Snoddas i Munkedals Folkpark - en megastjärna på sin tid
Gösta Nordgren, i sin hemstad Bollnäs känd som ”Snoddas”, var för övriga Sverige förmodligen totalt okänd ända till den lördagkväll i januari 1952 då han framträdde i radioprogrammet ”Karusellen”. Programledare för Karusellen var Lennart Hyland och mycket tack vare dennes insats lyssnade i stort sett hela svenska folket på det populära programmet i den dåtida enda svenska radiokanalen.
I sin hemort var Snoddas däremot känd som en skicklig bandyspelare i Bollnäs IF, samtidigt som han uppmärksammades för sitt något bohemiska liv och sin enkla livsföring; han påstod sig kunna leva på fem kronor i veckan, vilket även med dåtidens penningvärde framstod som något av en prestation.
Denna minnesvärda lördag hade Bollnäs IF kommit till Stockholm för en SM-final mot Hammarby på söndagen och producenten för Karusellen Per-Martin Hamberg som hört att Snoddas var duktig på att sjunga hade därför bjudit in honom till kvällens utsändning för att eventuellt framträda med en sång. Att detta verkligen skulle ske var inte alls bestämt, utan numret var mera som utfyllnad ifall det blev tid över. På den tiden direktsändes programmen och det var svårt att beräkna hur lång tid varje programpunkt skulle ta i anspråk. Programmakarna såg väl Snoddas medverkan som ett exotiskt inslag av en bandyspelare och levnadskonstnär i kontrast mot de professionella artister som vanligtvis medverkade i programmet.
Nåväl, tiden räckte till och Snoddas blev presenterad och även intervjuad av en något tvivlande Hyland. Snoddas svarade beredvilligt på Hylands något naiva frågor, Hyland vände sig liksom till ett barn, och på frågan om Snoddas kunde något mer än spela bandy och fiska svarade denne frimodigt: Jo, sjunga kan jag allt!
Så fick då Snoddas chansen. Han framförde visan ”Flottarkärlek”, dock utan refrängen ”Haderian, hadera”, eftersom det hade bedömts förlänga sången i onödan. Ingen, vare sig Snoddas eller Hyland, hade kunnat ana vilken uppståndelse som framförandet skapade. Den fulltaliga Karlaplanspubliken stod upp och applåderade och ovationerna ville aldrig ta slut. Till och med den rutinerade Lennart Hyland blev något bragt ur fattningen och till sist måste han be publiken sluta applådera, eftersom programtiden var slut.
Redan på måndagen, två dagar efter framförandet, sjöng Snoddas in en grammofonskiva med Flottarkärlek som ledande sång, fast nu med refrängen. Resten vet vi, Flottarkärlek blev en landsplåga, Snoddas blev en av våra allra första idoler och han satte publikrekord varhelst han uppträdde, rekord som säkert i vissa fall står sig än idag.
Själv såg jag Snoddas i Munkedals folkpark den 10 september 1952 tillsammans med 1530 andra. Uppträdandet var enkelt: först kom managern Torsten Adenby fram och berättade om Snoddas, sedan sjöng Snoddas en sång till dragspelsackompanjemang, sedan blev det en ny berättelse, sedan en ny sång och så höll det på. Därefter for de vidare till någon närbelägen folkpark eller liknande och samma procedur upprepades. Trots den något amatörmässiga framtoningen var folk som tokiga. När Snoddas kom i bil klängde sig människor fast vid bilen och blev lyckliga ifall de råkade få röra vid honom, andra kastade rosor efter honom. Det påminner om våra dagars idoldyrkan, fast på den tiden var det inte i första hand tonåringar som stod för den mesta hysterin utan medelålders, väletablerade damer.
Han satte inget publikrekord i Munkedal. Tidigare på sommaren samma år hade Delta Rythm Boys uppträtt och dragit 2480 åskådare. Märkligt var att en av denna grupps paradnummer var just Flottarkärlek som alltså framfördes i Munkedal, innan den verklige upphovsmannen kom dit. Publikrekord i Munkedals Folkets Park har dock Sven Ingvars som den 19 juni 1966 drog 2 668 åskådare. Som god tvåa kommer Robert Brobergs show som 1968 sågs av 2541 personer.
Gösta ”Snoddas” Nordgren var född 1926 och gick ur tiden redan 1982.
Text: Bo Foss