Om kläder, seder och bruk i mellersta Bohuslän 90-1
I ett hem under slutet av 1980 och fram till 1920-talet var det brukligt att folk använde tidningar på matbordet när man åt. Tidningarna lades så, att man vek upp en ny sida varje gång man åt. På bordet under högtidliga tillfällen lade man på dukar av damast. Kaffet malde vi i en kvarn med vev, eller på andra ställen fanns kaffekvarn fastskruvad i väggen. Men ännu vid denna tid fanns kaffemalare som på teckningen nedan, gjord helt av trä. Det var ett trästycke urgrävt så att ett runt hjul fördes fram och åter. Ville man ha kaffet riktigt finmalet, fick man mala länge.
Förr i världen hade "töserna" Byxholkar. Sen kom mameluckerna, en benämning på de vida, öppna byxorna, i södra Bohuslän kallades de for pantalonger eller kalsonger. Ibland var dessa försedda med en lucka där bak, ifall man blev "nödig"
Underkjol till kvinnorna benämndes allmänt for "stubb". Den kunde vara i tjockt tyg eller stickad be sades vara varma. Men vita tunna underkjolar fanns också i bomull och med spetsar och broderier. Ibland kunde fruntimren ha flera lager underkjolar på sig. Gamla eller omoderna kläder, kastades direkt inte, de kunde användas till mattrasor. Och efter de vävts till mattor, kunde man säga till varandra: "De' va' dennes byxor å de va' dennes kjol." Det kunde heta: "Å, vad roligt det var, när jag bar den klänningen. Och se där, där är ju den blusen jag hade på mig när jag träffade min fästman."
Under kriget gjorde man ofta kaffe själv. Man rostade vetekli och blandade i lite sirap, när det var färdigt. För att få en bra färg på "kaffet" kunde man blanda i lite Cikoria, men av det kunde det bli en fräk smak, om man hade i for mycket. Hos handlanden Arthur Hansson i Munkedal lär ha funnits 15 till 20 sorters kaffe. Ett av de bättre kvaliteerna kostade 1,25 per kilo!
När man gick och handlade hade man oftast en spånkorg med breda handtag. Man kunde använda dessa korgar rätt länge, men när de blev gamla och slitna fick man passa sig, botten kunde gå sönder, och då kom varorna i korgen ut på marken.
Så hade man ett annat redskap som kallades for tina. Den var mest användbar att ha mat i. Ett äldre namn på en sådan sak var "svepäska".
SKOBEKLÄDNAD
For länge sedan fanns skomakare som vandrade runt i gårdarna och tillverkade skodon och läderstövlar. Han stannade oftast ett par veckor i taget och då hann han med att förse samtliga familjemedlemmar med små och större fotbeklädningar. Mestadels var det knäppkängor och till dessa fanns en liten "tingest", en knäppare som man stack genom hålen och drog i genom "knäppen". Det var besvärligare att göra sådant for "hand". Men så tillverkades också skor i läder, med läderremmar, som skosnören. Männen fick i vardagslag gå i stövlar, nutidens gummistövlar fanns inte. Och så användes oftast träskor, både for barn och vuxna. Innetofflor tillverkades av filt.