Galgberget, Munkedal

Fortsatt utgrävning på Galgeberget i Munkedal

Karta över Galgeberget

Efter 2011 års fantastiska samarbete med kommunen och Munkedals hembygdsförening beslutade vi oss för att fortsätta projektet kring utgrävningen av Galgeberget. Nu skulle vi titta på ytan strax väster om där vi grävde senast, alltså upp mot ishallen. Här fanns indikationer på att avrättningsplatsen en gång hade legat. Så samlades gänget igen i mitten av maj 2013 och utgrävningen kunde börja!

Grävningen börjar

Inledningsvis grävde vi ett antal provgropar väl spritt över ytan för att få ett grepp om vilka fynd som skulle finnas här. Två år tidigare hade det ju hittats två kopparmynt från 1700-talet i samma område. Rätt snart hittade vi också, med hjälp av vattensållning, relativt mycket bitar av flinta och kvarts. De är resterna av en 8000 år gammal stenåldersboplats som legat här, men det var inte det vi letade efter. Direkt därefter fick vi hjälp av en grävmaskin att skala av det översta jordlagret så att det skulle bli lättare att gräva vidare. Nu lades flera stora rutor ut och grävdes försiktigt med hjälp av grävsked eller skrapa (se kartan).

På flera platser inom en yta av kanske 10 meter började vi hitta små fragment av brända människoben. En gammal järnspik, en samling med stora stenar och mörka fläckar i marken efter att någon grävt där förut gjorde det hela ännu mer intressant. Det tycktes som om vi var något på spåren. Ytterligare drygt 10 meter längre österut hittade vi ytterligare några människoben i en grop. Här var det skolelever från Kungsmarksskolan som grävde och spänningen steg. Hade vi nu hittat själva avrättningsplatsen?

Graven

Efter att grävmaskinen skalat av utgrävningsområdet gjorde vi en rutinundersökning med metalldetektor. Med hjälp av den kan vi se om olika typer av järnföremål finns bevarade under markytan.

Vi bortsåg från fynd av kapsyler och annat modernt materiell, som några äldre clips-örhängen och ståltråd. Ett utslag kom i den sydvästra delen, och så fort vi började gräva märktes en sotad yta. Ganska snart kom det fram flera fragment av bränt ben.

Många tankar dyker nu upp, är det en bronsåldersgrav eller kan det vara en gammal eldstad med kvarglömda metallrester och djurben? Ganska snart märktes det på benen att det var mänskliga skelettrester, så allt lutade åt att det faktiskt var en grav. Då vi grävde oss nedåt kom det fram mer och mer brända ben och träkolsbitar. Gropen var inte större än knappt 25 centimeter.

Metalldetektorn gav fortfarande signal. Då vi började närma oss botten av gropen föll plötsligt någonting ut ur den halva som ännu inte grävts av gropen. Det var två mynt som satt ihop. Efter noga granskning kunde vi konstatera att även dessa mynt borde vara från 1700-talet.

Vad var nu detta? Varför låg dessa mynt i botten av en grop med kol och brända människoben? Var det måhända bödelsdrängen eller någon släkting som sänt med den döde en gåva, likt de mynt som romarna sände med sina döda för att betala färjkarlen Karon till färden över floden Styx.

Fynd av mynt

Att denna tradition med Karonsmynt skulle ha levt kvar under 1700-talet finns inga belägg för överhuvudtaget. Man kanske kommer närmare sanningen om man ser de två mynten som en ren gåva till den döde. Eller var det en ledtråd? Att mynten låg placerade i botten på gropen och att de legat tillsammans så att de satt ihop vid fyndtillfället, gör i alla fall att slumpen inte är något alternativ.

Efter den lyckade utgrävningen skickade vi iväg prover för analys. Benexpertens analys av graven visar att benen kom från en person som troligen var i 50-årsåldern. Att kroppen hade bränts på bål visas av att benen hade olika stark grad av eldpåverkan. Vedartsexperten kunde även se att bålet bestått av kvistar och unga stammar av furu. Resultatet av myntanalysen visar att de var ½ öre silvermynt, Fredrik I, troligen från 1721 och 1 öre kopparmynt, Ulrika Eleonora, från 1719 eller 1720.

Alltså har vi en individ i övre medelåldern som avrättades på Galgeberget efter 1721.

Då vi tittar i listor över skarprättarnas förrättningar finner vi bara en möjlig person som stämmer in på ovanstående beskrivning. Det är änkan och barnamörderskan Anna Andersdotter, 42 år, som avrättades den 10 mars 1762. Men varför skulle över 40 år gamla mynt läggas ned med den avrättade? Var ett par äldre mynt det enda man ville offra till den döda, eller var det släkten som ville markera Annas grav med mynt från hennes födelseår? Möjligen är det inte alls Anna som vi funnit de jordiska resterna av, då ett mörkertal för de avrättade på platsen kan finnas. Det vet vi utifrån jämförelser av olika källmaterial.

Då vi fortfarande inväntar resultat från kol14-analysen hoppas vi att detta och ett fortsatt letande i arkiv kan ge ett svar på vem som mötte sitt öde på Galgeberget i Munkedal för över 250 år sedan.

Om du önskar veta mer om projektet och läsa rapporten över 2011 års utgrävning, kontakta [[1]].

Eirik Johanson & Niklas Ytterberg, arkeologer, Bohusläns museum