Frida Wiberg

Frida, född Johansson, eller Elfrida, som hon döptes till, kom från Munkedals Hamn. Hon var 4:e barnet av en syskonskara på 10, 5 pojkar och 5 flickor. Hon var dotter till hamnarbetare Johan H Karlsson och hans maka Anna Mathilda. Hemmet var fattigt och barnen fick tidigt komma ut och ta arbete på gårdar och i städer hos s. k. bättre familjer.

Frida kom i unga år till Göteborg. Sedan bar det av till Stockholm. Frida var en ”skönhet” och medverkade i en film med bl. a. SickanCarlsson.

Hon träffade sin man, Ivar Wiberg, och flyttade till Uppsala och blev hemmafru. Blev ingift i en s.k. fin familj. Var en perfekt värdinna och hade tjusiga långklänningar. Hon var även med sin man till Narvik, då han hade arbete där.

Djurintresset fanns tidigt. Den första hunden var en Boxer, som sedan följdes av andra olika raser. Då hon blev änka, blev hemlängtan stor och hon flyttade till Göteborg. Där jobbade hon på Henriksbergs Restaurang och Huvudrestaurangen på Liseberg.

Efter åren i Göteborg så kom hon hem till barndomens bygd. Hon var en frisk fläkt i vår familj. Var alltid pigg på lite galna hyss. När hon flyttat till Munkedal blev hon kontaktad av en gammal fästman. Och det bestämdes en träff. Han skulle komma med tåget till stationen. Frida finklädd, går för att möta den gamle fästmannen, men när hon fick se honom, gav hon sig inte tillkänna, utan vände om och gick hem. (Hon tyckte han såg gammal och eländig ut)

Frida hade fin sångröst och tyckte om att spela gitarr och dikta. Frida var modeintresserad. Hon var den första jag såg som använde långbyxor. Detta var på 1940 talet. Att vara välklädd var ett måste. På vintern var det ofta päls och t.o.m. högklackade skor.

Frida hade inga barn. Så det blev djur istället, sköldpadda, fiskar, fåglar, katt och hund. Dock inte alla samtidigt.

Frida var en älskad och är en saknad moster. Hon avled 1995, här i sin hembygd. Hon blev 93 år gammal.

Nedtecknat av systerdottern

Marita Östlund-Wennerholm

Februari 2019