Munkedals historia och beskrivning - Dikt av Johann Oedman (1746) 23-2

Dikt av Johann Oedman (1746)

Hämtad ur Bohusläns Beskrivning av pastor J.Oedman.

Sammanställt av Håkan Grundberg

Det har den store Gud Bahuslän och vart härad

Bland annat av sin nåd mest all slags fisk förärat:

Tänk uti Gullmars fiol, som går åt Saltkiäll opp

Finns allehanda fisk, som dit plä ha sitt lopp.

Där fångas skön stor lax i Viken när vid Dynge,

Som heter Gulmars bärg till tre punds svåra tynge.

I Ramdal vid Rödshell och utför Gunnarby,

Stuss–Klinger–Staverö man fångar laxen kry.

Laxöre vet man ock i denna fiolen ljustra:

Ja makrill med dörg, not at mången man plär smystra:

Man får ock makrill–stör, som vägt halvt annat pund:

Stor sill, som giva plär god smak i bondens mund.

Wassbuk och CABLIAU, små torsk ock tämlig långer:

Helgsflundror, gråseg nog och rocker många gånger,

Rödspotter, tungor med, samt flundror tas i garn:

Skiön hwittling, huller ock, som fiskas av små barn.

Tre slag av snylter finns, lijrbleijor och knorrhanar,

Förgiftig fiärsing man här titt med kroken manar:

Små simpor, ulker gå samt kunger i hvar fiol:

Ål, ålekuser här plä komma fullt om bol.

Qabbsuger, som på rygg och sijdor taggar drager:

Bleckfisk ell’ håskatt den, ehuru han är mager

Så har han vid sin mun en flaska full av bläck,

Och åttafaldig stiärt, som duger äta kiäck.

Horngiäler, musslor, tänk hur ljufligt ostror smaka,

Krabbetasker, krabber små man plär ur fiolen raka,

God hummer, kubunger ell’ snäckor tämlig små

Neijeögon, råcker, hås ell’ haij man här kan få.

Så när jag hade glömt de skiöna kålier våra,

Samt torsk bå stor och små, som icke äro svåra

Att locka fram med krok, de förra allrabäst,

Om vintern smaka hälst, då man dem får som mäst.

Lantener och pigghvarf, smörbolter och hafkuser,

Svärdfisk till sexton pund åbuker och tangmuser,

Hustör, laxstör, hafmus, hvars lever är rätt skön,

Silffisk, som glittrar wäl, men ej ger fiskarlön.

Flatbuk en liten fisk och stensill månd här simma:

Men märk än mera till, om jag får lycka rimma,

Om fyrahanda fisk, som äga friskt warmt blod,

Bå hvalfisk, masvijn och stor otter, som ha mod.

Säl eller siöhunden han är av dem den fiärde.

Som för sitt sköna skinn bör hållas i stort wärde.

Mer minns jag icke till, det får nu bli härvid,

Den mera vet än jag, han säge till i tijd.

DESSUTOM ÄRO I DAMMAR MÅNGFALDIGA

CARUSSER OCH RUDER

JA OCK KARPER PÅ NÅGRA STÄLLEN