Barndomens bad – bara Gårvik finns kvar
När jag som 70-plussare simmar mina 1000 m i Halmstads fina badhus tänker jag på alla fantastiska bad jag haft i min barndoms Munkedal. Jag har alltid älskat att bada, simma och dyka. Bäst var det förstås utanför Fjällbacka där vi hyrde på somrarna; i salt kristallklart vatten, men Munkedalsbaden gick inte heller av för hackor.
Bild 065
Absolut roligast vintertid var baden varje fredag när det var damernas i brukets badhus (lördag var herrarnas, det förutsattes väl att kvinnor var hemmafruar och kunde gå på badhus en vanlig arbetsdag). Vi var ett gäng flickor som verkligen härjade där under Kalle Foss´ (!) varnande blickar. Vi försökte klättra upp på nästan obefintliga nischer och halkiga räcken för att få till höga hopp ner i bassängen. Livsfarligt! Bästa tävling var att dyka efter hårspännen som vi placerade på botten. Svårast var att hitta de vanliga bruna raka hårspännena om man lade dem på skarven mellan kakelplattorna. Det var ett fint badhus som inte längre finns! Våtbastu och torrbastu och en riktigt avancerad dusch som sprutade vatten från många håll! Det fanns många badhus på den tiden för inte många hade badrum hemma. Min mamma åkte till Stockholm 1938 och utbildade sig till badmästare – det ansågs vara ett framtidsyrke. Pyttsan! Badrummen gjorde sitt intåg!
Ett annat bad som inte längre finns kallades Direktörns Damm. Det fanns i Munkedalsälven, ganska nära Björid Damm bakom en äng som kallades Stampen, som väl inte heller längre finns (där spelade vi brännboll med magister Strinning som lärare, världens bästa, anser jag). Mamma och jag promenerade till Direktörns Damm för några år sedan och såg inte ett spår efter den. Nu var det helt igenväxt. Hur som helst; där var i älven en krök med fin sandbotten och gräsplättar att sola på. Jag kommer ihåg en fasansfull gul yllebaddräkt som jag badade i där. Ja, det var 50-tal!
Och så Gårvik! Så himla roligt att kliva på den röda bussen uppe vid stenbron. Bruket stod för bad-buss-biljetter till barnen under sommarlovet. Framför oss låg en heldag på Gårvik utan föräldrar och andra vuxna. Med den sunda matsäcken; sötlimpa med snabbkräm och apelsinsaft. Visste man vad vitaminer och flytväst var för något? Vi störtade ut och bort till Lilla Gårvik med trampolinen. Vi sprang över berget, hade inte tid för trätrapporna och stigen. Vi hoppade från de höga avsatserna ovanför trampolinen och det var ett äventyr. Hade vi några ören kunde vi springa bort till kiosken och handla 5-öreskola, 25-öres tablettask eller en-kronas chokladkaka. Men det hade vi ju aldrig…Men roligt hade vi!
Text: Gunilla Fürst
Bild: Museéts samlingar