En morfars berättelse från Skärbacken

Gamla färdvägar har ofta minnen att berätta både om saga och verklighet och så länge jag kan komma ihåg har jag alltid intresserats av det muntliga berättandet. Detta tillhör ju vardagen och därför tänker man kanske inte alltid på vilken roll det spelar men det är där, i den vanliga folkliga miljön, som de flesta sagor, sägner och visdomsord förts vidare från generation till generation.

Här är en berättelse om Sander och Tilda

På Vattneröds ägor och endast några kilometer från dalslandsgränsen vid gården Stora Tåkan finns mitt i storskogen rester efter något som en gång varit ett boningshus. Det var då ett torp med runtom liggande magra och steniga åkerlappar sluttande ner mot sjön Kringelvattnet. Kring det torpet spinner sig berättelsen om två människoöden, om Sander och hans hårdhjärtade hustru Tilda.

Paret torde ha bosatt sig i torpet redan under 1850-talet men historien om de båda slutar inte förrän 1895 och då med stor tragik.

Vad som berättas, så bodde Tildas föräldrar i ett eget torp ett femtiotal meter längre bort och man kan ännu se nästan helt raserade rester efter deras hus. Även om Sanders och Tildas hus inte såg ut någonting för världen utifrån var det desto mer i ordning inomhus. Tilda var nämligen ordningsmänniska, så långt var allt gott och väl, men hon hade betydligt svartare sidor. Hon hade inte alls några varmare känslor för sin äkta hälft utan skall enligt sägen ha använt sig av både hugg och slag för att få någon fason på honom.

Sander själv tyckte, att det inte lönade sig att sätta sig till motvärn, så han framlevde sitt glädje-fattiga liv under de hårdaste prövningar. De enda ljusglimtarna i hans annars så ofria tillvaro var när han kom ut i bygderna där han hjälpte bönderna med diverse uppdrag. Under utövande av dessa arbeten kunde han ibland vara borta hemifrån flera veckor i sträck och färderna sträckte sig ända utåt stångenäsbygden.

Sander-Tildas stuga har renoverats och är ett minnesmärke över Sander och Tilda, som levt och verkat här och som alla andra var de också tillfällig besökare i tiden. Foto: Sverker Balksten

Tilda hade en viss svaghet för de på den tiden mycket vanliga ystegillena, då man bar mjölkflaskor till varandra och sedan tillsammans gjorde i ordning rejäla ostar. Till dessa tillställningar då hon väntade gummor från när och fjärran med ystemjölk hade Tilda ordnat alldeles särskilt trevligt i sin lilla stuga. Gubben Sander motade hon iväg för att han inte skulle vara i vägen.

Till sammankomsterna hörde också att Tilda skaffade hem en dosis med krut. Detta använde hon till en rejäl dundersalut för sina gäster. Dessa hedersbetygelser hade länge gått bra, men en gång gick det illa ändå. På något oförklarligt sätt blev Tilda av med ett par fingrar på ena handen. Det bar av fortast möjligt till en klok gubbe i Dalsland som lade första förband. Och sedan blev det för Tilda att tillbringa en tid i stillhet. Man kan förmoda att hon inte ens kunde hantera käppen på Sander.

Men Tilda blev snart bra igen och någon förändring i de gamla vanorna blev det inte vare sig mot maken eller på annat sätt. Med den behandling, som Sander genomgick är det inte förvånande att han med åren blev allt mer mager och avtärd. Det syntes tydligt att han inte var frisk. Detta undgick naturligtvis inte Tilda. Hon beslöt för sig själv att göra mannens lidande kort. Trots att gubben var gammal och klen befallde hon honom en höstdag 1895 att följa henne på bärplockning. Menlös och som vanligt för svag för att protestera följde gubben Sander snällt med. Vid en sjö kallad Häcklevattnet, ett stycke längre upp i skogen, finns ett brant stup. Dit lockade Tilda sin make. När mannen befann sig på lämplig plats gav hon honom en knuff.

Det var grannar till skogsparet, som fann Sander liggande död i tjärnen. När de begav sig till torpet för att meddela Tilda om händelsen bekräftades deras misstankar om vad som utspelats. För någon sorg visade Tilda inte. Tvärtom.

Grannarna framförde sina misstankar om Sanders tragiska slut till prästmannen i Hede församling, Barkley. Denne begav sig genom skogarna ner till torpet där han gjorde ett förberedande förhör med Tilda. Han framhöll för henne att ångra sina synder och erkänna sitt brott, men kvinnan bara skrattade ut honom och bad honom att försvinna. När Barkley slutligen tvingades återvända med oförrättat ärende satte han sig omedelbart i kontaktmed kronolänsmannen. Denne tog med sig sina drängar och drog till torpet bara för att finna att fågeln var utflugen och huset tomt. Många år senare har det framkommit att Tilda flytt, till undangömda skogsstigar, till Östfold i Norge.

Några andra uppgifter om hennes vidare öden har inte stått att få, så slutet på den ondskefulla Tildas levnad får fortfara att vara en gåta.

Text: Leif Bergh Bilder: Sverker Balksten

Anm: Sander stavas ibland också Zander /LS