En reseberättelse från år 1855
Caroline Leth reste från Stockholm till sin svåger Justus von Hauswolff som bodde på Åtorp. Vi får här följa dem och läsa ur ett axplock från dagboksanteckningarna
Av Margit Sennung har vi fått låna en gammal resebeskrivning, i dagboksform gjord av Caroline Leth, troligen 1855 som heter »Resan till Bohuslän«. Ingela Ingman har bearbetat och återgivit texten.
Resan startade i Helsingborg med ångbåten »HALLAND«, till Göteborg, där byttes båt till ångaren »UDDEVALLA« och gick sedan utmed kusten mestadels inomskärs, och avslutades i Uddevalla. Båten stoppade i olika hamnar, för av- och påstigning av passagerare, dessa var ofta, välmående herrar och damer, men det förekom även, speciellt utmed Bohuskusten, bondflickor och fiskarhustrur i svarta koftor, förkläden och runda hattar, ofta med knyten i händerna.
Vi plockar lite ur texten med start i Uddevalla vid Gustavsberg; Här är det utmärkt vackert. Vi promenerade i parken, besågo societetshuset, sammanträffade med badgästerna och sedan begåvo vi oss därifrån, backe upp och backe ned genom Uddevalla, en liten stad med trähus och tegeltak, till Åtorp, dit vi anlände om aftonen i regnväder.
Den 17:e blev jag angenämt överraskad vid betraktandet av den vackra naturen runt Åtorp. Höga, ömsom kala, ömsom skogbevuxna berg i dalen, som hela tiden genomskärs av Qvistrumsälven, vackra åkerfält och ängar, trädgårdar indelade i terrasser ända ner till älven, varest finnes en liten grönmålad brygga och en båt för oss att när så behagas, fara över älven till andra sidan, där vägen går förbi till Uddevalla. De första dagarna tillbringade vi hemma i trädgården och i parken ned till lastage platsen varest en mängd timmer finns upplagt.
Den 19:e reste herrarna till Gustavsberg, Marie och jag åto middag i trädgården, därefter rodde vi utåt älven till Sandbanken i älvens utlopp i havet, där ett vackert segelfartyg låg för ankar för att lasta timmer. Vi plockade snäckor på stranden. Rodde hem vid solnedgången och hade då en vacker tavla för ögonen.
Den 20:e var det bjudning till Petterssons på Saltkällan. Marie och jag reste dit kl. 4 på eftermiddagen, inträdde i en stor societet av mig obekanta personer, stelt och tråkigt i början, men efter ett par timmar kom Justus och Leonard från Uddevalla, det blev musik och dans på aftonen och sällskapet syntes mycket animerat.
Den 21:e var vi hemma, promenerade till Risvarpet, gjorde besök i tvenne så kallade ryggåsstugor och träffade en gammal gumma i vardera. I en sådan liten koja får man se hur människan kan vara nöjd med litet. Hela bostaden bestod av ett enda rum, med spis i stället för kakelugn. Gumman sa att deras föda året om, bestod av havrebröd, sill eller fisk och potatis. Därifrån rodde vi hem och gissade gåtor och löste rebus om aftonen.
Den 22:e var vi på middag till Capten Hagström, en rättfram gubbe, herrarna spelade bräde, vi sutto i trädgården och handarbetade. Den 23:e ,söndag, sutto vi i parken hela eftermiddagen, sågo hur kyrkfolket passerade förbi på landsvägen, herrskapen i täckvagnar, bönder i kärror. Här råder mera lyx och hägnad än jag hade föreställt mig i Bohuslän. Vi blev serverade Pommac och saft, herrarna satt och diskuterade. På aftonen spelade vi kort och grandissimo.
Den 24:e reste herrarna till Lilla Foss på visit till befallningsman Nordberg. Marie och jag tog kärran, Marie körde själv och det gick mycket bra, hästen gick snällt upp för ganska branta backar, förbi Qvistrums gästgivargård och tingsställe, vackert beläget i en dal vid älven, landskapet är omväxlande, berg och skog, kullar och dalar, till och med åkrarna är kuperade. Vi åkte till Munkedals Herrgård, mjölkvarn, och järnbruk. Marie fick stanna vid ekipaget medan jag försökte finna någon som ville passa hästen. Jag träffade på en vedhuggare som åtog sig detta bestyr. Det var vackert att stå på bron och betrakta alla byggnaderna och vattnet hur det störtade ned för klipporna. I smedjan hamrades det, gnistor sprakade, smederna var svarta och sotiga, det smiddes järnstänger och spik, större och mindre. Det var varmt därinne så det var gott att komma ut i den fria naturen, sätta sig i kärran och kuska hem.
Den 25:e var det bjudning på Torp hos assessor Kock, ungefär samma societet som på Saltkällan, en del förnämt herrskap, herrar godsägare, capten Hagström med fru och svägerska, fru Brunius, en gammal gumma glad och trevlig, prosten Carlsson och många fler. Vi promenerade i trädgården, som hade breda gångar och stora träd, ungdomar som lekte "hök och duva" och som sedan dansade om aftonen.
Den 26:e red herrarna till Faleby, emedan Marie och jag rustade i ordning för följande dag, blommor i vaser osv.
Den 27:e stor bjudning på Åtorp, mycket folk, allting fint och genilt, vackert väder så att hela sällskapet var flera timmar i trädgården där det serverades the, melon, krakmandel och russin. Senare spelade herrarna kort, ungdomen lekte. Fru Pettersson från Saltkällan spelade och sjöng. Supeén var utmärkt delikat.
Den 2:e sept reste Justus och Leonard till Uddevalla på marknad. Marie, Amelie och jag rodde en tur på älven och plockade fler snäckor.
Den 3:e var vi damer på visit till capten Hagstöm på Bräkne och hade trevligt, men naturen där var inte så vacker som vid Åtorp. På hemresan mötte vi mycket marknadsfolk, gubbarna sutto, somliga sovande eller nickande vid sidan av gumman, som oftast skötte tömmarna.
Den 4: e kom herrarna hem till middagen. Åska och regn på kvällen.
Den 5:e kom löjtnanterna Neylick och Sommerstein på besök. Regn åska och hagel hela dagen, vattnet har strömmat utöver hela gården.
Den 6:e söndag, gick Amelie till kyrkan. Leonard läste predikan för mig hemma. Sen var det Höstgille för folket, med dans på logen, vi fingo se Bohusläns polka dansas, och det var rätt roligt, den är numera ej riktigt på modet, då vals och mazurka även här, trängt ut den gamla nationaldansen.
Den 7:e reste vi fruntimmer till Sanne marknad. Jag köpte lerkärl och blecksaker m.m. Vi såg en björn dansa, och blevo förskräckta över några fulla bönder som ville köra emot vår vagn, skreko och höll väsen. Marknadsplatsen var liten och obekväm. På Åtorp var många främmande herrar, dom kommo och reste ömsom hela dagen.
Den 8:e voro vi hemma, medan herrarna gick på marknad i ett ruskigt väder.
Den 9:e reste vi tillbaka till Skåne via en utflykt till Trollhättan. Vi tog Amelie med oss, och dagen efter, skildes vi åt i Uddevalla. Amelie återvände till Åtorp, och vi gingo ombord på ångbåten Askersund, med många minnen av vår resa.
Förklaringar till de begrepp och personer vi möter i berättelsen
Kapten Justus von Hauswolff var född 1813, gift med Marie född 1824. Han köpte Åtorp och bodde där åren 1843-58. Paret var barnlösa och Justus dog den 1 maj 1848 endast 45 år gammal. Åtorp såldes då till major Koch på Vågsäter och Marie återvänder till Ottarp i Skåne i oktober samma år. Caroline var gift med bror till Justus och var således svägerska till Marie.