Vi och våra förfäder

När man är åtti' plus,

och snabbt närmar sej hundra,

då alla händelser från gången tid

faktiskt blir mycket klara.

Va' allting bättre förr, som säjs?

Ja dä' kan man ju undra,

Man gjorde väl som man gör nu

det bästa av att vara.

Men för att hedra dem, som genom sekler

före oss vår hembygd har förkovrat

och genom flit och redlighet

gjort livet vårt behagligt,

så att det knappast någonsin,

har fordrats att vi sovrat,

ej heller aldrig riktigt tyckt,

dom gjort något beklagligt.

Dom påbättrade den teknik,

som forna släkten danat,

och se'n av varje släktled bättrats på,

till höjder ingen anat!

Därför det bildats har i Munkedal,

en hembygdens förening,

som hoppas på att nästa släckte hedrar oss,

för att vi gjort på bästa sätt,

och genom våra handlingar

skänkt deras liv en mening,

att vard'an , som ibland blir tung,

på  grund därav kan kännas lätt.

Så låt oss även framgent,

i släktled efter släktled

minnas dom,

som bidrog till vår välfärd,

och varifrån vi kom.

Men för att återkomma till

de klara minnena från förr, (x)

så låt oss stilla glänta

på gamla minnens dörr.

Där syns en bild från 20-talet

av en B-Ford ny.

Vem kommer där, stolt som en tupp?

Jo handlar'n i vår by!

En dag hördes ett annat ljud,

helt nytt för månget öra.

Ett motorljud från skyn

omöjligt att ej höra.

Det var visst Albin Ahrenberg uti

sin flygmaskin som kom.

Mannen, som sagts, oss svenskar

upp i luften fört liksom.

Så kom en dag ett nytt ljud,

som länge dröjt sej kvar,

från banan Åmål-Årjäng,

som precis nyss blivit klar.

Man närmare kom "Stora världen",

och slapp åka hästskjuts på färden.

Kanske redan då jag kände, trots mina unga år:

"Det är ju mina förfäder, som här satt sina spår"!

(X) 1927-30.

Text: Stig "Stickan på Stale" Gustafson