Kviströms gästgiveri
Gästgiveri, är ett ställe där en resenär, mot betalning, kan få kost, logi och skjuts. I ”Alsnöstadgan” från 1280-talet, förbjöds ”våldgästning”, och i varje by skulle tillsättas en så kallad ”Rättare”, som mot betalning skulle anordna kost och logi åt de resande.
Under Erik XIV:s regering föreskrevs (1560), att vid allmänna vägar skulle, för de resandes bekvämlighet, finnas så kallade ”Taverner” (värdshus). År 1584 utfärdades en ”taxa” på de förnödenheter en resande kunde behöva.
Först i mitten av 1600-talet kom ”gästgiveriväsendet” att fungera på ett bra sätt över hela landet. Gästgiverier skulle finnas på ca 2 mils avstånd från varandra, och de skulle ha ”en våning för adel” och ”en våning för annat hederligt folk” samt ”en för gement sällskap”.
Gästgiverierna skulle, till skillnad från ”skjutshållen”, som endast skulle verkställa skjutsning, ombesörja skjuts, men även kost och logi. Kvistrums gård hörde ännu på 1500-talet till Dragsmarks kloster, dit den förmodligen skänkts under digerdöden. När Bohuslän blev svenskt 1658, kom gården i svenska kronans ägo. År 1668 bytte riksrådet Harald Stake till sig gården, som då omfattade ett helt hemman. På grund av sitt utsatta läge och genom att åkrarna förstördes genom uppgrävande av skansar, blev gården förmedlad till ett halvt hemman.
Kvistrums gästgivaregård är troligen en av de äldsta i Bohuslän. Med säkerhet vet man att gästgiveri bedrivits där ända sedan 1600-talet. Det äldsta datum man känner till för verksamheten är från 1642, och det första gästgivarehuset byggdes troligen 1664, enligt en uppgift från tinget i Kvistrum den 25 november samma år.
”Allmogen i Tunge härad, som är här tillstädes, tillsades att låta gästgivarehusen fullfärdiga. Därtill att giva en slät daler av varje gård till näver, deller och materialier samt till murande. Därtill tio öre silvermynt till timmerkarlarna om dagen”.
Ett nytt gästgivarehus byggdes redan 1686. Denna byggnad finns ännu kvar, men är något tillbyggd och förändrad. Kvistrums gästgivaregård låg på verkligt historisk mark, helt nära den strategiskt belägna bron över älven, mitt emellan Svinesund och Göteborg och med de närmsta gästgivaregårdarna Svarteborg, Åboland och Herrestad på lagom avstånd.
Några resenärer vid 1700-talets slut har skildrat sina upplevelser från Kvistrum på ett målande sätt (Mary Wollenstonecraft år 1795 och Ludvig Hausmann år 1806).
Det första köpebrev, som är tillgängligt, är daterat 9 april 1667. Det har följande lydelse:
”Bekänner vi underskrevne Peder Nielsen, rådman i Aadewaldt (Uddevalla) och Torger Willumsson, borgare (Uddevalla) på den ena sidan och på den andra sidan Anders Joensen, boendes vid Saltkielen, att vi således i Jesu namn äro förlikte att Anders Joensen oss vår gård vid Qwiströms bro haver avköpt, efter vilken oss efter Herr Hans …….. riksdaler”.
En av de första gästgivarna som man känner namnet på är Söffren Matsson från Marstrand, som blev begravd (1691) på den numera försvunna kyrkogården vid Sanden (Saltkällan).
På 1680-talet fanns här också en kvinnlig krögare, som sålde öl och brännvin till de resande. Hon kallades i domboken för ”Påfwels Margareta”, och det är troligt att hennes far hade varit gästgivare här före Söffren Matsson.
I slutet av 1600-talet erhöll gästgivaren Eskil Persson-Falk en del av Kvistrums gård som livstids förläning för sig och sina barn. Falk hade tjänat som mönsterskrivare under konung Carl XI och skött sig mycket väl. Då han dog, 1719, efterträddes han av sin måg Magnus Wallengren, som tidigare varit så kallad ”strandridare”. Wallengrens änka, Catharina Falk, gifte sig senare med inspektoren från Holma säteri, Johan Gavelholm, som övertog gästgiveriet. Han dog på Kvistrum 1740. Hans dotter, Anna Maria gifte sig 1741 med Rasmus Kihlström, som tog över som gästgivare efter sin svärmor. Han efterträddes av bland andra Jacob Landberg (1770-talet), Maria Elisabeth Hedelius och Johan Bäckvall.
Från slutet av 1800-talet till våra dagar har gästgiveriet drivits av bland andra Julia Andersson (”Julia på Kvistrum”), som på 1880-talet arrenderade rörelsen. Julia förvärvade rörelsen 1895. Hennes son Ivar, med hustrun Ester övertog rörelsen 1924. Deras son Hans, och hans hustru Lilian övertog rörelsen helt 1959, som den tredje generationen av gästgivaresläkten Andersson på Kvistrums gästgivaregård.
De senaste åren har olika krögare försökt bedriva krögarverksamhet i fastigheten, men det har varit svårt att få rörelsen att fungera. Då byggnaden under några år stod tom inträffade en svår vattenskada.
Idag fungerar fastigheten som förråd och ägs av Jimmy Hoppe. Byggnaden kväver sedan många år en omfattande, renovering som sker på ett försiktigt sätt, något som är väldigt kostnadskrävande.
Källor: Kvistrums gästgivaregård av Gunnar Dahlqvist
Vid Kviströms bro, uppsats av Sven Rydstrand
Mary Wollenstonecrafts beskrivn av resa 1795
Ludvig Hausmanns beskrivning av sin resa, 1806
Nordisk Familjebok, 1909
Nationalencyklopedin,
Förlaget Bra böcker AB 1997, 1998, 1999,2000
Smakprov och citat ur Professor Gunnar Tilanders bok
“Stång i vägg och hemlighus”
Gästgivare är skyldig hålla stång.
“Om en resande sitter på stången och gästgivarens gris biter av honom tasken är gästgivaren icke ansvarsskyldig..”
Annan variant är: Värd vare skyldig hålla stång i vägg.
Nu kommer so, biter resande taskorna av, stående ensam för skadan.
Gästgivare är skyldig till resandes bekvämlighet hålla stång i vägg på viss höjd över marken.
Om stången ej är på rätt höjd, böte gästgivaren en mansbot om grisen biter av tasken på resande, men om stången är på rätt höjd och grisen biter av tasken är det
resandes ensak