I dagens oroliga värld 25-1
I dagens oroliga värld
Ett minne från 1940–1945
Elsie Johannesson
När vi hör om kriget i Ukraina med flera ställen tänker jag på Norge, som var utsatt för krig 1940–1945. Tyskland krigade då mot Norge. Men även England var med på ett hörn.
Jag bodde då på Torps gård i Munkedal. Jag var bara fem år när kriget bröt ut. Vi barn hade aldrig ont av detta, men hörde ibland »prat« om det.
Pappa blev inkallad till regementet i Uddevalla. Därifrån skulle det gå ut grupper till olika platser för att hjälpa Norge, men också försvara vårt eget land. Många militärer kom från Göteborg och blev installerade på Torp för att hjälpa till vid gränsen. Även beredskapsarbetare, som byggde vägspärrar och fort, bodde där, i samma hus som vi bodde i.
Även i Munkedal var beredskapen stor.
Förläggning var det på Hedeholm, i C-G:s hus, som numera är borta. Det låg i närheten av Bruksvallen vid Idrottsplatsen.
Bombplan från Tyskland flög över Torp med omnejd. Vi såg dem aldrig, men de hördes på nätterna. Vi fick ha svarta rullgardiner (mörkläggningsgardiner) för fönstren på kvällen, så inget ljus kunde synas. Detta höll på till 1945. Den 9 april 1940 hade tyskarna lagt ut minor i havet utanför Norge under natten och när fiskebåtarna som lagt ut sina garn skulle dra dem blev flera av dem minsprängda. Besättningar och båtar försvann i havet. Många familjer blev både far- och makelösa.
Några år senare:
I början av 1945 kom det ett fyrtiotal barn plus vuxna till Torp för att rehabilitera sig, få mat, sjukvård och lugn och ro.
En av familjerna hade blivit tillfångatagna av tyskarna och blivit förda till Grini, ett hemskt ställe, där de blev torterade med piskslag, brännmärkta, utdragna naglar på fingrarna mm. De hade en flicka, som var i min ålder (9–10 år). Hon klarade sig från detta hemska. Det hade emellertid satt sina spår hos föräldrarna för de fick svåra anfall, tappade minnet, m.m.
En annan dam berättade att hon hade flytt till Sverige över »sjön« en natt. Hon bodde på norska sidan av Idefjorden, mitt emot Krokstrand och flydde dit för att klara sig från kriget.
I maj 1945 var kriget slut och glädjen blev stor på Torp. Det blev biltur till Munkedals stationssamhälle, med hela flaket fullt av sjungande norrmän, som sjöng sin nationalsång. Pappa körde bilen och jag och Laila (så hette den norska flickan) fick följa med