En skara for till Skara 78-3

En skara for till Skara  den 3 september.

Att anordna en resa till någon trevlig  plats, går väl  an, att hålla den hemlig, är  litet svårare  och hur mystisk den är, går det  inte i längden, att dölja dess slutmål.

I början på denna  septemberdag,som lovade  sol och ljumma vindar, steg det fram på förmiddagen  oroande mörka moln som inte bådade särskilt  angenämt för den  busslast hembygdstrogna resenärer, som  trots allt åkte iväg. Den som blev utsedd till ciceron på  färden hade redan  i början erhållit fel  underrättelser on vart resan månde gå.

Ett tilltalande resmål var  utan tvekan den lilla  staden Lysekil och i början  gick det raskt  utåt Rotviksbro och då syntes kursen vara klar. Men ett misstag händer ibland och så även här. Det blev  vänsteråkning vid Rotviksbro  mot Sundsandvik och Orust och  strax före Henån var det  dags för ett kort uppehåll. I fortsättningen färdades  samtliga så långt söderut som  till de nyare broarna som  förbinder Tjörn med Stenungssund och redan vid   detta laget, hade alla sina funderingar on det  möjligen kunde bli Göteborg ?

Det blev det nu inte,ty  inte 'så långt söder om Stenungsund gick bussen ånyo över till  vänster och vi  kom till Norum och efter ytterligare en  stund,var det dags att färdas över ett brett skogsområde,för  att till sist utmynna  vid Ström och Lilla Edet. Många  fann resan synnerligen  gåtfull då bussen svängde norrut  och på en bred och jämn  väg låg kursen riktad mot  Trollhättan. Men just innan  sällskapet berett sig en  paus i denna vattenfallsliknande stad, var det ånyo tid för  gir till höger, på en smalare men god väg som ledde till  Levene. Intresset här var  den höga runstenen  som fått sin plats intill kyrkan och  som är uttytt enl följande: "At Hilfver ristades  stenen, åt sina söner,Tor  och Valgot"

Domkyrkan i Skara låg utmärkt  till för att bese den  ståtliga byggnaden  och medan  samtliga inträtt i denna  västgötska helgedom, dukades  det till middag nå Kråks  Värdshus ett mål som smakade efter  åtskilliga mils  funderingar om vart resan  månde gå.

Efter detta besök, var det inte mycket  kvar att hålla  hemligt av färden, såvida vi inte  skulle nämna Lidköping. Vi kom inte in i själva  staden men vi hade ju sett den  många gånger tidigare och de mörka  moln vi talat om i början  av denna berättelse hade nu tömt sitt innehåll  i form av  regn.

Ur Munkedalsbygden 1978-3