Wiknerspelen 1993 94-1
Wiknerspelen 1993
Gunnar Dahlqvists invigningstal[redigera | redigera wikitext]

I år är det Den Svenska Historiens år. Vilken svensk historia hittar man i vår egen hembygd? Det lokala historieintresset skall göras till en del av det allmänna medvetandet. Vi skall vänel2 den utveckling mot förträning av vårt kulturarv, som har pågått. Vi skall försöka ge de människor, som bor i vårt land en gemensam historisk referensram. Vi skall på olika sätt lyfta fram kunskapen om vilken svensk historia som den egna bygden rymmer. I denna bygd är det gamla bruket och bruksandan, som gäller. Bruksorten här kan liknas vid ett miniatyrsamhälle, som har en egen struktur. Bruksledningens omsorg om de anställda och den omgivande bygden var kännetecknande för brukssamhället
Hela ortsbefolkningen tillhörde ett väl fungerande socialt system, som gav oss alla en viss trygghet. Goda ekonomiska resurser gjorde det möjligt för bruksägarna att anlägga idrottsplats, vägar, bygga kyrka och andra samlingslokaler. Bruket här blev ett kulturellt centrum med ett rikt kulturliv. Munkedal är den enda genuina bruksorten i Bohuslän, en tradition, som vi inom hembygdsrörelsen skall värna.
Någonstans bakom varje människa finns ett landskap, som bestämmer hennes yttre villkor. Någonstans inom varje människa finns ett inre landskap. Det yttre och det inre landskapet förändras ständigt, tyvärr alltför ofta genom ingrepp. Exempelvis när en ny bebyggelse läggs ut över fin jordbruksmark eller när en motorväg dras fram genom ett fält, en skog eller en by, såsom nu är fallet i denna kommun. Då har ett stycke kulturlandskap plötsligt förvandlats, något som i sin tur förändrar vår känsla av förankring i den egna bygden.
Svensk hembygdsrörelse samlar mer än en halv miljon människor. Det är snart den enda riktiga folkrörelsen i Sverige. Den samlar folk från alla åldrar och samhällsskikt. Den är rikstäckande. Den värnar om den lilla bygden. Centraliseringen av hembygdsvården till Stockholm eller rent av Bryssel strider mot svensk kynne. Våra mäktiga kvinnor och män vill nedrusta de små samhällena och glesbygden, genom att dra in sjukhus, kommunikationer etc. Genom att utarma våra bygder — aysiktligt eller oaysiktligt — på omistliga värden, kommer våra efterkommande förebrå vår generation för detta. Vid ett inträde i EG kommer sannolikt många av våra bruksföremål, möbler, vår allmogeslöjd och alit som visat fram en sann och allsidig bild av hur man hade det i forntida Sverige, att firma penningstarka köpare på den europeiska kontinenten. I Matteusevangeliet läser, man, att ingen kan tjäna både Gud och Mammon. Genom den pågående internationaliseringen får man nu en hel del mammonsdyrkare.
Idag samlas vi för att fira tre ändamål. För det första minnet av Pontus Wikner. Han dog i Oslo år 1888, dvs för 105 år sedan. För det andra firar vi den mest efterlängtade helgen, den sägenomspunna midsommarhelgen, då dagen är som längst och natten är som kortast — men likväl fyllt av myter och fantasier. Till sist är det Munkedals hembygdsförenings stora traditionella satsning sedan år 1970 och som alltid infaller på midsommaren. Det är just vid dessa tillfällen föreningens medlemmar vill visa upp denna förnämliga hembygdsgård, Kasema. Tack vare fina frivillig insatser har man all anledning att vara stolt över denna mönsteranläggning i en naturskön trakt. Vår hyllning går i denna dag till alla de kvinnor och män, som medverkar till att göra denna högtid till en verklig folkfest. Ni alla gör en stor insats för vår kära bygd i denna lilla vrå av den stora världen. Ni för denna kulturtradition vidare till kommande generationer.