En västgötaresa 81-3
En västgötaresa.
En alltigenom trevlig färd med buss, anordnade hembygdsföreningen den 22 augusti, främst för sina medverkande vid Kaserna men även för andra intresserade. Som ett första uppehåll blev Gudhems min som en gång varit ett nunnekloster och som uppfördes omkring år 1160. Den revs under medio av 1500-talet. Nästa mål blev Åsle tå, belägen i en lummig dalgång och som bjöd på en hel del av intresse, när det gäller gamla stugor från svunnen tid. Stugorna finns bevarade i ursprungligt skick sedan 1800-talet och voro som regel så låga, att man måste "krypa" in. En trevlig plantering hade utförts kring de små låga backstugorna. Området gav belägg för hur det sett ut i det hårda fattigsverige. Den äldsta byggnaden var från 1700-talet.
Från Åsle tå for vi vidare till Skörtorps rundkyrka från 1100-talet, den är den enda bevarade rundkyrkan i Västergötland. Men det firms flera liknande kyrkor i vårt land, exempelvis i Östergötland, Småland och Uppland. Vidare finns det rundkyrkor på Bornholm, Jylland och Själland i Danmark.
Vi hade nu avverkat flera timmar av vår resa och det närmaste var nu, att intaga middag på Hotell Gästis i Floby, där vi intog en mycket god och välsmakande måltid.
Efter detta fortsatte vi vår tur till Alphems Arboretum, en större träd och buskträdgård och med en mängd av stensamlingar. Som guide fungerade Sture Creutz och vi lämnar här en presentation av Arboretum.
En presentation av Alphems arboretum[redigera | redigera wikitext]
Alphems arboretum i Floby är en av landets största trädsamlingar som anlagts av en enskild man. Anläggningen innehåller omkring 220 olika lövträd och buskar samt over 100-talet barrträd.
Alphems skapare var lantbrevbärare Frans Gegerfeldt. Vid sekelskiftet planterade han ett par amerikanska granar vid sin stuga och detta blev inledningen till hans livsverk. Gegerfeldt blev mer och mer gripen av lidelsefullt intresse för naturen och utökade under SO års tid sina trädplanteringar till att omfatta ett par tunnland med sällsynta och vackra träd eller buskar från olika delar av världen.
Gegerfeldt fick utstå stora försakelser för sitt kära arboretum. När han gått sin två mil långa brevbärarlinje följde arbetet med trädgårdsanläggningen. Där Alphem ligger var tidigare en ljungmark och denna omdanade han genom att anlägga kullar och gräva ut dalgångar för att få passande växtplatser till sina träd och för att ge markytan variation och liv. Han anlade också stenpartier i Alphem, och det berättas att han kunde köra miltals med sin skottkärra för att hämta en passande sten. Varje detalj i trädgården är väl genomtänkt.
Växterna i anläggningen skaffade Gegerfeldt till stor del från svenska och utländska plantskolor. Han hade en säregen förmåga att ge växterna rätt jordart och rätt miljö för att få dem att trivas efter omplanteringen. Eftersom Gegerfeldt huvudsakligen lade estetiska synpunkter på sitt arboretum blev Alphem en väl komponerad enhet med vackra perspektiv och färgkombinationer. För stenpartierna valde han växterna så, att blomningen sträckte sig från den tidiga våren till den sena hösten.
På sommaren 1953 avled F. J. Gegerfeldt, 88 år gammal. Några är senare blev Alphem till salu och för att förhindra att anläggningen blev en privatträdgård, stängd för allmänheten, inköptes den på auktionen av Vilske hembygds- och fornminnesförening. Hembygdsföreningen vårdar nu Alphem och har kunnat glädja sig åt att insatsen blivit uppskattad och att tillströmningen av besökare är livlig. Föreningen söker sköta Alphem i Gegerfeldts anda. En försiktig utgallring av äldre träd sker med hjälp av expertis och vissa kompletteringar göres också. Det är hembygdsföreningens förhoppning att Alphem skall kunna bevaras åt framtiden, till glädje både för botanisk intresserade besökare och för dem som söker avkoppling i vacker och fridfull miljö.