Julbord på Åtorp
Att gå ut och äta julbord är för många en tradition, som hör julen till. Att det fanns ett julbord i särklass var vida känt. Och det var inte bara Munkedalsbor, utan det kom långväga busslaster för att göra ett besök på Åtorp och smaka på den goda maten.
Att det var julpyntat med allt som hörde julen till, det såg familjen Andersson till. Det var unga fru Andersson, Inger, som ordnade så att det blev ett varmt och ombonat julhem. Och att gästerna skulle välkomnas av källarmästaren själv, Jörgen, var en självskriven sak. Vid full rusch var det även Olle Sandén, som fick ta hand om gästerna.
All personal gjorde sitt bästa, allt från disk- till serveringspersonal, för att gästerna skulle känna sig välkomna och avsluta besöket med att vara mätta och belåtna. Att det ligger mycket arbete och planering inför ett julbord kanske inte många tänker på. Men redan på hösten kunde Jörgen och Inger ta fram förslag på vad som behövdes för att göra ett julbord så fulländat som möjligt. Så det blev många sena kvällar och nätter innan allt föll på plats. Det gällde ju att mat och dryck skulle räcka. Det skulle finnas ljus, blommor, servetter och nymanglade vita dukar. När döttrarna, Yvette och Angith hade åldern inne hade även de ett ansvar och var med i planeringen. Yvette var den som skötte servicen inne och Angith hade den praktiska avdelningen, både ute och inne.
På Tore och Noras tid var det flera "hemmafruar" som skötte serveringen bl a Astrid Söderberg, Annie Holm,( mor till Nora) Aina Östlund, (moster till Nora) och Noras syster Asta Östlund. Men allteftersom behovet av personal ökade, anställdes fler servitriser, bl a svägerskor till Jörgen och Inger. Personalstyrkan var stor vid julbordsdagarna, särskilt då det var dans fredag och lördag. Då kunde personalen bestå av 25 personer. För det var inte bara i stora matsalen det var julbord, utan det fanns även nere i Pelarsalen, Skeppet och salen på andra våningen.
Det var många av personalen som inte hade körkort eller bil. Då åkte Jörgen runt i sin Volkswagen buss och hämtade upp. Detta var en förmån som Tore började med och som Jörgen fortsatte att utföra.
Allt planerades noga i förväg. Det gällde sillinläggningar av olika slag. Gravad lax, press- och rullsyltor. Stekta revben och inte att förglömma Janssons och julskinkan. Att gästerna tyckte mycket om Lutfisk bevisar åtgången. Kocken Sture hade koll på detta, ca 1 ton lutfisk under december månad. Majonnäsen var även den hemlagad. Den "slogs" i en stor vispmaskin där 30 ägg, 10 l olja med mera, gick åt till en sats. Det var många äggfat som skulle fram på bordet. Då kokades och skalades 3 äggfack, (90 st) åt gången. Kallskänken sköttes av Annette Gustafsson, Inger Carlsson och Susanne Wennerholm. Att trilla köttbullar, runda, små och fina, är för många en konst. Men för Jörgen och Inger var detta en "barnalek". Inger klarade av 2 åt gången, men Jörgen var ett strå vassare, han klarade av att trilla 3 samtidigt. För visst fanns det handtrillade köttbullar på julbordet. Men när efterfrågan blev för stor fick det bli färdigtrillade.
Att diska är kanske ett tråkigt arbete, men det måste göras. I köket på Åtorp var det disk både högt och lågt. Som tur var fanns det diskmaskin. Men alla stora grytor och kastruller diskades för hand i grovköket. Från Pelarsalen fanns en hiss upp för disken, vilket underlättade för servitriserna.
På söndagarna kom Jultomten och hälsade på. Och visst hade han gottepåsar till barnen, som även fick titta på film. Att passa julbordet var en uppgift för sig. Det skötte Gottfrid Balksten med den äran.
Ofta när gästerna skulle ha kaffe på maten, som kunde serveras i smårummen, var det populärt med "Kaffe Åtorp". Den innehöll Likör 43, grädde och kaffe. Det fanns dessertbord också. Och där var det Ris a la Malta som alltid hade en strykande åtgång.
Lite kuriosa med små missöden. Nora skulle göra risgrynspuddingar och tog vitpeppar istället för kardemumma. Vilken smaksensation. Inger C. tappade rödbetssaft i majonnäsen så den blev rödfärgad. Men det var ju jul. Lilla Yvette snubblade baklänges. Och var hamnade hon, jo i en stor balja med inlagd sill. Då blev hon inte glad, i sin fina blå klänning.
Gottfrid var en härlig och mycket omtyckt person. Han bad gästerna hålla de tomma faten medan han satte fram nya välfyllda fat på julbordet.
Historik
1952 öppnade Tore och Nora portarna till Åtorps Restaurang. Jörgen var delaktig så fort hans skolgång var avslutad. Han fick gå den långa vägen från hjälpreda till källarmästare. När Jörgen bildade familj, blev även Inger delaktig i företaget. Och så småningom döttrarna Yvette och Angith. Efter att ha varit delägare i många år, tog Jörgen och Inger över rörelsen 1972 och drev Åtorp fram till 1986 då de sålde rörelsen. De började en ny bana på NÄL, där de hade sjukhuscafeterian fram till år 2000. Då hade familjen utökats med Eide, Yvettes sambo. Jörgen avled 1995, 54 år gammal. Yvette och Angith blev den femte generationen som ägnat sig åt restauranglivet. Detta är berättelsen om hur ett julbord kunde ta sin början. Det jag beskrivit är bara en liten del av allt arbete som ligger bakom. I dagens läge är Åtorp bara ett minne blott.
Text och bilder: Marita Wennerholm med hjälp av Inger, Yvette och Angith Andersson