Från Hamnen till Stene skola

Från Hamnen till Stene skola.

I förra numret av ”Bladet” berättade Dagmar Edvardsson om den stränga fröken Elin Thorén i Stene skola. Här är några minnen från skoltiden som min mamma berättat.

Mamma hade nio syskon och alla gick i Stene skola. Hemmet var fattigt, men alla barnen hade rena, om än stoppade och lagade kläder. Skor var det värre med. Det hände att pappa fick göra skor av träklampar, ett slags trätofflor. Eller så var det att gå barfota. Vår och höst gick det ju bra, värre var det på vintern. Flickor hade inga långbyxor, bara klänningar och ibland var strumporna för korta och då var det bara ben och lår. Då kändes det, när dom pulsade fram i snödrivorna med röda och frusna ben.

Det var lång väg att gå från Hamnen till Stene. Så det hände att dom genade över Falebys åkrar. Var dom barfota och det var kallt, kunde dom trampa i en nygjord ”komocka”. Den var bra att värma sina fötter i. Men fick gamla fru Östlund se dom, var det att springa för livet för hon jagade iväg dom. Tyckte inte om att åkern blev trampad av barnafötter.

Mamma skolkade aldrig från skolan. Men en av hennes bröder gjorde det. Han gillade varken skolan eller sin fröken, Elin Thorén. Hon läxade alltid upp honom för att han inte uppförde sig och var duktig i skolan. Han kunde då tillbringa skoldagen uppe i Aspeskogen. Och detta visste inte föräldrarna om. De trodde ju han var i skolan som sina andra syskon. Men när det upprepades gång på gång, så reagerade fröken.

Så en dag kom han hem och hade fått rejält med bannor. Han var blåslagen och hade ont lite varstans. Då ilsknade pappa till. Han skulle tillrättavisa fröken att man inte skulle slå små barn. Även om dom hade gjort något fel. Men den som blev bannad, det var pappa det. Han stod som ett ”darrande aspelöv” borta vid dörren till skolsalen. Han kom inte över tröskeln. Han blev ordentligt utskälld, för att han inte kunde uppfostra sina barn till lydiga elever. Efter denna händelse vågade pappa aldrig komma i närheten av denna beryktade och stränga fröken. Hon som alltid var snabb att använda pekpinnen på både flickor och pojkar.

Fröken Thorén hade säkert sina favoriter bland eleverna. Men inte var det barnen från Hamnen. Dessa små incidenter inträffade på 1910-talet.

Nedtecknat av Marita Östlund - Wennerholm