Håby apotekshus – rivas eller räddas?
Ibland sker det stora omvälvningar i en bygd. Nu är det Håbys tur. På denna tidnings omslag finns ett foto på apotekshuset i Håby. Detta, liksom övriga hus på västra sidan om gamla E6:an, skall bort för att lämna plats åt ett affärscentra med därtill hörande parkeringsplatser.
Eftersom provinsialläkarstationen låg i Håby så öppnades här ett apotek den 1 september 1860. Det inrymdes i en fastighet på östra sidan om gamla E6:an. År 1930 byggde man ett nytt hus för apoteket på andra sidan vägen. På första våningen var det affärsdel, laboratorium och destillationsutrymme. På andra våningen bodde apotekaren och högst upp bodde farmaceuten.
Apoteket hade flera anställda och många av medicinerna framställde man själv. I ”En bok om Håby” kan man läsa om hur man rullade piller och kokade hostmedicin.
Denna artikel bygger på en intervju med Svea Sohlberg, född Karlsson, från Skottene som arbetade på apoteket från 1 april, 1951. Mycket mediciner skickades till Brastad, Brodalen, Hallinden, Dingle, Munkedal, Fisketorp, Hedekas och Medbön. Martin Hansson, boende på Kanalen, arbetade på bruket i Munkedal, gick till och från arbetet varje dag och bar då med sig medicinlådorna för brukets räkning. Där fanns medicinen att hämta i en av portvaktsstugorna, som ju alltid var bemannade (nu stående på Gamla Bruket).
År 1961 flyttade apoteksverksamheten till Munkedal. Enligt en tidningsartikel skulle hela apoteket med 4 000 olika medicin- och pillersorter, vågar, provrör och alla övriga inventarier flyttas till Munkedals centrum mellan klockan 17.00 på lördag eftermiddag till klockan 09.00 på måndag morgon.
Huset övertogs av Håby församling som förutom församlingshem även hyrde ut fyra lägenheter. Under en del år fanns här även ett bibliotek. Församlingen sålde huset 1989. Därefter har där funnits flera olika verksamheter som antikhandel, kiropraktik och hälsoundersökning. Hela tiden har lägenheterna varit uthyrda men nu är det alltså slut på det. Hyresgästerna har börjat flytta ut och det stora grå huset blir alltmer tomt, mörkt och tyst.
I vår tid, med den tekniska utvecklingen vi lever i, så borde det inte innebära så stora svårigheter att flytta huset. I ett samtal med Jan Hognert fick undertecknad den uppfattningen att det givits åtminstone ett halvt löfte om att rädda huset och finna en annan jordplätt att sätta det på.
Text Lilli-Anne Sihlberg