Föreningsaktiviteter 1989 89-2

Gökotta 4 maj på Hembygdsgården.

Liksom vid förra årets gökotta var det "Gubbstruttarna", förstärkta med dragspelaren Inge Ingman och under ledning av Allan Gustafsson, som stod för underhållningen. Gästartist var Kent på Slätthult, som med sitt lilla durspel tillförde gruppen en ny klangfärg. Kent gjorde också några uppskattade solonummer.

Wiknerspelen 24 juni.

Det blev fil lic Gunnar Dahlqvist, välkänd hembygdsvän och forskare, som kom att inviga årets WiknerSpel. Han erinrade i sitt inledningsanförande om att dessa midsommarfester pågått ända sedan 1971.

Samlas här på denna gudomligt vackra plats för att dels på ett traditionsenligt fira vår kära hembygd ock för att bevara kärleken till denna och dels för att påminna om' filosofen Pontus Wikners minne här, på Kaserna." Han arrangerade också dess hembygdsvänner som "lämnar sitt helhjärtade stöd för att ge dessa spel ett värdefullt innehåll genom att visa arbeten i hantverk från äldre, tider såsom konstsmide, gammaldags tillverkning av dropprännor (demonstrerad av Ture Hansson, Vadholmen), vävning, spinning, knyppling, bakning av lefsor (i under ledning av Astrid Blomberg. Bakstugan livligt frekventerad. En strid ström besökare hela dagen. Långa köer.). Dahlqvist påminde också om brukstraditionen, hur det redan på 1700-talet anlades kvarnar och sågar, i början av 1800-talet. järnbruk och stångjärnshammare och 1871 det för bygden så viktiga pappersbruket. "Det är hembygdsföreningens angelägenhet att bevara brukstraditionen åt eftervärlden och vi har också fått förtroendet att förvalta de arbetarbostäder som ligger nerströms den gamla stenbron nere vid det s k Gamla Bruket." (Vi har i år sökt statsbidrag för att reparera dessa byggnader som är belägna inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården) Så föreningen har alltså många viktiga uppgifter. Det gäller nu t ex att fullfölja torpinventeringen, att hjälpa till med inventeringen av gamla körvägar och stenbroar, fina och registrera platser för kvarnar Osv. (Matti Gustafsson har t ex. påträffat några gamla kvarnstenar i Klevabäcken. Vi skall nu försöka datera dem och fastställa när det l funnits vattenkvarn där.) Den gyllene regeln; sa Gunnar Dahlgvist, är "att i nutid från forntid vidarebefordra vårt svenska kulturarv till framtiden".

Fingals dilemma

Gesäters teateramatörer uppförde den roliga komedin "Fingals dilemma" av Erik Hellberg från Hedekas. Fingal själv spelades av Knut Johansson och dilemmat bestod i om hap skuU ta pigan Greta, spelad av Lisbeth Schager- holm, eller den rika grannflickan Maja (Gun-Britt Adolfsson) till äkta. I det klunga inttigipelet medverkade vidare Viktor Edqvist som drängen Nils och Elsa Johansson som Fingals mamma. Ensemblen hyllades med hjärtliga applåder.

Frank Johnsson "Här är den sköna sommar som jag har lovat dig." Med den kända Taube- visan följd av "Solig morgon i norra Bohuslän" inledde trubaduren Frank Johnsson från Vänersborg sitt program. Hembygdsgårdens vackra omgiv- ningar och en entusiastisk publik inspirerade sångaren till en lyckad tolkning av denna den svenska sommarens skald framför alla andra. Johnssons text- ning var också utmärkt och hans gitarrspel distinkt. Längre fram på somma- ren medverkade han följdriktigt vid Taubedagarna i Uddevalla.

25-årsfest Lördagen 19 och söndagen 20 augusti.

Med anledning av att Munkedals Hembygdsförening nu varit till i 25 år samlades en del medlemmar på Kaserna. För att visa på samhörigheten med andra ideella rörelser hade anordnats en dragkampsturnering. Samlingen kring dragrepet symboliserar jämväl striden och antagonismen mellan de olika kommundelarna. Alltså deltog idrottskämpar från så att säga kommunens fyra hörn, från Hedekas, Munkedal, Hällevadsholm och Dingle. Det blev Hedekas IF som vann på maximala 3 poäng, därefter blev placeringarna lagen emellan i ovannämnd ordning, Munkedals IF tvåa osv. Prisutdelare var Margaretha Bruzelius och Gunborg Bjurström.

Trumpetfanfarerna blåstes av Sylvia Karlsson. Repet — 56 meter långt och med en omkrets av 10,5 cm — hade vi lånat av Munkedals AB. Efter detta lugnade vi ned oss lite till tonerna av de populära Vassängspojkarnas band. Det blev en angenäm stunds avkoppling att lyssna till de musikaliska sönerna till Rudolf på Kaserna, den legendariske storspelmannen. Rudolf bodde ju på Kaserna en tid innan han flyttade med sin stora familj till Vassängen vid Viksjön. Därför passade det väldigt bra att de denna dag fick återkomma till sitt barndomshem och spela på hembygdsföreningens jubileum. Det var fyra av bröderna som medverkade och vidare deltog en annan bygdens son, Egil Bjurström på gitarr, och en uddevallare, dragspelaren Nisse Lind.

Lördagen avslutades med en bejublad teaterföreställning av Tildas gäng under ledning av Britta Winberg. Pjäsen hette "Friskvårdsprofessorn i Bluffarbyn" och var författad av Ernst Eriksson, själv gammal friskvårdsföreträdare. Självfallet spelade han då också huvudrollen som professor och de i tur och ordning inträdande patienterna var John Andersson, Anna Claesson, Anna Karlsson och Britta Winberg. Sjuksköterska var Hjördis Skall.

Festligheterna kulminerade sedan på söndagen då kommunens övriga hembygdsföreningar inbjudits till Kaserna. Föreningarna representerades av sina respektive styrelser under ledning av Clemens Karlsson, ordförande i Svarteborg, Arne Hagberg, ordförande i Hede och Anders Persson, vice ordförande i Bärfendal. Persson överlämnade också en bok om Bärfendals kyrka, som hans mor, Naemi Persson, författat. En vacker blomsteruppsats fick vi från Friluftsfrämjandet.

Hedersgäst vid sammankomsten var givetvis Alfred Carlsson, nybliven 80-åring, föreningens förste ordförande och den som varit med i styrelsen flest år. Han upprepade nu den intressanta kvartssekelshistorik som han framträtt med redan på lördagen från friluftsscenen. Carlsson framhöll också det värdefulla med att, som vid detta tillfälle, träffa hembygdsvänner emellan. Det är en stor fördel om hembygdsföreningarna kan samarbeta och sträva åt samma håll i frågor som gäller bygdekulturen.

Avslutningen på den gemytliga träffen blev att anläggningarna på hembygdsgården visades för gästerna av dess föreståndare Erik Karlsson.

Grötfest 9 september i Folkets Hus.

Samkvämet inleddes av PROs teatergrupp under ledning av Allan Gustafsson som uppförde lustspelet "Sol och vår". Huvudrollen som den lurige grammofonförsäljaren och kvinnotjusaren "Strömmingen" spelades övertygande av Rolf Berntsson och Gunnar Hällden uppträdde i sin gamla paradroll som fjärsman. Tord Hagberg var bonde, Svea Andersson piga och Folke Gustafsson dräng. Maja Gilmsjö föreställde den kärlekskranka sömmerskan och övriga medverkande var Maja Berglund, Sonja Berntsson och Ester Blomnqvist. Publiken hade hjärtligt roligt och pjäsen fick naturligtvis ett lyckligt slut. Sol- och våraren haffades och de två kärleksparen fick varandra.

Men det viktigaste vid en grötfest är förstås att kökskommandot fungerar. Det bestod av Gunborg Bjurström, Lisa Johansson, Gundel Olsson och Elvy Andersson och den välsmakande risgrynsgröt de gjort i ordning fick en strykande åtgång. Efteråt fick man tillfälle till en svängom. För musiken svarade Bertil Johanssons dragspelsgäng.

Hembygdens dag

Firades 1 oktober i Foss kyrka med gudstjänst och predikan av kyrkoherde Gustaf Johansson. Vid det efterföljande samkvämet i församlingshemmet deklamerade Einar Dahlqvist egna dikter och Tomas Enarsson visade ett vackert och intressant bildspel om Foss kyrkas historia.

Kulturdagar 14 och 15 oktober i Hembygdsmuseet.

Gösta Martinsson, som tidigare medverkat vid Wiknerspelen, ställde ut sina förnämliga träsiöjdalster. Mikael Barrehag visade oljemålningar (många med naturmotiv; räv och hare hans favoritmodeller). Sigrid Davik framträdde med kolteckningar och Doris Karlsson med handvävd damast.

På lördagen hade vi också besök av Oskar Hörmander, som föreläste om schartauanismen. Bygdekultur är ju inte bara detsamma som att samla gamla föremål från olika verksamhetsområden såsom hantverk, jordbruk, rättsväsende osv. Det handlar inte enbart om att samla och sammanföra kunskaper om det rent materiella livet i forna tider. Hembygdsföreningarna måste också intressera sig for de kyrkliga traditioner inom vilka vårafäder fostrades och växte upp. Ty det förgångna kan aldrig utraderas En person som blivit född i en viss religion har — oavsett vad han senare i livet själv har för religiösa eller politiska åsikter — inte samma grund som ett barn som uppfostrats under en annan livsåskådnings dominans. För västkustens del var då utan tvivel Henric Schartau (1757-1825) den andlige ledare som hade det största inflytandet. Schartaus lärjungar — för norra och mellersta Bohusläns del framför allt Holmqvist i Kville och Dahl i Hede — förde hans läror hit till västkusten. Hörmander nämnde också sådana i våra trakter välkända schartauaner som Thuresson i Krokstad, Möller i Foss och Anderberg i Svarteborg. Bland åhörarna märktes Katarina Lewis, som håller på med förberedelser till en avhandling om den schartauanska kvinnan.

Som avslutning på kulturdagarna — som alltså hade en ganska stor spännvidd — bjöds vi söndag eftermiddag på en oförglömlig stunds underhållning med den genuint bohuslänske entertainern Lur-Gunnar. Den vitale 80-åringen höll publiken i ett järngrepp under närmare en och en halv timma. Han varvade käcka västkustbitar med lyriska Taubevisor och dessutom var han en mästare på att recitera Fröding och Geijer. Bondkomik av Lars Dalabondes märke var han heller inte främmande för. Kort sagt: Lur-Gunnar är en mycket allsidig artist och stor showman. Till succén bidrog naturligtvis de ytterst skickliga musiker som understödde honom, nämligen Reibert Johansson på dragspel och gitarristen Zander Johansson.