Wiknerspelen 1993 94-1

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Wiknerspelen 1993

Gunnar Dahlqvists invigningstal[redigera | redigera wikitext]

Efter några års bortovaro  har nu Munkedals  Folkdansgille åter knutits till den traditionella midsommarfesten   på Kaserna. Foto: Bertil Johansson

I år är det Den Svenska Historiens år. Vilken svensk historia hittar man i vår egen hembygd?   Det  lokala historieintresset skall göras till en del av det allmänna  medvetandet. Vi skall vänel2 den utveckling mot förträning av vårt kulturarv, som har pågått. Vi skall försöka ge de människor, som bor i vårt land en  gemensam historisk referensram. Vi skall på olika sätt lyfta fram kunskapen om  vilken svensk historia som den egna bygden   rymmer. I denna bygd är det gamla  bruket och bruksandan,  som gäller. Bruksorten här  kan liknas vid ett miniatyrsamhälle,  som har en egen struktur. Bruksledningens   omsorg om  de anställda och den omgivande   bygden var   kännetecknande för brukssamhället

Hela ortsbefolkningen tillhörde ett väl fungerande socialt system, som gav oss alla en viss trygghet. Goda ekonomiska resurser gjorde det möjligt för bruksägarna att anlägga idrottsplats, vägar, bygga kyrka och andra samlingslokaler. Bruket här blev ett kulturellt centrum med ett rikt kulturliv. Munkedal är den enda genuina bruksorten  i Bohuslän, en  tradition, som vi inom  hembygdsrörelsen skall värna.

De  musikaliska barnen Tejlerdals intåg på festplatsen. I täten går Agnes med sin klarinett och  sedan följer hennes flolspelande systrar. Sist följer lillebror, också han med fiol. Foto: Bertil Johansson

  Någonstans bakom varje människa finns ett landskap, som  bestämmer  hennes yttre villkor. Någonstans inom varje människa finns ett inre landskap. Det yttre och det inre landskapet förändras ständigt, tyvärr  alltför ofta genom ingrepp. Exempelvis  när en ny   bebyggelse läggs ut  över fin jordbruksmark eller när en motorväg dras fram  genom ett fält, en skog eller en by, såsom nu är fallet i denna kommun. Då har ett stycke kulturlandskap plötsligt förvandlats, något som i sin tur förändrar vår känsla av förankring i den egna bygden.

  Svensk hembygdsrörelse  samlar  mer  än en halv miljon   människor. Det är snart den enda riktiga folkrörelsen i Sverige. Den samlar folk från alla åldrar och samhällsskikt. Den är rikstäckande. Den värnar om den  lilla bygden. Centraliseringen av hembygdsvården   till Stockholm eller rent av Bryssel strider mot svensk kynne. Våra   mäktiga kvinnor  och män vill nedrusta de små  samhällena och  glesbygden,  genom  att dra in sjukhus,  kommunikationer   etc. Genom  att utarma våra bygder  — aysiktligt eller oaysiktligt — på omistliga värden, kommer   våra   efterkommande  förebrå vår generation för detta. Vid ett inträde i EG kommer  sannolikt   många av våra bruksföremål, möbler, vår allmogeslöjd och alit som visat fram en sann och allsidig bild av hur man  hade det i forntida Sverige, att firma penningstarka köpare på den europeiska kontinenten.  I Matteusevangeliet läser, man, att ingen kan tjäna både   Gud  och Mammon. Genom  den pågående  internationaliseringen får man nu en hel del mammonsdyrkare.

  Idag samlas vi för att fira tre ändamål. För det första minnet av Pontus Wikner. Han dog i Oslo år 1888, dvs  för 105 år sedan. För det andra firar vi den mest efterlängtade helgen, den sägenomspunna   midsommarhelgen,    då  dagen är som längst och natten är som kortast — men likväl fyllt av myter och fantasier. Till sist är det Munkedals hembygdsförenings stora traditionella satsning sedan år 1970 och som  alltid infaller på midsommaren. Det är just vid dessa tillfällen föreningens     medlemmar vill visa  upp denna    förnämliga    hembygdsgård, Kasema.   Tack vare fina frivillig insatser har man all anledning att vara stolt över  denna mönsteranläggning  i en naturskön  trakt. Vår hyllning går i denna dag till alla de kvinnor och män, som   medverkar till att göra denna  högtid till en verklig folkfest. Ni alla gör en stor insats för vår kära bygd i denna lilla vrå av  den stora världen. Ni för denna kulturtradition vidare till  kommande generationer.