En kärlekssaga från Valbo-Ryr

En kärlekssaga från Valbo-Ryr

Av Erik Johansson

Denna lilla ”saga” berättade Clara Grundberg, född Gabrielsson, för sin dotter Clary Grundberg som lyckligtvis skrev ner den. Är det en saga eller sanning?

Långt in i skogen låg det gamla klockarebostället. Min farfar, som hade fått platsen efter sin far, var även klockare, men ursprungligen av gammal prostsläkt. Farfar var klockare, och som klockare på den tiden fick han också vara skollärare och även doktor. Många sjuka kom till honom och fick lindring och hjälp för sina plågor. Växter och örter var hans mesta medicin. Han öppnade även åder, vilket inte var ovanligt på den här tiden. Han var god och ädel, så betalningen blev ej mycket från de som besvärade honom. De flesta behövde inte betala alls, när han såg att de hade det fattigt. Så kom där en dag en ung vacker flicka, frisk och hurtig. De behövde bara se och tala med varandra, så var deras förbund knutet för livstiden. Farmor var av god familj. Hennes föräldrar var döda, men på min farmors mors dödsbädd, lovade en adlig och förnäm dam, hovdam på slottet, att taga vård om min farmor, som då var ung och en strålande skönhet. Denna unga flicka fick följa med Hennes Nåd som hon kallades, till Stockholm och slottet. Hon fick vara med sin moderliga vän och beskyddarinna, som troget vakade över henne. Så kom en dag en greve, som anhöll om skön Sofias hand, men – nej svarade hon. Mitt hjärta har jag givit bort. Och det hjälpte ej med övertalning. Hon höll fast vid vad hon hade lovat klockarsonen.

Klockaren hette Gabriel Hansson och var född i Ödeborgs socken 1802. Sofi hette Anna Sofia Aspelin och var född på Ellene i Torps socken 1807. Hon var dotter till Sven Aspelin, som var betjänt på Ellene, och hans hustru jungfru Olena Christina Palmström. Att Christina i vigselboken kallas jungfru kan kanske betyda att hon var av högreståndssläkt, men Sven var av bondsläkt från Svarteborg. De gifte sig på Ellene bara två månader innan Sofia föddes, och hade dessutom en dotter till, Maria Elisabet, som var född redan 1805. Kan man ana en liten skandal här kanske? Christina dog dock 1811, när Sofia endast var 4 år gammal; enligt dödboken i barnsäng där även barnet dog. I den efterföljande bouppteckningen ställde Fru Majorskan von Döbeln på Ellene upp som bevakande över de två omyndiga flickorna.

Majorskan hette Henrietta Tersmeden och var gift med major Conrad Wilhelm von Döbeln, bror till Döbeln på Önne. Majoren dog 1804 men Henrietta levde kvar som änka på Ellene, där hon lät uppföra mangårdsbyggnaden 1806. Hon levde mellan åren 1766 – 1831 och var dotter till Hovintendenten Erik Tersmeden. Härigenom hade hon ju en koppling till hovet och slottet.

Sofia och Gabriel gifte sig 1829 i Valbo Ryr och bosatte sig på Muberg, där de levde till Gabriel dog 1853 och Sofia 1880. Båda är begravda på Valbo Ryrs gamla kyrkogård.

Historier som berättas från generation till generation ändras väl en del, men nog finns det saker som gör att det kan finnas korn av sanning även i denna saga.

Källor

Kyrkoarkivalier från Torp och Valbo Ryrs socknar.

Berättelsen är avskriven efter tillstånd av Håkan Grundberg.