Finns det några snälla barn?
"Finns det några snälla barn"
Ja, det uttrycket känner säkert många igen. Gamla som unga.
För visst var det spännande, när det knackade på dörren eller fönsterrutan.
Och en figur, med vitt skägg och röd luva visade sig.
Och det bästa av allt, en säck med paket fanns med. Vilken lycka för de minsta, men jag får erkänna att, även jag, tyckte det var spännande upp i vuxen ålder. Så där finns barnasinnet kvar.
Jag har alltid trott att Jultomten kom från Tyskland från början. Men så är inte fallet.
Ursprunget till Jultomten tros vara guden Oden, som även kallades för Julfader, en vandrare, som red över himlen. Han hade vitt skägg och slokhatt. Han gjorde besök på gårdar och i stugor, där hans okorpar Hugin och Munin talat om var de snälla barnen bodde.
Det finns många olika namn på denna "figur", beroende på vilket land som firade jul.
Father Christmas, för oss till England. Sinterklaas, var en jämförelse med Oden, och kom från Nederländerna. Båda red över himlen.
Det finns många olika historier var tomtens riktiga ursprung kommer ifrån. Vi har den vandrande guden Oden. Men redan på 300-talet, i dagens Turkiet, fanns en kristen biskop vid namn Sankt Nikolaus. Han bodde och arbetade i en stad som heter Lykien. Denne biskop var givmild och ett skyddshelgon för bl a barn och sjömän. Biskopen dog i december år 343.
Santa Claus, är ju det amerikanska namnet på jultomten. Och är då kommet från nederländska Sinterklaas. Som i sin tur uppkommit av Sankt Nikolaus.
Så kärt barn har många namn.
Så har vi traditionen med Julbocken. Den fanns på 1800-talet och levde kvar till mitten av 1900-talet. Detta gällde i de nordiska länderna, där traditionen bestod av ungdomar, som gick bland gårdarna och sjöng julvisor. Då kunde en person vara utklädd till Julbock. Som tack fick de ta emot dryck eller pengar. Men julbocken fick så småningom lämna över ansvaret till tomten, som då skulle dela ut julklappar. I stället fick bocken det ansvarsfulla arbetet att dra tomtens släde.
Jultomten har olika namn i olika länder.
I Danmark heter han Julemanden, och bor på Grönland.
Men på 1890-talet, var han hemmahörande på Nordpolen. På finlandssvenska är det Julgubben, som gäller. Han kommer från den finska ödemarken och sägs köra till många länder med sin släde, dragen av sina renar. En av renarna, den med den röda mulen, heter Petteri på finska.
Det finns många länder som vill ta åt sig äran för tomtens boende. Bl a Finland, som påstår att tomten bor vid ett berg, Korvatunturi, i finländska Lappland. Nordpolen och Grönland är också platser som nämns. Så har vi USA, där det kommer miljontals brev varje år till Jultomten. Alla adresserade till Santa Claus, Indiana, USA.
Så vem vet, kanske det är där Jultomten håller till. Eller, så är det så enkelt att han finns i våra hjärtan, vi som tror på Jultomten. Oavsett ålder.
Hur såg då 1800-talets tomte ut.
Tomten Santa Claus, var en tjock rödklädd äldre man.
Sankt Nikolaus, är en gladlynt och överviktig man, med vitt skägg och en röd näsa och kommer flygande med sina 8 renar. Och varje ren hade sitt eget namn. Han tar sig in i husen genom en tur i skorstenen, för att sedan landa i den öppna spisen. (Denna händelse finns med i många amerikanska familje- och julfilmer.)
I slutet av 1800-talet, gjordes de första bilderna av tomten här i Sverige.
Det kan vi tacka Jenny Nyström för.
Det var den amerikanska Santa Claus, som införde tomten till Sverige på 1800-talet. (Exakt när, har jag inte lyckats få fram.)
Men på många håll var det Julbocken, som gjorde entré. Och den svenska tomtens "Ho, ho, ho", kommer troligen från engelskspråkiga länder.
Detta var lite om dåtidens Jultomte och traditioner. Så har vi ju nutiden också.
Min mamma Aina, har aldrig upplevt någon tomte eller julklappar som liten, eller när hon växte upp.
Det var inte lätt i början på 1900-talet, att ge sina 10 barn julklappar. Min morfar och mormor försökte göra så fint det gick. Och i bästa fall, kunde det vankas något gott, om så bara lite julgröt.
Om det var Jultomte i pappa Knuts hem vet jag inte. Min pappa fick i alla fall en papperstomte med säck på ryggen, ett år. Denna tomte lever kvar än i dag hos mig. Den plockas fram varje jul. Tyvärr så har säcken försvunnit.
I min barndom var det alltid en jultomte, som kom från dalen och knackade på fönsterrutan. En säck med julklappar fanns med. Men det konstiga var, att pappa aldrig fick träffa tomten. Fast en julklapp fick han i alla fall.
Sedan när jag själv fick familj, så hade vi en fin tomte, vilken kom troget varje julafton. Och det gjorde han i många år. Men till slut så blev han avslöjad, den gode farbror Kalle Foss.
Fast ett år kom det en annan tomte. Han var så snäll, hade många paket att dela ut. Det gick många år, innan hemligheten med den okända jultomten kom fram.
Så kom nästa generation, mina barnbarn. Och det var klart, att tomten hittade hem till oss då också. Men nu hade tomten ändrat utseende lite, han hade ofta en svart rock på sig. Men den röda luvan och det vita skägget var på plats. Denne tomte var lite yngre än den förra och bodde inte så långt borta. Och tänk, tomtemor skickade med julklappar.
Så upprepades händelsen, med den okända tomten igen! Ingen i familjen visste var han kom ifrån. Bara småflickornas pappa, som tagit en tur till tomtelandet för att få hjälp på julafton. Men oavsett vilken tomte och varifrån han kom, så var det alltid en väntan och lite högtidligt när det knackade på.
Jag skulle tro att det finns många olika traditioner i vårt avlånga land. Och varje ny generation skapar kanske egna traditioner. Med många fina minnen, som det har blivit under årens lopp.
I min familj har den trogna jultomten flyttat och gått i pension. Men jag tror säkert, att han tänker tillbaka på alla julaftnar när han tog en tur över gräsmattan till de väntande flickorna och den övriga familjen.
Julafton är ju lite magisk, för helt plötsligt ligger det paket under granen, fint inslagna i julpapper och vackra snören om. Trots att jultomten är pensionerad. Så har vi den goda julmaten, och i min familj den speciella jultårtan till kaffet.
Även om man på "gamla dar" ska försöka se framåt, så är det så värdefullt att kunna se bakåt. Att minnas den äldre generationen, som var med. Åren har gått, så nu är det jag, som får den äran att vara äldst.
God Jul!
Marita Wennerholm
den 4 september 2020
17:07
Källa: Wikipedia