En färd mot okänt mål 81-4
En färd mot okänt mål.
1981 års hemliga resa, styrdes till en början genom det höstfagra Dal och ett flertal av resenärerna ansåg, att turen månde gå över Ed till Strömstad eller västkusten, vilket man nu vill. Utfärden ställdes i början mot Uddevalla för att därifrån följa 172:an upp genom Dalsland. Ett första uppehåll ägde rum vid den nya bron vid Ellenö, där det alltid är intressant att studera omgivningen mellan sjösystemen på båda sidor om bron. Av den gamla järnvägsbron från Lelångens tid, var det bara brofästena kvar. I fortsättningen av färden blev en del lite tvehågsna om det skulle bli Strömstad eller någon annan plats. Det nämndes något om Årjäng. Men si, det blev det inte heller. I vägskiljet mot Bengtsfors tog bussen kurs mot Skåpafors och Laxarby för att efterhand stanna till vid Edsleskog. Men dessförinnan hade en trevlig kaffepaus ordnats mellan Laxarby och Edsleskog. Vid denna sistnämnda plats betraktades en minnessten över prosten i Sunne, Anders Fryxell, som föddes i Edsleskogs prästgård 1795 och som senare blev präst i Värmland. Han verkade i Sunne församling och är känd som författare till värmlandsvisan "Ack Värmeland du sköna". Tid medgavs även att bese den gamla prästgården i Edsleskog, som i stort sett står oförändrad sedan sekler tillbaka. I huvudbyggnaden pågick arbeten med skinn och pälsprodukter och där även resenärerna passade på att förvärva sig något av de rejäla plaggen.
Så fortsatte färden mot okänt mål och när vi sedan kom till Mo vek bussen till vänster mot värmlandsgränsen och vid denna tid, hade de flesta skrinlagt möjligheten att få se Strömstad eller Årjäng. Svanskog var målet för den mystiska turen och här mottogs vi av hr Mattias Jonsson som hälsade oss välkomna till det idylliska samhället. Hr Jonsson visste det mesta om både Svanskog och Värmland och kände till allt om det lilla brukssamhället. Vi hann bese hembygdsgården och därintill den lilla skomakarverkstaden där allt fanns kvar i oförändrat skick, sedan skomakarmäster själv lämnat den. En annan attraktion i Svanskog var den gamla lanthandeln där man fortfarande kunde inhandla flera åtråvärda ting i gammal butiksmiljö. Under denna resa, hann vi även med att besöka en kaktusodling och som det sades, var den största i Europa? Många rariteter fanns att beskåda under cicerons ledning och en del undrade om några exemplar var till salu. Det upplystes om, att de största och ståtligasti. av släkten Cactaceae inte var till försäljning för något pris, men att det inhandlades mindre växter av de taggiga prydnaderna och som kanske med tiden rent av kan bli en "Nattens drottning".
Utflykten fortsattes till Svanskogs spånldädda kyrka som låg vackert och naturskönt vid sjön Mellansvanen. Därpå var det bara några steg till Svaneholms herrgård där maten väntade och där också hr Jonsson fortsatte att tala om Svanskogs historia. Han avtackades inför uppbrottet av Munkedals hembygdsförenings ordförande Jean Ohlsson, som även i övrigt tackade alla som medföljt på färden.
Bussförare var Inge Ingman samt guider. Hemfärden lades över Ånimskog, där kyrkan besågs samt gravstenen över konstnären Otto Hesselbom, som från dessa trakter, inhämtat motivet till tavlan "Vårt land". Några uppehåll företogs senare men vid Färgelanda lades återstoden av turen över Hedekas till Munkedal. Vädret var utomordentligt gott.