Inför ett 10-årsjubileum 74-4

               Inför ett 10-årsjubileum

   "Lyssna till den granens  susning vid vars rot Ditt bo  är fästat."

   Detta  citat, hämtat från Viktor Rydbergs översättning  av  Kalevalasångerna,   må utgöra devis  på dessa små funderingar vid det gångna  decenniet.   Denna vår bygd, vid älvarna och Gullmaren,  har sett en stark hembygdsrörelse födas  och tillväxa,  i en icke anad  omfattning.  Sålunda  utgör   medlemsanslutningen   omkring  550  personer,  medlemmar,   från att vid starten  ha varit ett 10  å 15 stycken. Våra    hembygdsvänner äro idealister, vars enorma insats vi  äro djupt ödmjuka    och tacksamma   för.  Det  är att betrakta   som en   övermåttan stor och stimulerande uppgift, att  ha förmånen  att arbeta  för denna vår  bygds kulturhärd.   Man hyser stor respekt för  såväl dem  som gjort ett stort  och uppoffrande  arbete i styrelserna, som alla frivilliga krafter, som under de  gångna åren arbetat  i det tysta och ombesörjt förplägnader   vid sammankomster   i syfte att åstadkomma    trevnad och   samhörighet.  Detta får ej glömmas.   En   medlem ur de djupa  leden har  kommit till våra sammankomster    och utfärder och städse  mötts av hjärtlighet  och   känt sig    välkommen.

Detta kan  jag därför nämna  med  uppriktig tacksamhet. Vi  ha  haft  förmånen  att ha  folk  som gjort  jätteinsatser i   hembygdsföreningen just därför, att det är för  den  egna föreningen, för hembygden,   som  arbetet sker med  vidhållande av  det  fäderneärvda, det gamla, värdefulla fosterländska, det traditionsbundna  och det bästa. Krafter finns i rörelse, som vill bryta ner  det  förgångna och det fosterländska. De vill göra gällande att vårt land,  vårt religiösa liv och  vår landsbygd inte   är värda att   vårda.  Den gamla tiden  var icke i alla ayseenden  god - det kan understrykas  — men   vår generation har nu förmånen att plocka  de bästa bitarna  av  ett  vidsträckt traditionsrikt mönster, av  en levande fäderneärvd kultur.

Positiva är  de  möjligheter   hembygdsför eningen har  att erbjuda vår tid såsom vård av  byggnader,   fornminnesvård,  föremålssamling till museet, fasta  fornfynd,  hemslöjd, dialektforskning,  anteckningar   om levnadsminnen,  naturvård, folkdräkter  och folkdans, folkvisor, ja allt som ligger i nationalromantikens litterära och konstnärliga inriktning och    som gjorts levande i en framställning av fädernas hem och härd.

Här finns, sida vid sida, både en  gammal bondekultur  och en kyrklig tradition,  som vi vill slå vakt  om, ur  det  fäderneärvda samt en   sekelgammal  industritradition, det vill säga arv, som går långt tillbaka. Vi ha i vår bygd  hällristning vid Lökeberg,  boplatsfynd vid    Hensbacka  och  Skälleröd, gravhögar vid Ekenäs,  Möe  och  Ödsby  och det finns även   en  muntlig tradition   om kung  Ostens strid vid Foss kyrka, om drott-

ning Gunilla, härskarinna vid fästet  Kors-

borg och  dessutom   om   Gyldenlöwefejden,

kring  orostider  vid  kviströmspasset  mot

1700-talets slut. Därjämte  finns  det min-

nen från  den andliga  odlingens  män, Tho-

mas  Thorild, född  i  Blåsopp, Svarteborg,

och  framför allt Pontus  Wikner,   uppväxt

kring Kaserna i Foss.

  Det är   bevarandet av  dessa minnen från

flydda tider Munkedals     hembygdsförening

slagit vakt om, i sin mångfasetterade  verk-

samhet   under, i historiskt perspektiv  be-

traktat,  korta 10-årsepok.

   Nedtecknandet   av dessa  rader har skett

på ett  avstånd från hembygden,  i en mindre

lägenhet  med   bakgård och  i  kontakt  med

en larmande  storstad, långt  från den miljö

som beskrivits. Jag  ägnar i  rikt mått tack

till pionjärerna i   Munkedals  hembygdsför-

ening samt till alla krafter, som arbetat för

vår  bygd  under  de  gångna åren. Till sist

ett citat ur en dikt av Karlfeldt:

    Mina fäder, jag ser Er i drömmarnas

          stund

   och min själ blir beklämd och  vek.

   Jag är ryckt som  en ön, ur sin

          groningsgrund,

   halvt  nödd, halvt villig, Er sak jag svek.

                           Gunnar Dahlqvist.

Ej  mindre än  130  personer hade samlats

på Atorps  herrgårdsrestaurant den   2 nov.

för att  fira  Munkedals   fornminnes-  och

hembygdsförenings   10-åriga tillvaro. Hög-

tidligheten började med   att samtliga intog

middag   vid ett rikt dukat bord,  varefter

föreningens  ordförande   Alfred  Carlsson,

lämnade   en historik  över  händelser  och

skeenden  som ägt rum  under  den  tid för-

eningen varit verksam. I ett underhållnings-

program    framträdde  skådespelaren  Folke

Hamrin,   Hedekas,   och  läste ur diktsam-

lingar vilket inslag tilldrog sig allas upp-

skattning. Einar Dahlqvist framförde sånger till ackompanjemang     på   piano av    Gunilla Sohlberg. En  mästare på  dragspel var Svein  Strömberg, som.   framförde musik  av delvis klassisk stil. Åke   Lindström  sjöng några  sånger till gitarr och bröderna Yngve och  Ivan   Carlsson bidrog    med dels fiollåtar, dels musik till dragspel och fiol. Det minsta    instrumentet  trakterade   Ingvard Karlsson    som utförde musik   på  munspel.

Till sist förekom  allsång  varpå  Karl Foss hyllningstalade och    överlämnade   blommor till den  jubilerande föreningen  och  framförde  ett tack till de medverkande.