En semesterresa 1952
När jag nu lördagen 3 augusti 2008 var med på Hembygdsföreningens resa till Läckö slott och Kinnekulle tänkte jag tillbaka på hur det var sommaren 1952, när jag besökte dessa platser första gången.
Vi var två flickor som jobbade i Konsum i Kville, som tyckte att vi skulle ge oss ut på cykelsemester. Med en tredje flicka, som ägde ett tremanstält, var ju saken klar. Vi tre skulle ge oss i väg. Det var tre glada flickor i 18-20 årsåldern, Inger, Elsie och jag (Sonja). Vi satt hemma med kartan och planerade hur vi skulle åka. Särskilda platser som vi skulle besöka var Läckö slott, St Levene kyrka, Kinnekulle, Husaby kyrka och Skara domkyrka. Vi packade våra cyklar med tältet, sovsäck eller filt, utrustning för matlagning, spritkök, konserver i plåtburkar med köttbullar i sås, kalops i sås med flera saker. Vatten i flaskor, handdukar, toalettsaker, badhandduk och baddräkter.
Vi startade vår cykling kl 4 på måndag morgon i närheten av Kville kyrka. Vi ville nämligen komma igenom Uddevalla innan det blev alltför mycket trafik där.
Vi cyklade Kungsgatan upp i riktning mot Vänersborg. Första stoppet var på en gräsbacke i Groröd öster om Uddevalla där vi satte oss och åt smörgåsar,
Fram på dagen kom vi så till Vänersborg. Där tittade vi på Skräcklan som vi hört talas om.
Färden fortsatte till en tältplats vid Vänerns strand, där vi satte upp vårt tält med efterföljande bad i Vänern. Sen kokte vi potatis på spritköket och värmde maten ur konservburkarna i kastrull. Jag minns att jag skrev ett vykort till mina föräldrar att jag hade badat i Vänern. Någon sade till oss att vi skulle akta oss, för det hade rymt två fångar från fängelset i Vänersborg den dagen. Men vi somnade gott, den första natten i tält.
Tisdag morgon kokade vi kaffe på spritköket och åt smörgåsar, packade och steg på cyklarna igen. Färden fortsatte på grusvägar, som det var på den tiden, utmed Halleberg och Hunneberg. Vilka fantastiska berg, vi stannade till för att bara titta på dem ibland. Vi cyklade förbi små röda stugor och ladugårdar på rad, det var så vackert och idylliskt. Solen sken och det var varmt och fint hela veckan. Så småningom kom vi till Grästorp. Vi hade bestämt, att hittade vi inte någon tältplats skulle vi tälta vid någon gård, i närheten av hus och folk, och så att vi kunde fylla våra vattenflaskor. Här i Grästorp gick vi in på en gård och frågade om vi kunde få tälta i deras hage, men då sa tanten att vi kunde få tälta i trädgården!
På onsdag morgon skulle vi gå in och tacka för oss och fylla våra vattenflaskor. Då hade tanten bakat bullar, så hon bjöd oss på bullar och saft i trädgården. Sonen i huset tog ett kort på oss tre flickor som han senare skickade till oss.
Närmaste målet var nu St. Levene kyrka. Där gick ju prinsessorna på Haga och läste, så den kyrkan måste vi ju titta på. Tänka sig, när vi kommer där, så kommer prinsessan Birgitta och några andra flickor cyklandes på vägen. Färden gick vidare till Lidköping, där vi ställde cyklarna på torget och gick runt och tittade på den vackra staden, innan vi fortsatte till Läckö slott. Det var ju en stor upplevelse att få komma dit och se detta stora vackra slott, fast inte så vitmålat som nu. Vi cyklade också förbi väderkvarnen som vi såg i lördags fån bussen, den såg likadan ut då, som nu. Jag fotograferade en del med min kamera, där fotona var 6x6 cm i storlek. Vi hade också bestämt hemifrån att vi skulle gå in och titta i alla kyrkor och fotografera dem utifrån. Jag har kort på kyrkorna i St.Levenea, Västerplana, Husaby och Flo.
Så åkte vi från Läckö slott förbi Lidköping och närmare kvällen frågade vi n bonde om vi fick tälta på hans ägor. Vi fick sätta upp vårt tält i en hage med stora träd. Så åt vi vår middag där, lagad på spritköket, innan vi satte upp tältet och somnade.
Torsdag morgon började med kaffe och smörgås. Vi packade våra cyklar, fick vatten i våra flaskor av bonden och så bar det av till Kinnekulle. Uppför på bara grusvägar, men mycket spännande. Vi såg utsiktstornet på långt håll, tänk att få komma upp i det. Och det fick vi. Jag tog kort på både tornet och utsikten. Vi cyklade runt uppe på Kinnekulle, till Råbäck t.ex. en stor herrgård som vi hört talas om. Så stort och så välskött. Vi var även vid kalkstensgruvan. Uppe på Kinnekulle låg ett vandrarhem, men där skulle vi ju inte bo. Vi hade ju tält med oss, så vi tältade en bit utanför och lagade vår mat på spritköket. Vid 12-tiden på natten blev det förfärligt oväder med åska och regn. Vi blev både rädda och våta, så vi fick gå in på vandrarhemmet och frågade om vi fick ligga där. Ja, vi fick ligga på golvet i vestibulen.
Vi förundras också över hur många lustiga ortsnamn det fanns här i Västergötland, en vägskylt stod det KARLANNA på, så den skylten fotograferade jag.
På fredag morgon efter åskvädret var det fint igen och nu var målet Skara domkyrka. På väg besökte vi Husaby kyrka och vi förundrades över dess höga torn. Tänk, att få komma till Husaby källa, där Olof Skötkonung blev döpt. Det hängde en skopa vid källan och jag tror att vi drack av vattnet. Då skulle man ju bli väldigt frisk.
Senare på dagen kommer vi till Skara och går in i domkyrkan och ser oss omkring på alla saker och fina blyinfattade fönster med glas i olika färger. Något sådant hade vi aldrig tidigare sett. Vi gick runt i staden och såg oss omkring en stund och sedan började vi cykla västerut. Cykelfärden gick mot Vara, för nu skulle vi till Trollhättan. Veckan närmade sej sitt slut. Vi kom till Trollhättan och där måste vi ju titta på slussarna. Det var ju en upplevelse att se båtar slussas upp och ner, något vi heller aldrig sett tidigare. Vi begav oss så till tältplatsen i Trollhättan, som var väldigt stor och fin, tyckte vi. Där åt vi vår sista middag lagad på spritkök denna cykelsemester, för nästkommande dag, måste vi vara hemma.
Vi cyklade från Trollhättan på lördag morgon och valde en väg som kom fram nära Forshälla kyrka söder om Uddevalla. På så sätt kom vi ut på riks-tvåan och färden fortsatte vidare upp för Hästepallarna för att därefter komma fram till Uddevalla. Vi var tillbaka i Kville kl 6 på lördag kväll.
Det var i juli månad med sol och värme alla dagar (förutom åskan på Kinnekulle). När vi kom hem var vi mycket solbrända och bruna och vi var mycket nöjda med resan.
Denna cykelsemester har jag burit med mej i minnet hela livet och förundras över hur vi hann med så mycket på sex dagar på krokiga grusvägar.
Sonja Marberg. Nedskrivet 2 sept 2008.