En liten minnesbild från “Bostäderna”

I anslutning till pappersbruket i Munkedal låg förr en omfattande bostadsbebyggelse som tillkommit för dem som arbetade på Bruket. Området kallades i dagligt tal bara rätt och slätt ”Bostäderna” och alla viste då var detta var. I denna artikel få vi följa Vally Johansson född Dahlqvist och se hur livet kunde vara i denna lilla idyll, som idag helt har ersatts av utökade produktionsanläggningar för Arctic Paper.

Vackra trädgårdar med mycket fina blommor. Astrar, lövkojor, höstflox i långa rabatter. Asparragus var en vacker grön buske som var så fin i buketter tillsammans med de andra blommorna. Sedan hade nästan alla en liten grotta eller berså av vita eller lila syrener. Så fanns det ju också vackra jasminbuskar som luktade så gott. Många trädgårdar hade också fruktträd med bl.a. gråpäron och augustiäpplen, vilka var väldigt lockande för många ungdomar att våga sig på att palla under mörka höstkvällar.

Varje lördag var det torgdag. Vem minns inte Trogen med sina köttvaror, frukt av alla de slag från Torreby Slott. Alla väntade på det goda brödet som Tilda sålde från Ekstedts i Uddevalla, levererat med lilla tåget från stationen.

I anslutning till torget låg också "kolgården" där man kunde köpa kol, koks och spån som många eldade med. För 10 öre fick man en hel säck. Sedan fick man köpa papper billigt. För en krona fick man en stor rulle. Vid torget fanns också ett fryshus med fack, som man kunde hyra. Det var ju inte många som då hade egna frys hemma så man var glad om det fanns något fack som var ledigt.

En bit från torget låg Sahlbergs bageri. Där fanns väldigt goda kakor och bullar. Man kunde få köpa kaksmulor för tio öre och få en stor påse. Hade man tur kunde det vara någon hel kaka i påsen också, men då fick det vara Elsa som expedierade. I samma fastighet hade Selma Sahlberg sin fotoateljé och i huset bredvid fanns skräddarmästare Carl Johansson, som såg till att herrarna var snyggt klädda. Där var Hammars kiosk som hade allt från kola och choklad till tobak, tidningar, tomtar och andra prydnadssaker.

När vi skulle bada om somrarna for vi med Lilla Tåget till hamnen. Om vi hade pengar förstås, det fattades allt ibland. 20 öre kostade resan tur och retur. Var konduktören snäll kunde vi få åka gratis någon gång. De som skulle ut och fiska på kvällen kunde åka ner till hamnen klockan fyra och sedan hem igen med sista turen klockan nio. Det var många som då stod och väntade spänt på att få se fångsten.

En bit från torget låg också Filialen. Där handlade de flesta och där fanns allt som behövdes, specerier, glas och porslin, handarbeten och manufaktur. Föreståndarinnan, en lång och stilig dam, nynnade alltid och sjöng medan hon expedierade, det tyckte vi var så roligt. Men hon var snål med karamellerna. Vi fick mycket mer i strutarna när vi köpte utav Kalle.

Bruket höll också med tvättstuga för alla. Där var två stora bassänger att skölja i och järngryta att koka i. Det var tunga tvättar för många, då arbetet i fabriken var både tungt och smutsigt. Vem minns inte den långa torkvinden. Under senare år kom det tvättmaskin, men många ville inte använda den, för den slet för mycket på kläderna. Frågan var väl vad som var bäst att spara, husmödrarna eller kläderna.

Inte att förglömma var pumpen med det goda vattnet. Där var samlingspunkten för oss alla när vi hämtade vatten. Var det någon man ville ha tag på, var det bara att ta med vattenhinken och gå dit. Träffen lyckades för det mesta.

Två gånger om året, höst och vår, kom Sigrid Hanssons Mode i Uddevalla och sålde hattar. Vi hyrde ut ett rum i vårt hem under de två dagar som försäljningen pågick, och det var väldigt spännande när de stora lådorna kom och packades upp. Snart fylldes rummet av hattar och glada tanter, som alla ville vara först för att kanske få den snyggaste hatten. Det skojades friskt när man provade både på sig själv och på varandra. Efter kaffe i mammas kök gick de flesta hem med en hattpåse i handen. Detta var ett mycket trevligt inslag i vardagen och som alla väntade på.

God sämja var det alltid mellan alla husmödrar. De hade några timmar ledigt mellan tolv och fyra på dagen då det blev middagskaffe hemma hos någon av dem. Då kom det på ett fint förkläde, oftast sytt utav säckar från Sahlbergs bageri och broderat med vackra blommor. Handarbetet var för det mesta strumpstickning. De gick alltid åt och karlarna var många så behovet var stort. Till julen blev det slakt. Nästa varje familj hade en gris. Då blev det mycket att göra. Allt på grisen skulle tagas vara på och det blev mycket god mat. Alla hade samma slaktare. Han kom tidigt på morgonen och höll på till sena kvällen. Det var svårt att höra på när grisen skrek. Vi barn fick inte vara med när den avlivades, för vi hade ju haft så roligt med att mata och klia den under året. Sedan blev det bak i bakstugan som Bruket tillhandahöll. Då bakade man ut limpor och kakor hemma, som sedan bars ner på långa lavar och stektes där. Det kunde bli bak långt in på nätterna innan allt var färdigt. På julaftons kväll när mat och julklappar var avklarat, gick vi en tur till torget där en stor gran prunkade med många ljus i. Eftersom familjerna var stora - sju, åtta, nio barn i varje var inte ovanligt - blev det en stor ring när dansen kring granen började. Det var alltid god sämja emellan oss och det är ett roligt minne att ha från den tiden.

Det förekom mycket sång och musik i Bostäderna. Många spelade piano och fiol som lärdes ut av CA Hansson och hans son Albert. Även dragspel spelades.

Ja nu finns det inget kvar av dessa gamla kära hus och allt är förändrat i Bostäderna. Men minnet av tiden där minns vi med glädje och vemod.

Einars dikt "Barndomshemmet" får avsluta denna lilla historik över Bostäderna.

Text: Vally Johansson f. Dahlqvist

Barndomshemmet

Där i dalen där är hemmet,

där är alltid himlen blå.

Där står blommor skönt vid vägen,

där är alltid lätt att gå.

Om Du finns där vid min sida

tag den hand som räckes dig.

glöm den stora världen vida

här finns plats för Dig och Mig.

Minns Du forsen - hör den brusar

här vi lekte mången dag.

Båten som av bark vi täljde

for med sång till främmat hav.

Barndomstiden - snabbt förliden

stugan som i liden var.

Är nu borta, glömd av tiden

endast glada minnena finns kvar.....

Foton: Selma Sahlberg