Föreningsaktiviteter 1993 94-1

Föreningsaktiviteter 1993

Föredrag av Olle Friberg från Trollhättan

"Sagan om  Sverige."  10 000 år svensk historia presenterad på en timma. Arrangerad i samarbete  med Studieförbundet   Vuxenskolan. Birgitta Gunberg   hälsade föreläsaren    välkommen och  denne  visade sig vara en såväl kunskapsrik  som  underhållande talare. Västgötahumor   parad  med vetenskaplig  exakthet och illustrerad med vackra och intressanta ljusbilder — så kan föreställningen lämpligast karakteriseras. I pausen   serverade hembygdsföreningen   kaffe   och munkar.  Allt försiggick i Tingshuset.

Årsmöte 27 februari

i Hembygdsmuseet,  Önnebacka.   Ordf. vid förhandlingarna var Karl-Erik Johansson. Protokollförare föreningens ordinarie sekreterare Bertil Johansson. Styrelsen fick i sin helhet förnyat förtroende. Likaså revisorerna. Efter förhandlingarna vidtog   samkväm där    husmoderkommitten stod för  den lekamliga spisen och  en  grupp ur  Munkedals   Dragspelsklubb för den musikaliska  menyn.

Kulturdagar 3-4 april

i museet. Utställningar av oljemålningar av Ivan Carlsson, hobbyalster   av  Kay Lennerling   och blomsteruppsättningar   av  Lena Johansson.   Dessutom en mycket  fin kollektion i träslöjd av Rune  Minsäter och Nils-Olof Nilsson. Ivan Carlsson utställning var retrospektiv och visade utvecklingen från 1959 till dags dato. Där fanns allt från stilleben till landskap och porträtt. Den lätt surrealistiska målningen "Spela på hårflätan" (1968) väckte stort intresse liksom hamnöverblicken "Söndag  på Skagen" (1988). Av   landskapen  märktes bilder från Lappland och från Hardagervidda och Stryn och  av porträtten kan vi  nämna Per Oscarsson  och Frans Karlsson. Per Oscarsson avporträtterades i början av 70-talet på uppdrag av  en av den riksbekante  skådespelarens närmaste  vänner i Göteborg. Tavlan på vår utställning blev målad några år senare och är i konstnärens egen  ägo. Originalet till Frans Karlsson-tavlan hänger i Frans gamla  stuga i Påstigen, Svarteborg, byggd kring sekelskiftet 1800, troligen  den bäst bevarade   torpstugan  inom    kommunens gränser.  Frans levde mellan  1874  och 1973.

På senare tid har Ivan börjat måla  mariner och två av dessa var  också med, den stora   "Skepp i storm"  (1992, ägare Sannehed)   och  "Tremastad  bark" (1993, i egen ägo). Dessa väckte stor beundran  hos publiken. Ivans son Jan-Olof Carlsson, Dingle, deltog i expon med fyra fina blyersteckningar, bl a ett mycket lyckat porträtt av systern Anne-Marie.

För  lördagsunderhållningen  svarade sångerskan Malin Nilsson,  "Näktergalen från Hallinden."  Hennes mor  Margit har sina rötter här i Foss och själv har Malin arbetat inom vården  i Munkedal,  såväl på  Kamstorp   som   Ekebacken och   Rönngården. En del av gästerna på det sistnämnda servicehemmet hade också sökt sig till museet för att få tillfälle att återse sin idol. Malins röst är mycket   välklingande och  hennes vackra sång  hänryckte den talrika åhörarskaran till starkt och rikt bifall. Mest applåder fick hon för "Only love", vilket nummer   efter påtryckningar från den  entusiastiska publiken också bisserades. Hon ackompanjerades lyhört och  följsamt av unge Peter Samuelsson.

Söndagen   var Vikt för en helt annan sorts musik. Det var John Ahlström från Dingle med  sin samling av  gamla durspel. Ja, ett var förstås inte så gammalt; han  hade nämligen  byggt det själv. Dessutom visade  han hur ett positiv fungerar. Utställningsobjektet är mycket gammalt och  tillhör Munkedals Folkets hus  samlingar.

Torpvandring på Saltkällan 25 april.

Banläggare: Sverker Balksten. Route: Anrikebacken — Kvartsgruvan — Utsikten  — Saltkällan — gamla  marknadsplatsen — Åbacken.  En fråga som uppstod: Var  fanns egentligen den omtalade  kyrkogården på  Sanden?  Det finns ju  inga säkra bevarade  spår efter den. Varför började  man begrava folk här? Olika teorier ventilerades.

Gökotta 20 maj på Kaserna.

Morgonpromenad     i Björidskogen   med  besök vid det  gamla ödetorpet Hagarna, även kallat  "Älisetorpet". Vi erinrade oss en del av de människor   som bott här: Johannes och Augusta Andersson  (farföräldrar till Thyra i Bräcka), Folke på Sågebacken, Ingeborg Frantz, Evald i Maa, Rut i Rånäs m fl. Vi tittade på medhavda   fotografier och byggnadsritningar från den  gamla tiden. Återkomna  till Kaserna  vidtog  underhållning med  våra egna dragspelare Bertil  och Inge   samt fiolspelmännen   Bröderna Carlsson.

Torpvandring 26 maj

på  Torreby-Sjöritzområdet.  Banläggare:   Gerhard Johansson.  Besök vid resterna av Sjöritz damm. Ruinen är nu i ganska dålig skick och vi varnar besökare för, att gå ut på den. Delar av muren  kan rasa när som helst. Vid Vackra kulle, en   gammal rastplats, slog vi oss ned för en liten kaffepaus i gröngräset. Här finns en upplagd kvarnstensliknande  stenskiva till bord. Den har dock aldrig använts som kvarnsten. Vandringen  fortsatte därefter  mot Sälebyhållet. Vi passerade Svartebro, nu riven, och nådde fram till Holmen och Jonastorpet.  Vände därefter åter och gick till Vässby och  Torreby. Vid Vässby fanns skola in på 20-talet. Den är riven liksom ladugård och lada.

Bohusläns Hembygdsförbunds årsmöte 5 juni

i Fiskebäck. Samling i församlingshemmet   i Västra  Frölunda. Därefter visning  av kyrkan  och   hembygdsmuseet.   Årsmötesförhandlingar i missionskyrkans  lokaler Cafe Ankaret i Fiskebäck. Cirka  150  personer deltog  och Munkedals  representanter  var Inge Ingman, Gunborg    Bjurström och Lisa Johansson.

Wiknerspelen 26 juni

på Kaserna. Det är   mycket arbete i förväg för att allt skall klaffa när föreningen avhåller sin största fest under året. Hembygdsgårdens   område är stort och all gräsklippning är ett tidsödande arbete. Byggnaderna skall underhållas  och målas. Elanläggningar, vedspisar, toaletter m m skall ses om. Men  föreståndaren  Erik Karlsson ser till att allt fungerar och han har naturligtvis många goda  medhjälpare, såsom  Gustav  Olsson, Torsten Johansson,  Karl Erik Levinsson, Georg Claesson, Herbert Nilsson m.fl. Sekreteraren Bertil Johansson ordnar med   reklam  i olika former; tidningar, radio, affischering (i år även  på  serbokroatiska). En viktig uppgift  har  Gustav Johansson i Björid som  sammankallande  för   kommittén för Kaserna.

Vad själva  Wiknerspelen gäller är det speciella förberedelser. Man måste till skogen  och samla  eklöv, man skall kläda    midsommarstången  och resa den. Det  brukar man göra  dagen  före   midsommarafton. Sammankallande  i stångresningskornmitten är Inge  Ingman. När allt är klart ayslutar man med att äta sill och potatis, en midsommarmåltid  som  husmoderkommitten   ordnar   med.

Gunborg  Bjurström sköter alla inköp  som   behövs. På tisdag i samma  vecka samlas  bakstugekommitten  för att provbaka lefsor. Då  kontrollerar man att spisarna är sotade och i stånd  och att vedträna är av lagom  längd. I år har man   också en  nyanskaffad  elektriskt häll i reserv. Vid detta tillfälle brukar också hantverkare  och andra medverkare  vid  spelen inbjudas för att proväta lefsor. Det är Margaretha Bruzelius och Erik  Karlsson som organiserar hantverksavdelningen vid  Wiknerspelen.

Annars  började det som  vanligt. Helge Melin och Vivan Niklasson  satte sig i biljetthytten vid entrén och Gustav i Långedal  och hans medhjälpare  (Flodstrand, Levinsson, Ernst Eriksson, Soini Lundgren m fl) övervakade trafik och parkering. Försäljningen av  lefsor drog i gång. Cafeterian öppnade.  Munkedals Folkdansgille och  föreningens hantverkare  tågade  in med   fladdrande svenska fanor   och  spelmän i täten. Fil kand   Gunnar Dahlqvist förrättade invigningen. I sitt tal, som återges på annan plats i detta medlemsblad, berörde han   bl a folkrörelsernas stora satsning på  svensk historia under innevarande år.

Folkdanslaget under  ledning av Lennart   Andersson gjorde en fin uppvisning i gröngräset. Bohuslänska danser,  som   "Räknaren" från Hunnebostrand   och Mazurkalin" från   Flatön, växlande med   danser från  andra landskap, t.ex. "Schottis från Bingsjö" och  "Skithuspolka"  som gillet tagit upp  efter förra årets gästartister på Kasema,   Nisses Senap.  Benny    Anderssons  välkända "Födelsedagsvals till Mona" var ett mycket  vackert inslag. Det är   Tunhems Lekare  som gjort  koreografin  och den   uppfördes under   namnet Festvals.

Fiolspelmän var Ove  Kilborn och  Lars Ahlberg. Efter barnens dans kring  midsommarstången   följde scenprogrammen.    Först syskonen Tejlerdal med bl a en trevlig visa om spelen på    Kasema och sedan Munkedals   Dragspelsklubb med   Helge i Torp   som conferencier. Huvudartister var MAC  LAINS, den  mest   bohuslänska  musikgrupp man    kan tänka sig. Det är sjöns folk deras låtar handlar om, det är havets arbetare de besjunger.

Om   fisket, den uråldriga bohuslänska näringen, och dess historia handlar deras Fiskarblues, raffinerat arrangerad och rytmiskt pregnant. En mycket väl utförd blues. I några andra bitar hade de (och detta är menat som ett beröm) ett sound och en melodityp som erinrade om Kim Larsens.

Dagen avslutades med  aftongudstjänst med predikan av kyrkoherde Dag Selander och med  sjungande ungdomar under mottot Hela Kyrkan_sjunger. För ljudanläggningen svarade, som  vid  så  många  Wiknerspel tidigare, Lave Johansson  från Trollhättan.

Hemlig resa 21 augusti

till Värmland. Arrangörer var Gunborg och Lisa och i likhet med förra året var det Ulla Svensson vid Munk-Resor som var reseledare. För underhållningen  ombord svarade dragspelaren Inge  Ingman  och Bröderna Carlsson, fiol och dragspel. Den nyligen bortgångne Åke Berlin, en av Bohusläns  mer välkände musikprofiler,  ägnades en liten minnesstund.

Ingman framförde en   av Berlins sista kompositioner, "Bryggdans i en skärgårdsvik", och alla bussresenärerna sjöng gemensamt den mest välkända av Berlins bitar, den riksbekanta "Ålefeskams vals".

Morgonkaffet intogs under gemytliga former på Hamrane Bak- och -Kaffestuga i närheten av Erikstad på Dal. Det är den initiativrika och energiska Eva Sternbergs välkända anläggning. En  mer än  200 år gammal   allmogestuga som  fru Sternberg satsat stora pengar på att rusta upp. Hon är också känd för handelshuset EWA  och mässan Kvinnor Kan. Den förutvarande föreståndarinnan på Hamrane, Sonja Pettersson, är för tillfället sjuk och verksamheten drivs nu av Fred  Bowers, "äventyraren från Vancouver", 34 år, och hans svenska fru Anette Nilsson-Bowers, 27 år. Här gräddas den klassiska klengåsen och gästerna får äta så mycket de vill för 40:-. Namnet  "klengås" kommer av den gamla  seden an  "klena" ut  smöret med  tummen   på brödet. Degen är av rågsikt, vatten, sirap, salt och opastoriserad mjölk. Mjölet mals i en par gamla kvarnar nära kaffestugan.

Resans  huvudmål var den nylagda Erlandergården i Ransäter, med en utställning som  med texter, bilder och föremål skildrar och belyser Tage Erlanders liv och utveckling. Bl a står där en Volvo PV från 40-talet, duvblå lackerad, precis som Erlanders första bil. En särskild avdelning av  museet  rymmer en rekonstruktion  av Erlanders våning i Stockholm sådan den tedde sig vid tiden för hans statsministertillträde. Vi besökte också den gamla skolan där Tages far var lärare under många år och  där också familjen bodde. En gång när skolpojkarna slogs ute på skolgården öppnade  Tages mamma  fönstret och ropade till dem. "Pojkar, pojkar, akta Tage för den skall vi kosta på!".

Efter detta guidade besök fortsatte resan till Hedegårds pensionat norr om Ekshärad där ett stort smörgåsbord  väntade. Mätta och belåtna återvände resenärerna till Ransäter och gjorde ett kort besök på marknaden där. Eftermiddagskaffet intogs på den trevliga Tössegården.

Hembygdens dag

firades 17 oktober i Foss kyrka med gudstjänst och predikan  av kyrkoherde Unger. Vid det efterföljande samkvämet i det under året tillbyggda församlingshemmet  medverkade sångarparet Edit  och Melker på gammalt  välkänt maner.  Som  vanligt kompades  de av dragspelarna Helge och  Evert.

Julbasar 28 november

i museet, med lotterier, kaffeservering, öppen vävstuga m   m. Stort intresse knöts till konstutställningar Tony Johansson och Astrid Ekelund, som båda visade oljemålningar. Tonys konst spänner mellan exotiska landskap och vardagliga interiörer och Astrid har både stilleben och landskap på  sin repertoar. Ett av hennes bästa arbeten är ett prisbelönt stilleben med  gipshuvud och schackbräde och av hennes landskap fäste vi oss särskilt vid en vy över en norsk fjord. Både Tony och Astrid använder sig av starka, klara färger. (Astrid är för övrigt norrlänska och gift med en son till vår välkände  före detta sotarmästare Karl Ekelund. Tony är från Lyckevägen och känd från Konsum.)   Men vi hade också andra  utställningar. Elsa Hermansson, Syrenvägen, demonstrerade målade handarbeten (och de flesta besökarna trodde att de var sydda!), gammal lapptäcksteknik och mycket intressant gaffelvirkning, bl a kuddar av den runda pösiga typ man ofta såg i allmogehem runt och efter sekelskiftet. Dessutom medverkade den från våra kulturdagar välkända Lena  Johansson och  hennes  medarbetare Caritha Strömberg  med populära juldekorationer. Sven i Hattefjäll, årets slöjdare, ställde ut sina suveräna arbeten  i olika träslag. En spegel i björk och mahogny fick mycket beröm. Sven Hansson  är säkerligen en av Munkedals allra skickligaste slöjdmästare. Naturligtvis dansade man också kring granen och  vem skulle leda denna  traditionella begivenhet om inte Anki Savik? Jovisst, hon var här i år också och likaledes dragspelarna Bertil och Helge samt den väl maskerade men  i och med denna artikel avslöjande jultomten Gunnar i Svinebacka.