Maihaugen och Mjösa 74-3
Hembygdsföreningens sommarresa till Norge blev en minnesrik upplevelse. Ingen av de nittiotalet resenärer som deltog i färden kommer väl någonsin att glömma alla de synintryck som i rikligt mått kom oss alla till del under denna mångmilaresa.
Oförglömlig är utsikten kring Mjösas långa sjö med speglande vattenvidder och kantad av höga fjällstup där det ofta är skog på åsarna. Ingen undgick heller att lägga märke till de omfattande odlingar av främst potatis och lök, som i stora fält bredde ut sig från fjällkedjorna, ned mot Mjösas stränder. Ansatserna till högfjäll tar allt större proportioner vid Lillehammer. Vi fick en aning om detta, när vi färdades från staden upp mot Nordseter, för att efter 14 km resa nå fram till vår förläggning vid Hallas där samtliga välkomnades till fjellstuen i kanten av Neverfjell.
Vägen ditupp var en sevärdhet, från Lillehammers centrum i en sicksackformig väg, i ständig och alltmer brant uppförslöpa och med en slösande rikedom av vackra vyer och naturscenerier. Klättringen steg till närmare tusen metertalet över havet och längst upp en öppenhet omgiven av blåa åsar och små idylliska vattendrag, ett samspel mellan bygd och småskog, åsar och tjärnar som verkar stimulerande på resenären. Sevärd var även den lilla träkyrkan i Nordseter, byggd efter ett säreget mönster. En rundfärd under en av dagarna förde oss ett gott stycke in på den s. k. Per Gynt-vägen och där blev vi ständigt påminda om omgivningen kring Gudbrandsdalen och bygden ovanför Mjösa. Man förvånades här över att finna så många gårdar i en by, att de faktiskt liksom hängde i klasar uppför dalsidan. I dalbottnen flyter Gudbrandlågen i stundom jökelgrön friskhet med upprinnelse från bygderna ovanför Rondane.
Muséet på Maihaugen med de sandvigska samlingarna blev även en sevärdhet som rönte stort intresse. Särskilt uppmärksammad blev den gamla stavkyrkan som flyttats till Maihaugen från Garmo. Något ledsna blev vi kanske, att vi inte hann närvara vid en bröllopshögtidlighet som ägde rum vid en av resorna till denna säregna bygd. Någon av våra uppmärksamma resenärer påstod, att de hade sett en skymt av ångfartyget "Skibladner" på sjön Mjösa. Den trafikerar fortfarande Norges största insjö, trots sina 118 år. Det är en svenskbyggd båt.