Hänt sedan sist 15-2

Gökotta

Gökotta hölls traditionsenligt med friluftsgudstjänst på Kirsti Himmelfärdsdagen. En underbart vacker morgon lockade ett fyrtiotal besökare. Vi lyssnade på pastor Lars Hiding som ledde gudstjänsten. Tyvärr lyckades vi inte hör någon gök trots noggrant lyssnande. Det blir nog bättre nästa år.

Slåttergillet

I mitten av juli var det så dags för årets slåttergille. Det började med att Bengt Blomberg berättade för deltagaren om konsten att slå med lie. Vad skall man tänka på, hur gör man och vad betyder de olika begreppen. Sedan var det dags att slå hela ängen ner mot sjön. Yngve Söderberg imponerade på hur perfekt gräset lägger sig i rader när man som han är en skicklig slåtterkarl.

Tidsresan

Den populära aktiviteten som går under benämningen Tidsresan och som anordnas av Munkedals kommun hade i år samlat fulla bussar vid de två tillfällen den genomfördes. Med start vid Forum gick den till sin första anhalt Kaserna och Pontus Wikners barndomshem. Här bjöds deltagaren på en mycket uppskattad berättelse om honom av Mikael Lindahl, som iklädd studentmössa satt i samma träd som Pontus en gång satt. Åhörarna hade samlats i en ring runt den fiktive Pontus Wikner som berättade om sitt liv.

Arbete med bänkar till friluftsscenen på Kaserna

Under sensommarens sista skälvande dagar har sju man fortsatt med arbetet att bygga bänkar. Under våren gjordes ena halvan av antalet bänkar och nu har man fortsatt på resten. För att bänkarna skall stå under lång tid har de gjutit nya fundament oftast som går ända till det grunt liggande berget. Senare i vinter eller tidig vår kommer även trädelarna att sättas upp. Allt trä är nu tryckimpregnerat. De kommer dock att invänta att Munkedals skog AB skall ta ner de flesta granarna som växer i närheten samt på berget där Wiknerstenen står. Lövträden behålls. Arbetet med bänkarna har till stora delar bekostats av Thordénstiftelsen, vilket vi är mycket tacksamma för.

Svampkunskap

Äntligen hade det blivit lite vått i markerna där svampar kan växa. Detta hade Gunnar Eklund fördel av när han visade prov på ätliga och oätliga svampar. Ett 30-tal personer kom och besåg de vackra svamparna. Det var ca 40 olika arter på bordet i paviljongen på Kaserna. Gunnar imponerade med sin gedigna svampkunskap. På fråga vilken svamp av de visade som var mest ovanlig svarade Gunnar att det är gyllenskivlingen. Den är också verkligen grann.

Samtal om byggnadsvård och bevarande av hus i Munkedal

Den 8 september hölls ett välbesökt seminarium avseende ”Etik kring förvaltning och bevarande av äldre byggnader”. Seminariet leddes av byggnadsantikvarie Lars Rydbom från Bohusläns Museum. Efter fikapaus och besiktning av Wiknerstugan fortsatte seminariet med en presentation av byggnader och miljöer med höga kulturvärden och lokala särdrag i Munkedals kommun.

Öppet hus på Artic Paper

Lördagen den 30 maj hade Artic Paper ”öppet hus” för hugade besökare. I olika ”turer” kunde besökarna få tillfälle att se pappersmaskiner i full drift, eller det så kallade miljöhuset med de vackra planteringarna runt om. En populär ”tur” var den som visade den av Hembygdsföreningen sammanställda Bruksutställningen. Denna visar pappersbruket från dess start till idag. Ca 150 intresserade åskådare visades runt av frivilliga från Munkedals hembygdsförening.

Tradition med Wiknerspelen

Sedan många år tillbaka har det varit tradition med midsommarfesten på Hembygdsgården Kaserna eller som det alltid kallats, Wiknerspelen. Det författades av dåvarande ordföranden Alfred Karlsson. Namnet kom med när föreningen spelade upp ett skådespel om Pontus Wikner i början av 1970-talet. Det lades ner efter några år. Det blev svårt att skaffa intresserade personer att spela dessa roller. Wikner-Spelen har alltsedan starten 1971 ordnats på hembygdsgården Kaserna varje midsommar. De första åren var festen i två dagar med besökare från både när och fjärran, och 1971 kunde arrangörerna räkan in över 3000 personer. Men midsommarfesten har fortsatt varje år och 2015 blev inget undantag. Arbetet med denna fest har pågått i sedvanlig ordning och allt klaffade som det skulle när portarna öppnades på midsommardagen. Björn Jacobsson var den som i år höll i invigningstalet där han citerade några verser från Pontus Wikners författarskap. Kaserna var ju Wikners ställe där han växte upp. Utställare och försäljare ställde upp sina montrar, veteranbilar kom och arbetet i bakstugan var i full fart med bakning av lefsor, som alltid har en strykande åtgång. Nytt för året var väl tvättning i gammal stil med gryta och tvättbrädor. Vid tjärbränningen som Gunnar Eklund stod för fanns också en smed, Christoffer Foss, som visade sitt hantverk. Det fanns också en monter med loppisgrejor. Fiskdamm fanns, och i vävstugan huserade fortfarande gänget med synskadade som bygger en eka. Friluftsgudstjänsten hölls i år av diakon Carina Blomqvist-Liljegren. Ett alltid återkommande inslag är Munkedals Folkdanslag som visar sina olika danser och efter den uppvisningen var det dags för ringlekarna kring stången som alltid sköts av Anki Savik och i år med musik av Stalebandet. Bond & Wilde, det vill säga Andrea och hennes Ronny, stod för en bejublad underhållning på scenen.

120 år med järnväg

Det var rörelse och mycket folk i farten när Munkedals Järnväg firade 120 år. Det är alltså bruksbanan mellan Pappersbruket och Munkedals Hamn som stod klar 1895. Den var smalspårig ända fram till 1954 då SJ tog över verksamheten och byggde om banan till normalbredd. Jubileumsfesten bjöd på olika aktiviteter. Ett ånglok hade lånats från Os i Småland. Samma sorts lok som trafikerade Munkedalsbanan till 1936. Det tillverkades i Tyskland 1919 i en lång serie lok för tyska krigsmakten. Andra saker som bjöds var musik av Lysekils Blåsorkester och visning av några välbevarade veteranbilar. Hembygdsföreningen var också engagerad i jubileet genom en utställning som berörde järnvägen samt visning av en film från 1936 om denna järnväg. Filmvisningen sköttes av Sverker Balksten och Håkan Grundberg. Det var många som passade på att se denna film och känna igen det som funnits för många år sedan. Invigningstalet hölls av Carl-Anders Andersson, Thomas Lange presenterade vad som skulle förekomma under dagen. Det första tågsättet mot Hamnen gick kl. elva och det var fullsatt av nyfikna resenärer och för många var det en upplevelse att åter få höra ångvisslan och känna röken från detta ånglok. Det fanns också en unik sak som kom från Norge. En motorvagn för fyra personer med namnet ”Majoren”. Den hade några år tidigare hittats på en plats utanför Trondheim och fanns numera hos en järnvägsförening vid Oslo. Sedan var det sedvanlig servering av kaffe, dricka, smörgåsar och bullar som järnvägsklubben stod för. Lördagens persontrafik ”räknade” över hundra personer. Det var också resa med veteranbuss från Hamnen till Åtorp tur och retur. En resa med båt från Hamnen hade också ordnats.

Trevlig underhållning på Kaserna

En mycket underhållande afton bjöds på Kaserna när Svarteborgs Spelmanslag framförde sin repertoar med en blandning av musik och historier om varje låt. Men det kom också inslag som inte många visste om. Bengt och Karin Blomberg kom med en överraskning när de spelade och sjöng en visa, nidvisa på sätt och vis, ”En flicka från Askersund” som hade många år på nacken. Det var Bengts farfar som hade hela visan i sitt huvud. Den hade han hört för många, många år sedan och visan skrevs ned och även melodin togs fram. Ove Kilborn ville bli kulturell sade han, och sjöng därför en sång ”Kyrkan i skogen” som skrivits av Pontus Wikner. Lars Ahlberg och Bengt-Åke Johansson bidrog med mer eller mindre sanna historier och nyskriven limerick om Kaserna. Denna som var skriven av Leif Jacobsson hade premiär denna afton. Musiken som spelades var i stort sett upptecknad efter spelmän från bygderna och soloframträdande gjordes av Pernilla Stendahl och Theres Björk. Tyvärr var det lite glest i åhörarskaran men de som kom fick en trevlig kväll. Det bjöds också på kaffe och smörgåsar som hembygdsföreningens damer hade ordnat. Therese, Leif och Pernilla Fikapaus På allmän begäran finns text med förklaring till nidvisan “En flicka från Askersund på” sidan 8.

Berättarafton

Den 22 oktober kl. 18.00 hölls berättarafton på Kaserna. Ett femtontal personer hade hörsammat inbjudan. Flera personer bidrog med allvarliga, trevliga och underhållande berättelser . Som vanligt fanns god fika med smörgås och kakor att inmundiga. Text och foto: Bertil Johansson, Sverker Balksten och Håkan Grundberg

Avmagringen på Kaserna

Då det framförts önskemål om en liten krönika i rubricerat ämne kommer den här. För sådär hundra år sedan uppträdde en populär vissångerska i folkparker och på andra ställen runt om i landet. I Uddevalla sjöng hon på Fridhem 27 oktober 1924. Hon kallade sig ”Bergslagsmor”, bodde i Falun – uppträdde alltid i folkdräkt. Denna dalkulla, som hette Lydia Hedberg var född 1878 och utbildade sig till sjukgymnast. Debuterade som vissångerska och bondkomiker 1908. På 1920-talet turnerade hon också framgångsrikt i Amerika, i svenskbygderna. På 20- och 30-talen förekom hon flitigt i den då unga radion. Enligt Uno Myggan Eriksson var hon den mest finstämda vissångerskan i sin genre för sin tid. Hon sjöng texter av bl.a. Fröding, Jeremias i Tröstlösa, Ragnar Åkerblom och även egna texter. Så långt en sammanfattning av vad jag tog reda på om Bergslagsmor via webben. Detta i samband med hugskottet att tillsammans med min dotter Karin överraska publiken vid Svarteborgs Spelmanslags framträdande på Kaserna i höst. Vårt nummer var så att säga utanför ramen för spelmanslagets program, vilket jag är angelägen att framhålla med hänsyn till ”Svarteborgarnas” goda namn och rykte! Karin och jag fick höra talas om Bergslagsmor i slutet av förra seklet. Det var min far Hilding som överraskade sin familj då vi firade hans 94-års dag i december 1998. Han deklamerade då texten till en visa som framförts för rekryterna på Bohusläns Regemente 1924 av en underhållare som kallade sig Bergslags-mor. Hon var så hurtig – riktigt sprudlande - och ”rund och grann” berättade Hilding. Min far tyckte nu inte att hans röst dög för sång, men ett tag därefter, då jag tog med bandspelaren till honom för att få vistexten inspelad, lyckades jag övertala honom att också sjunga en vers. Flera år senare skrev jag ner text och melodi med ett enkelt arrangemang. Inspelningen och uppteckningen var en förutsättning för vårt framförande på Kaserna, som alltså bygger på Hildings version. Visan heter ”Avmagringen”. Text av Ragnar Åkerblom.

Det var en flicka i Askersund

som av naturen var tjock och rund.

Och fast hon svält sig för att bli lättad

så verka’ hon ändå övermättad

Och denna tös med det digra hull

beslöt att lida för skönhets skull

Och för att dräpa de fettbaciller

så skaffa´ hon sig avmagringspiller

Ack om hon tagit dem enligt lag:

en, två tre stycken för varje dag

Men för att bliva så smal som masken

så slök hon allt vad som fanns i asken

Och verkan heller ej uteblev;

Hon kröp ihop och blev vind och skev

Den förut feta och tjocka damen

blev nästan kvitt hela sin lekamen

Av alla fick hon en ömkans blick

Skelettet skramla´ varthelst hon gick

Och satt hon stilla en stund på stolen

så skar sig bena igenom kjolen

En gång när fästmannen, stackars fä,

bjöd henne sitta uti sitt knä

då blev, när tre timmar voro njutna,

hans helgdagsbyxor helt genombrutna

Ack, Herren giver och Herren tar;

En morgon flickan helt borta var

Av denna späckfeta flick-matrona

fanns blott en doft - och den kom från skorna!