Skillnad mellan versioner av "Föreningsaktiviteter 1989 89-2"

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med ' Gökotta 4 maj på Hembygdsgården. Liksom vid förra årets gökotta var det "Gubbstrtntarna", förstärkta med dragspelaren Inge Ingman och under led- ning av Allan Gustafsson, som Stod för underhållningen. Gästartist var Kent på Slätthult, som med sitt lilla durspel tillförde gruppen en ny klangfärg. Kent gjorde också några uppskattade solonummer. Wiknerspelen 24 juni. Det blev fil lic Gunnar Dahlqvist, välkänd hembygdsvän och forskare, som kom at...')
 
 
(En mellanliggande version av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
== Gökotta 4 maj på Hembygdsgården. ==
Liksom vid förra årets gökotta var det "Gubbstruttarna", förstärkta med dragspelaren Inge Ingman och under ledning av Allan Gustafsson, som stod för underhållningen. Gästartist var Kent på Slätthult, som med sitt lilla durspel tillförde gruppen en ny klangfärg. Kent gjorde också några uppskattade  solonummer.


Gökotta 4 maj på Hembygdsgården.
== Wiknerspelen 24 juni. ==
Liksom vid förra årets gökotta var det "Gubbstrtntarna", förstärkta med dragspelaren Inge Ingman och under led-
Det blev fil lic Gunnar Dahlqvist, välkänd hembygdsvän och forskare, som kom att inviga årets WiknerSpel. Han erinrade i sitt
ning av Allan Gustafsson, som Stod för underhållningen. Gästartist var Kent
inledningsanförande om att dessa midsommarfester pågått ända sedan 1971.   
på Slätthult, som med sitt lilla durspel tillförde gruppen en ny klangfärg.  
Kent gjorde också några uppskattade solonummer.


Samlas här på denna gudomligt vackra plats för att dels på ett traditionsenligt  fira vår kära hembygd  ock för att bevara kärleken till denna och
dels för att påminna om' filosofen Pontus Wikners minne här, på [[Kaserna]]." Han arrangerade också dess hembygdsvänner som "lämnar sitt helhjärtade stöd för att ge dessa spel ett värdefullt innehåll genom att visa arbeten i hantverk från äldre, tider såsom konstsmide, gammaldags tillverkning av dropprännor (demonstrerad av Ture Hansson,  Vadholmen),  vävning, spinning, knyppling, bakning av lefsor (i under ledning av Astrid Blomberg. Bakstugan livligt frekventerad. En strid ström besökare hela dagen. Långa köer.). Dahlqvist påminde också om  brukstraditionen, hur det redan på 1700-talet anlades kvarnar och sågar, i början av 1800-talet. järnbruk och stångjärnshammare och 1871 det för bygden så viktiga pappersbruket. "Det är hembygdsföreningens angelägenhet  att bevara brukstraditionen åt eftervärlden och vi har också fått förtroendet att förvalta de arbetarbostäder som ligger nerströms den gamla stenbron nere vid det s k Gamla Bruket." (Vi har i år sökt statsbidrag för att reparera dessa byggnader som är belägna inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården) Så föreningen  har alltså många viktiga uppgifter. Det gäller nu t ex att fullfölja torpinventeringen, att hjälpa till med inventeringen av gamla körvägar och stenbroar, fina och registrera platser för kvarnar Osv. (Matti Gustafsson har t ex. påträffat några gamla kvarnstenar i Klevabäcken. Vi skall nu försöka datera dem och fastställa när det l funnits vattenkvarn där.) Den gyllene regeln; sa Gunnar Dahlgvist, är "att i nutid från forntid vidarebefordra vårt svenska kulturarv till framtiden".


Wiknerspelen 24 juni.
== Fingals dilemma ==
Det blev fil lic Gunnar Dahlqvist, välkänd hembygdsvän och forskare, som kom att inviga årets WiknerSpel. Han erinrade i sitt
inledningsanförande om att dessa midsommarfester pågått ända sedan 1971.
Samlas här på denna gudomligt vackra plats för att dels på ett traditions-
enligt  fira vår kära hembygd  ock för att bevara kärleken till denna och
dels för att påminna om' filösofen Pontus WiknerS minne här, på Kaserna."
Hari arrangerade också des hembygdsvänner  .som "lämnar sitt helhjärtade
stöd för att ge dessa spel ett värdefullt innehåll genom att yisa arbeten i hant-
verk från äldre, tider såsom konstsmide, gammaldags' tillverkning av drop-
rännor (demonstrerad  av Ture Hansson,  Vadholmen),  vävning, spinning,
knyppling, bakning av lefsor (i under ledning' av Astrid Blomberg. Bak-
stugan livligt frekventerad. En strid Ströni besökare hela dagen. Långa
köer.). Dahlqvist påminde också pin  brukstraditionen, hur det redan på
1700-talet anlades kvarnar och sågar, i början av 1800-talet. järnbruk och
stångjärnskammatench  1871 det för bygden så Viktiga pappersbruket. "Det
är hembygdsföreningens angelägenhet  att bevara brukstraditionen åt efter-
världen och vi har också fått förtroendet att förvalta de arbetarbostäder som
ligger nerströms den'gamla stenbron nere vid det s k Gamla Bruket." (Vi har
i år sökt stätbidrag för att reparera dessa byggnader som är belägna inom ett
område ay  riksintresse för kulturmiljövården)
  Så föreningen  har alltså många viktigå uppgifter. Det gäller nu t ex att
fullfölja torpinventeringen, att hjälpa till med inventeringen av gamla körvä-
gar och stenbroar, firma och registrera platåer för kvarnar Osv. (Matti Gus-
tafsson har t ex. påträffat några gamla kvarnstenar i.Klevabäcken. Vi Skall
nu försöka datera dem och fastställa när det l funnits vattenkvarn där.) Den
gyllene regeln; sa Gunnar Dahligvist, är "att i naiad från forntid vidarebe-
fordra vårt svenska .kulturarv till framtiden".
 
Fingals dilemma  
Gesäters teateramatörer uppförde den roliga komedin  "Fingals  dilemma"  
Gesäters teateramatörer uppförde den roliga komedin  "Fingals  dilemma"  
av Erik Hellberg från Hedekas. Fingal själv spelades av Knut Johansson och  
av Erik Hellberg från Hedekas. Fingal själv spelades av Knut Johansson och  
Rad 53: Rad 27:
ren  medverkade han följdriktigt vid Taubedagarna i Uddevalla.  
ren  medverkade han följdriktigt vid Taubedagarna i Uddevalla.  


25-årsfest Lördagen 19 och söndagen 20 augusti.  
== 25-årsfest Lördagen 19 och söndagen 20 augusti. ==
Med anledning av att Mun-
Med anledning av att Munkedals Hembygdsförening nu varit till i 25 år samlades en del medlemmar på [[Kaserna]]. För att visa på samhörigheten med andra ideella rörelser hade anordnats en dragkampsturnering.  Samlingen  kring dragrepet symboliserar jämväl striden och antagonismen mellan de  olika  kommundelarna. Alltså deltog idrottskämpar från så att säga kommunens fyra hörn, från Hedekas, Munkedal,  Hällevadsholm och Dingle. Det  blev Hedekas IF som  vann  på maximala 3 poäng, därefter blev placeringarna lagen emellan i ovannämnd ordning, Munkedals IF tvåa osv. Prisutdelare var Margaretha Bruzelius och Gunborg Bjurström.  
kedals Hembygdsförening nu varit till i 25 år samlades en del medlemmar på  
 
Kaserna. För att visa på samhörigheten med andra ideella rörelser hade an-
Trumpetfanfarerna  blåstes av Sylvia Karlsson. Repet — 56 meter långt och med en omkrets av 10,5 cm — hade vi lånat av Munkedals AB. Efter detta lugnade vi ned oss lite till tonerna av de populära Vassängspojkarnas band. Det blev en angenäm stunds avkoppling att lyssna till de musikaliska sönerna till [[Rudolf Karlsson|Rudolf på Kaserna]], den legendariske storspelmannen. Rudolf bodde ju på Kaserna  en tid innan han flyttade med sin stora familj till Vassängen vid Viksjön. Därför passade det väldigt bra att de denna dag fick återkomma till sitt barndomshem och spela på hembygdsföreningens jubileum. Det var fyra av bröderna som medverkade och vidare deltog en annan bygdens son, Egil Bjurström på gitarr, och en uddevallare, dragspelaren Nisse Lind.
ordnats en dragkampsturnering.  Samlingen  kring dragrepet symboliserar  
 
jämväl striden och antagonismen mellan de  olika  kommundelarna. Alltså  
Lördagen avslutades med en bejublad teaterföreställning av Tildas gäng under ledning av Britta Winberg. Pjäsen hette "Friskvårdsprofessorn i Bluffarbyn" och var författad av Ernst Eriksson, själv gammal friskvårdsföreträdare. Självfallet spelade han då också huvudrollen som professor och de i tur och ordning inträdande patienterna var John Andersson, Anna Claesson,  Anna Karlsson och Britta Winberg. Sjuksköterska var Hjördis Skall.
deltog idrottskämpar från så att säga kommunens fyra hörn, från Hedekas,  
 
Munkedal,  Hällevadsholm och Dingle. Det  blev Hedekas IF som  vann  på  
Festligheterna kulminerade  sedan på  söndagen då kommunens övriga hembygdsföreningar  inbjudits till Kaserna. Föreningarna representerades av sina respektive styrelser under ledning av Clemens Karlsson, ordförande i Svarteborg, Arne Hagberg, ordförande  i Hede och Anders Persson, vice ordförande i Bärfendal. Persson överlämnade också en bok om  Bärfendals kyrka, som hans mor, Naemi Persson, författat. En vacker blomsteruppsats fick vi från Friluftsfrämjandet.  
maximala 3 poäng, därefter blev placeringarna lagen emellan i ovannämnd  
 
ordning, Munkedals IF tvåa osv. Prisutdelare var Margaretha Bruzelius och  
Hedersgäst vid sammankomsten  var givetvis Alfred Carlsson, nybliven 80-åring, föreningens förste ordförande och den som varit med i styrelsen flest år. Han  upprepade nu  den intressanta kvartssekelshistorik som han framträtt med redan på lördagen från friluftsscenen. Carlsson framhöll också det värdefulla med att, som vid detta tillfälle, träffa hembygdsvänner emellan. Det är en stor fördel om hembygdsföreningarna kan samarbeta och sträva åt samma håll i frågor som gäller bygdekulturen.  
Gunborg Bjurström. Trumpetfanfarerna  blåstes av Sylvia Karlsson. Repet  
 
— 56 meter långt och med en omkrets av 10,5 cm — hade vi lånat av Munke-
Avslutningen  på den gemytliga träffen blev att anläggningarna på hembygdsgården visades för gästerna av dess föreståndare Erik Karlsson.
dals AB.  
== Grötfest 9 september i Folkets Hus. ==
Efter detta lugnade vi ned oss lite till tonerna av de populära Vassängspoj-
Samkvämet  inleddes av PROs teatergrupp under ledning av Allan Gustafsson som  uppförde lustspelet "Sol och vår".  Huvudrollen som den lurige grammofonförsäljaren och kvinnotjusaren "Strömmingen" spelades övertygande av Rolf Berntsson och Gunnar Hällden  uppträdde i sin gamla paradroll som fjärsman. Tord Hagberg var bonde,  Svea Andersson piga och Folke Gustafsson dräng. Maja Gilmsjö föreställde den kärlekskranka sömmerskan  och övriga medverkande var Maja Berglund,  Sonja Berntsson och Ester Blomnqvist. Publiken hade  hjärtligt roligt och pjäsen fick naturligtvis ett lyckligt slut. Sol- och våraren haffades och de två kärleksparen fick varandra.
karnas band. Det blev en angenäm stunds avkoppling att lyssna till de musi-
 
kaliska sönerna till Rudolf på Kaserna, den legendariske storspelmannen.  
Men det  viktigaste vid en grötfest är förstås att kökskommandot fungerar. Det bestod av Gunborg  Bjurström, Lisa Johansson, Gundel Olsson och Elvy Andersson  och den välsmakande  risgrynsgröt de gjort i ordning fick en strykande  åtgång. Efteråt fick man tillfälle till en svängom. För musiken svarade Bertil Johanssons dragspelsgäng.
Rudolf bodde ju på Kaserna  en tid innan han flyttade med sin stora familj  
== Hembygdens  dag ==
till Vassängen vid Viksjön. Därför passade det väldigt bra att de denna dag  
Firades  1 oktober i Foss kyrka med gudstjänst och predikan av kyrkoherde Gustaf  Johansson. Vid det efterföljande samkvämet i församlingshemmet  deklamerade  Einar Dahlqvist egna dikter och  Tomas Enarsson visade  ett vackert och intressant bildspel om Foss kyrkas historia.  
fick återkomma till sitt barndomshem och spela på hembygdsföreningens ju-
bileum. Det var fyra av bröderna som medverkade och vidare deltog en an-
nan bygdens son, Egil Bjurström på gitarr, och en uddevallare, dragspelaren  
Nisse Lind.  
Lördagen ayslutades  med en bejublad teaterföreställning av Tildas gäng  
under ledning av Britta Winberg. Pjäsen hette "Friskvårdsprofessorn i Bluf-
farbyn" och var författad av Ernst Eriksson, själv gammal friskvårdsföre-
trädare. Självfallet spelade han då också huvudrollen som professor och de i  
tur och ordning inträdande patienterna var John Andersson, Anna Claes-
son,  Anna Karlsson och Britta Winberg. Sjuksköterska var Hjördis Skall.  
Festligheterna kulminerade  sedan på  söndagen då     kommunens övriga  
hembygdsföreningar  inbjudits till Kaserna. Föreningarna representerades av  
sina respektive styrelser under ledning av Clemens Karlsson, ordförande i  
Svarteborg, Arne Hagberg, ordförande  i Hede och Anders Persson, vice  
ordförande i Bärfendal. Persson överlämnade också en bok om  Bärfendals  
kyrka, som hans mor, Naemi Persson, författat. En vacker blomsteruppsats  
fick vi från Filuftsfrämjandet.  
  Hedersgäst vid sammankomsten  var givetvis Alfred Carlsson, nybliven 80-  
åring, föreningens förste ordförande och den som varit med i styrelsen flest år. Han  upprepade nu  den intressanta kvartssekelshistorik som han fram-
trätt med redan på lördagen från friluftsscenen. Carlsson framhöll också det  
värdefulla med att, som vid detta tillfälle, träffa hembygdsvänner emellan.  
Det är en stor fördel om hembygdsföreningarna kan samarbeta och sträva åt  
samma håll i frågor som gäller bygdekulturen.  
  Avslutningen  på den gemytliga träffen blev att anläggningarna på hem-
bygdsgården visades för gästerna av dess föreståndare Erik Karlsson.  


Grötfest 9 september i Folkets Hus.
== Kulturdagar 14 och 15 oktober Hembygdsmuseet. ==
Samkvämet  inleddes av PROs teater-
Gösta Martinsson, som tidigare medverkat vid Wiknerspelen, ställde ut sina förnämliga träsiöjdalster. Mikael Barrehag visade oljemålningar (många med naturmotiv; räv och hare hans favoritmodeller). Sigrid Davik framträdde med kolteckningar och Doris Karlsson med handvävd   damast.   
grupp under ledning av Allan Gustafsson som uppförde lustspelet "Sol och
vår". Huvudrollen som den lurige grammofonförsäljaren och kvinnotjusa-
ren  "Strömmingen" spelades övertygande av Rolf Berntsson  och  Gunnar
Hällden  uppträdde i sin gamla paradroll som fjärsman. Tord Hagberg var
bonde,  Svea Andersson piga och Folke Gustafsson dräng. Maja Gilmsjö fö-
reställde den kärlekskranka sömmerskan  och övriga medverkande var Maja
Berglund, Sonja Berntsson och Ester Blornqvist.  
  Publiken hade  hjärtligt roligt och pjäsen fick naturligtvis ett lyckligt slut.  
Sol- och våraren haffades och de två kärleksparen fick varandra.
   Men det  viktigaste vid en grötfest är förstås att kökskommandot fungerar.  
Det bestod av Gunborg Bjurström, Lisa Johansson, Gundel Olsson och Elvy
Andersson  och den välsmakande  risgrynsgröt de gjort i ordning fick en stry-
kande  åtgång.
  Efteråt fick man tillfälle till en svängom. För musiken svarade Bertil Jo-
hanssons dragspelsgäng.


Hembygdens dag
På lördagen hade vi också besök av Oskar Hörmander,  som föreläste om schartauanismen.  Bygdekultur är ju inte bara detsamma  som  att samla gamla föremål från olika verksamhetsområden såsom  hantverk, jordbruk, rättsväsende osv. Det handlar inte enbart om att samla och sammanföra kunskaper om det rent materiella livet i forna tider. Hembygdsföreningarna måste  också intressera sig for de kyrkliga traditioner inom vilka vårafäder fostrades och växte upp. Ty det förgångna kan aldrig utraderas En person som blivit född i en viss religion har — oavsett vad han senare i livet själv har för religiösa eller politiska åsikter — inte samma grund som ett barn som uppfostrats under en annan livsåskådnings dominans. För västkustens del var då utan tvivel Henric Schartau (1757-1825) den andlige ledare som hade det största inflytandet. Schartaus lärjungar — för norra och mellersta Bohusläns del framför allt Holmqvist i Kville och Dahl i Hede — förde hans läror hit till västkusten. Hörmander nämnde också sådana i våra trakter välkända schartauaner som Thuresson i Krokstad, Möller i Foss och Anderberg i Svarteborg. Bland åhörarna märktes Katarina Lewis, som håller på med förberedelser till en avhandling om den schartauanska kvinnan.
Firades 1 oktober i Foss kyrka med gudstjänst och predi-
kan av  kyrkoherde Gustaf  Johansson. Vid det efterföljande samkvämet i  
församlingshemmet deklamerade  Einar Dahlqvist egna dikter och  Tomas
Enarsson visade  ett vackert och intressant bildspel om Foss kyrkas historia.  


Kulturdagar 14 och 15 oktober i  Hembygdsmuseet.
Som avslutning på kulturdagarna — som alltså hade en ganska stor spännvidd — bjöds vi söndag eftermiddag på en oförglömlig stunds underhållning med den genuint bohuslänske entertainern  Lur-Gunnar.  Den vitale 80-åringen höll publiken i ett järngrepp under närmare en och en halv timma. Han varvade käcka västkustbitar med lyriska Taubevisor och dessutom var han en mästare på att recitera Fröding och Geijer. Bondkomik av Lars Dalabondes märke var han heller inte främmande för. Kort sagt: Lur-Gunnar är en mycket allsidig artist och stor showman. Till succén bidrog naturligtvis de ytterst skickliga musiker som understödde honom, nämligen Reibert Johansson på dragspel och gitarristen Zander Johansson.  
Gösta Martinsson, sorn tidigare medverkat vid Wiknerspelen, ställde ut sina förnämliga träsiöjdals-
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
ter. Mikael Barrehag visade oljemålningar (många med naturmotiv; räv och
[[Kategori:Munkedalsbygden 89-2]]
hare hans favoritmodeller). Sigrid Davik framträdde med kolteckningar och
Doris Karlsson med handvävd  damast.
  På lördagen hade vi också besök av Oskar Hörmander,  som föreläste om
schartauanismen.  Bygdekultur är ju inte bara detsamma  som  att samla
gamla föremål från olika verksamhetsområden  såsom  hantverk, jordbruk,
rättsväsende osv. Det handlar inte enbart om att samla och  sammanföra
kunskaper  om det rent materiella livet i forna tider. Hembygdsföreningarna
måste  också intressera sig for de kyrkliga traditioner inom vilka vårafäder
fostrades och växte upp. Ty det förgångna kan aldrig utraderas En person
som blivit född i en viss religion har — oavsett vad kiwi senare i livet själv har
för religiösa eller politiska åsikter — inte samma grund som ett barn som �
uppfostrats under en annän livsåskådnings dominans. För västkustens del
var då utan tvivel Henric Schartau (1757-1825) den andlige ledare som hade
det största inflytandet. Schartaus lärjungar — för norra och mellersta Bo-
husläns del framför allt Holmqvist i Kville och Dahl i Hede — förde hans lä-
ror hit till västkusten. Hörmander nämnde också sådana i våra trakter välkända  schartauaner som Thuresson i Krokstad, Möller i Foss och Anderberg
i Svarteborg. Bland åhörarna märktes Katarina Lewis,  som håller på med förberedelser till en avhandling om den schartauanska kvinnan.
  Som avslutning på kulturdagarna — som alltså hade en ganska stor spänn-
vidd — bjöds vi söndag eftermiddag på en oförglömlig stunds underhållning  
med   den genuint bohuslänske entertainern  Lur-Gunnar.  Den vitale 80-  
åringen höll publiken i ett järngrepp under närmare en och en halv timma.  
Han varvade käcka västkustbitar med lyriska Taubevisor och dessutom var  
han en mästare på att recitera Fröding och Geijer. Bondkomik av Lars Dala-
bondes märke var han heller inte främmande för. Kort sagt: Lur-Gunnar är  
en mycket allsidig artist och stor showman. Till succén bidrog naturligtvis de  
ytterst skickliga musiker som understödde honom, nämligen Reibert Johansson på dragspel och gitarristen Zander Johansson.

Nuvarande version från 20 november 2023 kl. 19.56

Gökotta 4 maj på Hembygdsgården.[redigera | redigera wikitext]

Liksom vid förra årets gökotta var det "Gubbstruttarna", förstärkta med dragspelaren Inge Ingman och under ledning av Allan Gustafsson, som stod för underhållningen. Gästartist var Kent på Slätthult, som med sitt lilla durspel tillförde gruppen en ny klangfärg. Kent gjorde också några uppskattade solonummer.

Wiknerspelen 24 juni.[redigera | redigera wikitext]

Det blev fil lic Gunnar Dahlqvist, välkänd hembygdsvän och forskare, som kom att inviga årets WiknerSpel. Han erinrade i sitt inledningsanförande om att dessa midsommarfester pågått ända sedan 1971.

Samlas här på denna gudomligt vackra plats för att dels på ett traditionsenligt fira vår kära hembygd ock för att bevara kärleken till denna och dels för att påminna om' filosofen Pontus Wikners minne här, på Kaserna." Han arrangerade också dess hembygdsvänner som "lämnar sitt helhjärtade stöd för att ge dessa spel ett värdefullt innehåll genom att visa arbeten i hantverk från äldre, tider såsom konstsmide, gammaldags tillverkning av dropprännor (demonstrerad av Ture Hansson, Vadholmen), vävning, spinning, knyppling, bakning av lefsor (i under ledning av Astrid Blomberg. Bakstugan livligt frekventerad. En strid ström besökare hela dagen. Långa köer.). Dahlqvist påminde också om brukstraditionen, hur det redan på 1700-talet anlades kvarnar och sågar, i början av 1800-talet. järnbruk och stångjärnshammare och 1871 det för bygden så viktiga pappersbruket. "Det är hembygdsföreningens angelägenhet att bevara brukstraditionen åt eftervärlden och vi har också fått förtroendet att förvalta de arbetarbostäder som ligger nerströms den gamla stenbron nere vid det s k Gamla Bruket." (Vi har i år sökt statsbidrag för att reparera dessa byggnader som är belägna inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården) Så föreningen har alltså många viktiga uppgifter. Det gäller nu t ex att fullfölja torpinventeringen, att hjälpa till med inventeringen av gamla körvägar och stenbroar, fina och registrera platser för kvarnar Osv. (Matti Gustafsson har t ex. påträffat några gamla kvarnstenar i Klevabäcken. Vi skall nu försöka datera dem och fastställa när det l funnits vattenkvarn där.) Den gyllene regeln; sa Gunnar Dahlgvist, är "att i nutid från forntid vidarebefordra vårt svenska kulturarv till framtiden".

Fingals dilemma[redigera | redigera wikitext]

Gesäters teateramatörer uppförde den roliga komedin "Fingals dilemma" av Erik Hellberg från Hedekas. Fingal själv spelades av Knut Johansson och dilemmat bestod i om hap skuU ta pigan Greta, spelad av Lisbeth Schager- holm, eller den rika grannflickan Maja (Gun-Britt Adolfsson) till äkta. I det klunga inttigipelet medverkade vidare Viktor Edqvist som drängen Nils och Elsa Johansson som Fingals mamma. Ensemblen hyllades med hjärtliga applåder.

Frank Johnsson "Här är den sköna sommar som jag har lovat dig." Med den kända Taube- visan följd av "Solig morgon i norra Bohuslän" inledde trubaduren Frank Johnsson från Vänersborg sitt program. Hembygdsgårdens vackra omgiv- ningar och en entusiastisk publik inspirerade sångaren till en lyckad tolkning av denna den svenska sommarens skald framför alla andra. Johnssons text- ning var också utmärkt och hans gitarrspel distinkt. Längre fram på somma- ren medverkade han följdriktigt vid Taubedagarna i Uddevalla.

25-årsfest Lördagen 19 och söndagen 20 augusti.[redigera | redigera wikitext]

Med anledning av att Munkedals Hembygdsförening nu varit till i 25 år samlades en del medlemmar på Kaserna. För att visa på samhörigheten med andra ideella rörelser hade anordnats en dragkampsturnering. Samlingen kring dragrepet symboliserar jämväl striden och antagonismen mellan de olika kommundelarna. Alltså deltog idrottskämpar från så att säga kommunens fyra hörn, från Hedekas, Munkedal, Hällevadsholm och Dingle. Det blev Hedekas IF som vann på maximala 3 poäng, därefter blev placeringarna lagen emellan i ovannämnd ordning, Munkedals IF tvåa osv. Prisutdelare var Margaretha Bruzelius och Gunborg Bjurström.

Trumpetfanfarerna blåstes av Sylvia Karlsson. Repet — 56 meter långt och med en omkrets av 10,5 cm — hade vi lånat av Munkedals AB. Efter detta lugnade vi ned oss lite till tonerna av de populära Vassängspojkarnas band. Det blev en angenäm stunds avkoppling att lyssna till de musikaliska sönerna till Rudolf på Kaserna, den legendariske storspelmannen. Rudolf bodde ju på Kaserna en tid innan han flyttade med sin stora familj till Vassängen vid Viksjön. Därför passade det väldigt bra att de denna dag fick återkomma till sitt barndomshem och spela på hembygdsföreningens jubileum. Det var fyra av bröderna som medverkade och vidare deltog en annan bygdens son, Egil Bjurström på gitarr, och en uddevallare, dragspelaren Nisse Lind.

Lördagen avslutades med en bejublad teaterföreställning av Tildas gäng under ledning av Britta Winberg. Pjäsen hette "Friskvårdsprofessorn i Bluffarbyn" och var författad av Ernst Eriksson, själv gammal friskvårdsföreträdare. Självfallet spelade han då också huvudrollen som professor och de i tur och ordning inträdande patienterna var John Andersson, Anna Claesson, Anna Karlsson och Britta Winberg. Sjuksköterska var Hjördis Skall.

Festligheterna kulminerade sedan på söndagen då kommunens övriga hembygdsföreningar inbjudits till Kaserna. Föreningarna representerades av sina respektive styrelser under ledning av Clemens Karlsson, ordförande i Svarteborg, Arne Hagberg, ordförande i Hede och Anders Persson, vice ordförande i Bärfendal. Persson överlämnade också en bok om Bärfendals kyrka, som hans mor, Naemi Persson, författat. En vacker blomsteruppsats fick vi från Friluftsfrämjandet.

Hedersgäst vid sammankomsten var givetvis Alfred Carlsson, nybliven 80-åring, föreningens förste ordförande och den som varit med i styrelsen flest år. Han upprepade nu den intressanta kvartssekelshistorik som han framträtt med redan på lördagen från friluftsscenen. Carlsson framhöll också det värdefulla med att, som vid detta tillfälle, träffa hembygdsvänner emellan. Det är en stor fördel om hembygdsföreningarna kan samarbeta och sträva åt samma håll i frågor som gäller bygdekulturen.

Avslutningen på den gemytliga träffen blev att anläggningarna på hembygdsgården visades för gästerna av dess föreståndare Erik Karlsson.

Grötfest 9 september i Folkets Hus.[redigera | redigera wikitext]

Samkvämet inleddes av PROs teatergrupp under ledning av Allan Gustafsson som uppförde lustspelet "Sol och vår". Huvudrollen som den lurige grammofonförsäljaren och kvinnotjusaren "Strömmingen" spelades övertygande av Rolf Berntsson och Gunnar Hällden uppträdde i sin gamla paradroll som fjärsman. Tord Hagberg var bonde, Svea Andersson piga och Folke Gustafsson dräng. Maja Gilmsjö föreställde den kärlekskranka sömmerskan och övriga medverkande var Maja Berglund, Sonja Berntsson och Ester Blomnqvist. Publiken hade hjärtligt roligt och pjäsen fick naturligtvis ett lyckligt slut. Sol- och våraren haffades och de två kärleksparen fick varandra.

Men det viktigaste vid en grötfest är förstås att kökskommandot fungerar. Det bestod av Gunborg Bjurström, Lisa Johansson, Gundel Olsson och Elvy Andersson och den välsmakande risgrynsgröt de gjort i ordning fick en strykande åtgång. Efteråt fick man tillfälle till en svängom. För musiken svarade Bertil Johanssons dragspelsgäng.

Hembygdens dag[redigera | redigera wikitext]

Firades 1 oktober i Foss kyrka med gudstjänst och predikan av kyrkoherde Gustaf Johansson. Vid det efterföljande samkvämet i församlingshemmet deklamerade Einar Dahlqvist egna dikter och Tomas Enarsson visade ett vackert och intressant bildspel om Foss kyrkas historia.

Kulturdagar 14 och 15 oktober i Hembygdsmuseet.[redigera | redigera wikitext]

Gösta Martinsson, som tidigare medverkat vid Wiknerspelen, ställde ut sina förnämliga träsiöjdalster. Mikael Barrehag visade oljemålningar (många med naturmotiv; räv och hare hans favoritmodeller). Sigrid Davik framträdde med kolteckningar och Doris Karlsson med handvävd damast.

På lördagen hade vi också besök av Oskar Hörmander, som föreläste om schartauanismen. Bygdekultur är ju inte bara detsamma som att samla gamla föremål från olika verksamhetsområden såsom hantverk, jordbruk, rättsväsende osv. Det handlar inte enbart om att samla och sammanföra kunskaper om det rent materiella livet i forna tider. Hembygdsföreningarna måste också intressera sig for de kyrkliga traditioner inom vilka vårafäder fostrades och växte upp. Ty det förgångna kan aldrig utraderas En person som blivit född i en viss religion har — oavsett vad han senare i livet själv har för religiösa eller politiska åsikter — inte samma grund som ett barn som uppfostrats under en annan livsåskådnings dominans. För västkustens del var då utan tvivel Henric Schartau (1757-1825) den andlige ledare som hade det största inflytandet. Schartaus lärjungar — för norra och mellersta Bohusläns del framför allt Holmqvist i Kville och Dahl i Hede — förde hans läror hit till västkusten. Hörmander nämnde också sådana i våra trakter välkända schartauaner som Thuresson i Krokstad, Möller i Foss och Anderberg i Svarteborg. Bland åhörarna märktes Katarina Lewis, som håller på med förberedelser till en avhandling om den schartauanska kvinnan.

Som avslutning på kulturdagarna — som alltså hade en ganska stor spännvidd — bjöds vi söndag eftermiddag på en oförglömlig stunds underhållning med den genuint bohuslänske entertainern Lur-Gunnar. Den vitale 80-åringen höll publiken i ett järngrepp under närmare en och en halv timma. Han varvade käcka västkustbitar med lyriska Taubevisor och dessutom var han en mästare på att recitera Fröding och Geijer. Bondkomik av Lars Dalabondes märke var han heller inte främmande för. Kort sagt: Lur-Gunnar är en mycket allsidig artist och stor showman. Till succén bidrog naturligtvis de ytterst skickliga musiker som understödde honom, nämligen Reibert Johansson på dragspel och gitarristen Zander Johansson.