Inför ett 10-årsjubileum 74-4
Inför ett 10-årsjubileum
"Lyssna till den granens susning vid vars rot Ditt bo är fästat."
Detta citat, hämtat från Viktor Rydbergs översättning av Kalevalasångerna, må utgöra devis på dessa små funderingar vid det gångna decenniet. Denna vår bygd, vid älvarna och Gullmaren, har sett en stark hembygdsrörelse födas och tillväxa, i en icke anad omfattning. Sålunda utgör medlemsanslutningen omkring 550 personer, medlemmar, från att vid starten ha varit ett 10 å 15 stycken. Våra hembygdsvänner äro idealister, vars enorma insats vi äro djupt ödmjuka och tacksamma för. Det är att betrakta som en övermåttan stor och stimulerande uppgift, att ha förmånen att arbeta för denna vår bygds kulturhärd. Man hyser stor respekt för såväl dem som gjort ett stort och uppoffrande arbete i styrelserna, som alla frivilliga krafter, som under de gångna åren arbetat i det tysta och ombesörjt förplägnader vid sammankomster i syfte att åstadkomma trevnad och samhörighet. Detta får ej glömmas. En medlem ur de djupa leden har kommit till våra sammankomster och utfärder och städse mötts av hjärtlighet och känt sig välkommen.
Detta kan jag därför nämna med uppriktig tacksamhet. Vi ha haft förmånen att ha folk som gjort jätteinsatser i hembygdsföreningen just därför, att det är för den egna föreningen, för hembygden, som arbetet sker med vidhållande av det fäderneärvda, det gamla, värdefulla fosterländska, det traditionsbundna och det bästa. Krafter finns i rörelse, som vill bryta ner det förgångna och det fosterländska. De vill göra gällande att vårt land, vårt religiösa liv och vår landsbygd inte är värda att vårda. Den gamla tiden var icke i alla ayseenden god - det kan understrykas — men vår generation har nu förmånen att plocka de bästa bitarna av ett vidsträckt traditionsrikt mönster, av en levande fäderneärvd kultur.
Positiva är de möjligheter hembygdsför eningen har att erbjuda vår tid såsom vård av byggnader, fornminnesvård, föremålssamling till museet, fasta fornfynd, hemslöjd, dialektforskning, anteckningar om levnadsminnen, naturvård, folkdräkter och folkdans, folkvisor, ja allt som ligger i nationalromantikens litterära och konstnärliga inriktning och som gjorts levande i en framställning av fädernas hem och härd.
Här finns, sida vid sida, både en gammal bondekultur och en kyrklig tradition, som vi vill slå vakt om, ur det fäderneärvda samt en sekelgammal industritradition, det vill säga arv, som går långt tillbaka. Vi ha i vår bygd hällristning vid Lökeberg, boplatsfynd vid Hensbacka och Skälleröd, gravhögar vid Ekenäs, Möe och Ödsby och det finns även en muntlig tradition om kung Ostens strid vid Foss kyrka, om drottning Gunilla, härskarinna vid fästet Korsborg och dessutom om Gyldenlöwefejden, kring orostider vid kviströmspasset mot 1700-talets slut. Därjämte finns det minnen från den andliga odlingens män, Thomas Thorild, född i Blåsopp, Svarteborg, och framför allt Pontus Wikner, uppväxt kring Kaserna i Foss.
Det är bevarandet av dessa minnen från flydda tider Munkedals hembygdsförening slagit vakt om, i sin mångfasetterade verksamhet under, i historiskt perspektiv betraktat, korta 10-årsepok.
Nedtecknandet av dessa rader har skett på ett avstånd från hembygden, i en mindre lägenhet med bakgård och i kontakt med en larmande storstad, långt från den miljö som beskrivits. Jag ägnar i rikt mått tack till pionjärerna i Munkedals hembygdsförening samt till alla krafter, som arbetat för vår bygd under de gångna åren. Till sist ett citat ur en dikt av Karlfeldt:
Mina fäder, jag ser Er i drömmarnas stund
och min själ blir beklämd och vek.
Jag är ryckt som en ön, ur sin groningsgrund,
halvt nödd, halvt villig, Er sak jag svek.
Gunnar Dahlqvist.
Ej mindre än 130 personer hade samlats på Atorps herrgårdsrestaurant den 2 nov. för att fira Munkedals fornminnes- och hembygdsförenings 10-åriga tillvaro. Högtidligheten började med att samtliga intog middag vid ett rikt dukat bord, varefter föreningens ordförande Alfred Carlsson, lämnade en historik över händelser och skeenden som ägt rum under den tid föreningen varit verksam. I ett underhållningsprogram framträdde skådespelaren Folke Hamrin, Hedekas, och läste ur diktsamlingar vilket inslag tilldrog sig allas uppskattning. Einar Dahlqvist framförde sånger till ackompanjemang på piano av Gunilla Sohlberg. En mästare på dragspel var Svein Strömberg, som.framförde musik av delvis klassisk stil. Åke Lindström sjöng några sånger till gitarr och bröderna Yngve och Ivan Carlsson bidrog med dels fiollåtar, dels musik till dragspel och fiol. Det minsta instrumentet trakterade Ingvard Karlsson som utförde musik på munspel.
Till sist förekom allsång varpå Karl Foss hyllningstalade och överlämnade blommor till den jubilerande föreningen och framförde ett tack till de medverkande.