Min tidsresa i datorteknikens kölvatten 23-1
Min tidsresa i datorteknikens kölvatten[redigera | redigera wikitext]
De första staplande stegen i datorernas värld var att i skolan läsa om de olika komponenterna i en dator såsom grindar, bryggor och kärnminnen. Det gällde att då omkring 1963 lära sig hur en dator fungerade från grunden. På den tiden var det möjligt till skillnad från i dag då knappast någon människa har kunskap om datorns olika delar in i minsta detalj. Mitt första möte med en dator var vid ett studiebesök på Deutsche Bank i Berlin. Där möttes man av män i vita rockar som kunde berätta om vad ett antal stora skåp kunde rymma. Det var magnetbandstationer, centralenhet manöverbord och EN dataskärm (OBS) och en stor skrivare en s.k. radskrivare. Allt detta stod i en stor maskinhall väl skyddad av tjocka murar
En radskrivare var en mycket snabb skrivare som skrev hela rader på en gång på linjerat papper s.k. tabulatorpaper eller pyjamaspapper i löpande bana. Datorerna var av märket IBM och man berättade att radskrivaren tillverkades i Vällingby i Sverige.
En radskrivare bestod av en kedja med bokstavstyper och bakom varje. Man kunde få skrivaren att slå till typkedjan olika många gånger på ett kedjevarv och detta framkallade olika ljudfrekvenser. Man hade lyckats få skrivaren att spela Behovens femma – häftigt tyckte vi. Indata var en bunt med hålkort som var det vanliga indatamedia då och många år framåt.
En datamaskin till Munkedals AB.[redigera | redigera wikitext]
Efter att ingenjörsexamen var avlagd i december 1965 var det fyra månader kvar tills jag skulle rycka in i lumpen. Under dessa fyra månader fick jag jobb på pappersbruket. Driftschefen Sune Wattman satte mig på att rationalisera eftersom det var det jag var utbildat till. Mera om detta på annan plats. Under gymnasietiden hade vi fått lära oss om datorers och hur dessa fungerade. Höstterminen 1964 var jag på praktik på Uddevallavarvet. Där hade man en datamaskin som jag fick titta på Lars Westlund och Ragnar Eliasson i vita rockar visade hur det gick till. Med dessa erfarenheter i bagaget tyckte jag att det var dags för Munkedals AB att skaffa sig en datamaskin som kunde utföra planeringsarbetet. Jag ringe IBM och begärde en broschyr. Detta var nog det dummaste den försäljaren hade hört och berättade att för det första hade de ingen broschyr och för det andra krävde det givetvis att han kom upp på ett säljbesök, vilket skedde. Jag tog emot honom tillsammans med Sune Wattman. Detta var strax innan det var dags för militära göromål så jag hann aldrig skaffa någon datamaskin. Det tog flera år efter detta innan det kom en sådan till Munkedals AB. Detta hände 1966.
Nytt sätt att registrera[redigera | redigera wikitext]
En utrustning för inmatning av data. På Bonnierföretaget Åhlén & Åkerlund (1968 -71) fick jag i uppdrag att utvärdera inköp av ny utrustning för inmatande av uppgifter om tidningsprenumeranter. Min utvärdering av ny teknik resulterade i inköp av de första maskinerna med 6 tums bildskärm och Singer Friden fick leverera. Datat sparades på bandkassetter. Maskinen hade ett tangentbord och en den lilla skärmen. Nu kunde vem som helst sitta och registrera på den nya maskinen som dessutom fick plats på ett vanligt skrivbord. Fram till dess 1970 hade man först noterat alla uppgifter för hand och sedan stansat hålkort som lästes in i datamaskinen. Med denna typ av utrustning kunde man sitta var som helst i företaget och registrera, inte bara på dataavdelningen, vilket innebar nya möjligheter att organisera arbetet.
På denna tid kunde bildskärmar, eller som man sade Terminaler, bara anslutas relativt nära platsen där stordatorn stod. I dag kan man ju sitta var som helst i världen uppkopplad mot en dator. Då var det en helt främmande tanke hos de flesta. Stordatorn var en IBM 360. Man talade om svarstider dvs tiden från att man skickat en fråga eller kommando till dess man fåt svar. Svarstiden skulle helst vara mindre än 2 sek men accepterades vara det dubbla. I dag går sådant på delar av en sekund. Tänk bara på när du ställer en fråga till Google, du får svar nästan före du har tryckt Enter.
Skrivautomat – en föregångare till PC[redigera | redigera wikitext]
Under min tid på Uddevallavarvet 1971–1985 kom jag i kontakt med datorer och dess programvara. Uddevallavarvet hade varit mycket tidiga med att skaffa en stordator (annat fanns nog inte). Detta skedde på 1950-talet. I början förekom det inga dataskärmar alls. Vid själva operatörsbordet började det först komma dataskärm.
Den första skrivautomaten eller ordbehandlaren var en IBM-MT. MT står för Magnetic Tape. På den användes språket HTML, som nu används för webben. (HTML = HyperText Markup Language). Det var ganska krångligt att använda den men det fanns givetvis fördelar. Revolutionen kom med Esseltes Scribona som var en dator bara för användning till ordbehandling. Den hade sitt eget språk, en uppsättning av kommandon som man fick lära sig. Till en början sparades texterna digitalt på en 8” Floppy disk (?). Detta utvecklades sedan till disketter som rymde 144 KB. En viktig utveckling där vi var med i framkanten var installationen av skivminnen, stora ca 15” stora skivor. Vi byggde upp ett centralt datalager. I dag hade vi kallat detta för en server. Jag var ansvarig för att införa dessa maskiner på Uddevallavarvet. De användes fram till mitten av 1980-talet
Jag upplevde att ordbehandlaren var en slags föregångare till persondatorn. När det ganska snart kom bra ordbehandlingsprogram som kunde köras på PC så försvann den särskild ordbehandlarna. I dag är det Microsoft Word som helt dominerar.
Vid tiden omkring 1983 fick vi presenterat för oss föregångaren till Microsoft Excel, som då kördes på stordator. Vi var mycket imponerade och förstod det stora värdet. Jag tror inte vi hann att köpa stordatorversionen innan de första persondatorerna dök upp och där fanns liknande.
År 1981 fick vi se den första bärbara persondatorn från IBM. Det likande en större attachéväska, vägde flera kilo och kostade massor av pengar i storleksordningen 50.000 kr.
CAD – Computer-aided Design[redigera | redigera wikitext]
På Uddevallavarvet var man tidigt ute med att använda datorn till hjälp i konstruktionsarbetet. CAD-systemet CADAM användes av våra konstruktörer. Man arbetade på stora tunga bildskärmar med storleken omkring 30 tum. Det krävdes två personer för att bära dem. I dag är det en platt tunn skärm som bara väger några kilo. Färg förekom givetvis inte i början, det var monocroma skärmar som gällde.
Westkustdata 1985–1990[redigera | redigera wikitext]
I samband med att Uddevallavarvet skulle läggas ner var jag med och bildade Westkustdata, som övertog Varvets datorer och de flesta av personalen på gamla Dataavdelningen. Företaget verkade som Servicebyrå. Dess historia får skrivas en annan gång. Jag har dock några mycket starka minnen som har etsats sig fast i minnet. Vi använde i vår egen utveckling stora 30 tums bildskärmar, nu med färg. Från IBM kom de och visade Google Earth. Man kunde zooma in jorden – det var helt fantastiskt tyckte vi då. I dag finns den på din PC om du vill. Detta ögonblick glömmer jag aldrig.
Geografiskt informationssystem – GIS[redigera | redigera wikitext]
Det stora projektet för oss var utvecklingen av systemet GOKART. Detta var ett Geografiskt Informations System – GIS. Det kom från IBM, som satsade stora resurser i projektet. Själv var jag dels ansvarig för systemutvecklingen samt försäljning. Programmeringsarbetet sköttes av kollegorna.
GOKART var ett nytt tänkande och vi var först i Norden med denna typ av program. Vi arbetade mycket nära några kommuner bl.a. Uddevalla och Gotland. Vi utvecklade svenska moduler för olika typer av kartor. Såsom kartor för VA-ledningar, Elledningar, Primärkarta mm. Ett nära samarbete med tyska Karlsruhe stad var en viktig del i arbetet liksom samarbetet med det italienskt företag INFO Master i Genua. Detta nya synsätt med att lagra data om t.ex. byggnader och den geografiska informationen i samma databas var smått revolutionerande. Vi åkte runt i Europa och missionerade om GIS – det var nytt då. Många var intresserade men inte mogna. Kunderna vill köpa och kunna köra det hemma hos sig, vilket i början inte fungerade. Man måste köra det på egen stordator eller via oss som servicebyrå. Att köra grafiska tillämpningar på långa avstånd var då fortfarande förenat med många utmaningar. Telenäten var i snabb utveckling, men det var fortfarande kopparnät som gällde.
I senare delen av 1989 var min kollega Johan Belmer och jag nere hos IBM i tyska Stuttgart och testade hela programmet på en minidator – en VM maskin. Och det gick bra! Det var detta kunderna ville ha. I vårt system användes ett stort digitaliseringsbord (liknande ett stort ritbord) där alla menyer fanns uppklistrade, vilket var ett klumpigt system. Det började dock komma lösningar där menyer i stället kunde läggas upp på dataskärmen och med en mus klicka på symbolerna här. Det var nära att vi hade lyckats. Tyvärr var vi lite för tidiga. Westkustdata hade köpts upp av Kommundata AB som redan hade ett gammalt kartsystem som GOKART konkurrerade med och ledningen beslöt att lägga ner vårt system. Så blev det. Då på 1980-talet var begreppet GIS ganska okänt men vi bidrog till att göra det känt.
Internets föregångare[redigera | redigera wikitext]
Under tiden på Westkustdata kom jag för första gången i kontakt med föregångaren till Internet. Det var IBMs egna interna datanät som band ihop IBMs alla kontor i världen. En gång ställde vi en fråga på om det var någon inom IBM som kände till någon speciell problemställning inom GIS-området. Dagen efter på morgonen hade vi fått svar från IBM i Australien. De hade kanske en lösning och vi var välkomna att besöka dem, vilket inte behövdes. De fanns ju ett datanät! Världen hade krympt och det var en stark upplevelse.
När vi så småningom blev uppköpta av Kommundata ingick vi i deras datanät och då kunde man skicka e-post inom detta nät, men ej utanför (så som jag minns det). Den första PC ’n lånade jag hem. Det var en Ericsson PC med programvara Writing Assistent för ordbehandling och Multiplan som föregångaren till Excel hette. Mina barn tyckte spelet Pac-Man och sedan Tetris var extra spännande.
Telia 1990 – 2006.[redigera | redigera wikitext]
En första uppgift för mig var att för egen del utnyttja datatekniken så långt som möjligt. Jag hade redan tidigare stiftat bekantskap med både Word och Excel. Eftersom jag inte kunde Excel började jag systematiskt att lära mig detta superba hjälpmedel. Jag började kl. 7 och var instängd på mitt kontorsrum med avstängd telefon till kl. 8 nästa varje dag tills hela manualen hade gåtts igenom.
1990-talet kännetecknades av diskussioner om datanät. Det var du kopparnätet som var kommunikationsbäraren. Fiber fanns men hade inte kommit igång. Man berättade att fibern hade nästan oändlig kapacitet – ”alla världens samtidigt pågående telefonsamtal skulle teoretiskt kunna förmedlas i en fiber!” Internet började vi använda i mitten av 1990-talet. I början var det dock mycket svårt att koppla upp sig mot Internet. Specialkunskaper krävdes.
Ledningen i Telia trodde dock att det bara var ”en kortsiktig fluga” men det visade sig vara fel.
Högskolan i Väst var drivande och ville själva skapa ett privat nät som alla kommuner i närområdet skulle ansluta sig till. Jag lyckade dock övertala de styrande på Högskolan att det krävdes rejäla resurser för att kunna driva ett sådant nät och Telia fick uppdraget att bygga det som vi döpte till RIV – Regionalt Informationsnätverk. Kommunerna i högskolans upptagningsområde var med i detta och man tillsatte RIV-koordinatorer, en i varje kommun, som skulle hjälp det lokala företagen att koppla upp sig på nätet. Telebild, dvs. att man kunde se den vi pratade med. Vi brukade visa hur man kunde kommunicera i hela världen med telebild. Vi hade tillstånd att koppla upp oss mot ett kontor i Tokyo. Där stod kameran på hela tiden. Vi såg dock mest bilar som körde i mörkret - natt i Japan och arbetsdag hos os med häftigt ändå. Då användes speciella skärmar som ibland placerades i särskilda rum. Vi ii Uddevalla var tidigt ute med att skaffa en videobrygga som medgav att man kunde vara mer än två som kommunicerade med bild. Vi var pionjärer.
Dagens fibernät, snabba datorer, billiga lagringsminnen och liten komprimerad utrustning är långt från den historia som berättats i denna artikel. Framtiden med AI och annat får för oss nog in i en ny värld.
Text Sverker Balksten