Vi letar i Hembygdsmuseet efter unika saker 05-2
Vid en rundvandring i Hembygdsmuseet i Munkedal kan man råka på en mängd saker som är mycket ovanliga och för de flesta besökarna helt okända. Det finns en avdelning där det samlats material från pappersbruket och i den samlingen hittade vi två lådor som var av stort intresse för oss. De innehöll en mängd små och större runda plåtburkar och på varje burk var det instansat ett nummer. I den andra lådan var det fyrkantiga plåtaskar som också var försedda med nummer.
Vad har dessa med bruket att göra? Jo, det är föregångare till dagens lönekuvert, som numera kommer via bankkonto och moderna data-operationer. I dessa plåtburkar fick varje arbetare sin lön och därför fanns det instansat numret som arbetaren hade. Att det inte var några större avlöningar som delades ut kan man förstå av storleken på burkarna.
Det finns kanske inte någon person som känner till eller har varit med på den tiden och fått sin lön i dessa plåtburkar eller askar. När denna typ av ”lönekuvert” togs bort och ersattes av kuvert i vanlig mening, vet vi ej, men 1954 när jag började i fabriken kom tidskrivaren med sin låda och delade ut dessa lönekuvert. Då var det Karl Oskarsson skötte detta uppdrag. Om man frågar sig hur stor avlöningen kunde vara i början av förra århundradet, då behövdes kanske ej större burkar. Jag har hittat Löne- och arbetsavtal vid
Munkedals Aktiebolag för år 1918 och där kan man se att en maskin-förare hade 45 öre i timmen plus 30 öre pr ton papper. Arbetet var 12 timmar pr skift. Maskinpassaren hade 35 öre i timmen och 20 öre pr ton papper. Med dessa timlöner så lär nog plåtlådorna räcka till.
Jag har också ett kollektivavtal från 1926 och där kan man se vad en maskinförare hade i timlön: Vid maskin nr 2 = 68 öre plus 58 öre pr ton papper. Då var det för papper som vägde över 51 gram pr kvadratmeter. Jag har kopierat en sida av avtalet från 1918 och det är underskrivet av Nils Andersson, Oskar Svärd och G. A. Lundin för avdelningen och Olof Bildt för Munkedals AB. Plåtburkarna och askarna är en unik sak som bör bevaras för eftervärlden. Det finns mycket mera att visa fram men det blir i nästa nummer av Munkedalsbygden.
Bertil Johansson