En skara for till Skara 78-3
En skara for till Skara den 3 september.
Att anordna en resa till någon trevlig plats, går väl an, att hålla den hemlig, är litet svårare och hur mystisk den är, går det inte i längden, att dölja dess slutmål.
I början på denna septemberdag,som lovade sol och ljumma vindar, steg det fram på förmiddagen oroande mörka moln som inte bådade särskilt angenämt för den busslast hembygdstrogna resenärer, som trots allt åkte iväg. Den som blev utsedd till ciceron på färden hade redan i början erhållit fel underrättelser on vart resan månde gå.
Ett tilltalande resmål var utan tvekan den lilla staden Lysekil och i början gick det raskt utåt Rotviksbro och då syntes kursen vara klar. Men ett misstag händer ibland och så även här. Det blev vänsteråkning vid Rotviksbro mot Sundsandvik och Orust och strax före Henån var det dags för ett kort uppehåll. I fortsättningen färdades samtliga så långt söderut som till de nyare broarna som förbinder Tjörn med Stenungssund och redan vid detta laget, hade alla sina funderingar on det möjligen kunde bli Göteborg ?
Det blev det nu inte,ty inte 'så långt söder om Stenungsund gick bussen ånyo över till vänster och vi kom till Norum och efter ytterligare en stund,var det dags att färdas över ett brett skogsområde,för att till sist utmynna vid Ström och Lilla Edet. Många fann resan synnerligen gåtfull då bussen svängde norrut och på en bred och jämn väg låg kursen riktad mot Trollhättan. Men just innan sällskapet berett sig en paus i denna vattenfallsliknande stad, var det ånyo tid för gir till höger, på en smalare men god väg som ledde till Levene. Intresset här var den höga runstenen som fått sin plats intill kyrkan och som är uttytt enl följande: "At Hilfver ristades stenen, åt sina söner,Tor och Valgot"
Domkyrkan i Skara låg utmärkt till för att bese den ståtliga byggnaden och medan samtliga inträtt i denna västgötska helgedom, dukades det till middag nå Kråks Värdshus ett mål som smakade efter åtskilliga mils funderingar om vart resan månde gå.
Efter detta besök, var det inte mycket kvar att hålla hemligt av färden, såvida vi inte skulle nämna Lidköping. Vi kom inte in i själva staden men vi hade ju sett den många gånger tidigare och de mörka moln vi talat om i början av denna berättelse hade nu tömt sitt innehåll i form av regn.