Det sitter i väggarna - Byggnadskultur i Munkedal.
”Det sitter i väggarna...”
Så heter SVT:s nya serie om hus med historia. Det handlar om hus som genom en ökad kunskap om dess byggnadsmaterial och byggteknik såväl som dess personhistoria, kommer att kunna leva vidare till kommande generationer – till skillnad från vad som byggs idag med en förväntad livslängd på 50 år. Man kan ju ställa sig frågan om varför byggnadsvård är viktigt? Ulla Skoog höll år 2015 ett fantastiskt ”Sommar i P1” där hon bland annat talade om hur alltför många förstör sina byggnader genom att byta fönster.
På 1990-talet kunde man ännu åka till Bohusläns kustorter och titta på gamla hus och imponeras av hur fina de var, hur väl de stått emot väder och vind och hur de var anpassade till ort och plats. Även i Munkedal fanns det flera bohuslänska dubbelhus i fint skick. Idag 2016 är det inte längre möjligt (mer än på ett fåtal öar där husen inte bytt ägare).
Varför är det så? Och när kommer turisterna sluta komma för att det inte längre finns något att se? När har känsla gått förlorad? Det finns en trend idag att varje ägare skall sätta sin prägel på sitt eget hus. Okunniga mäklare säger ofta att man måste byta t.ex. fönster och kök och många rekommenderas innan försäljning att måla vitt och fräscht (då väljer man gärna den billigaste och mest lättmålade färgen (som är en vattenspädbar latexfärg). Vad blir följderna av detta? Husen förvanskas – man byter från fönster som kan underhållas i ca 300 år till fönster som måste bytas ut var 20-40 år – redan innan man har räknat hem bytet i energiförbrukning. När man målar med latexfärg på ett äldre hus leder det alltför ofta till både t.ex. rötskador och hästmyror eftersom konstruktionen inte är anpassad efter detta. Underhållsfritt betyder därmed utbytbart.
För en ung familj som köper ett gammalt hus och räknar med att bo där till gamla dagar innebär skillnaden mellan byggnadsvård och modern renovering att man antingen kan underhålla och sköta om ett hus på husets förutsättningar med material som är kompatibla, eller att man får byta fönster, panel och ibland även delar av stommen både en, två och tre gånger under sin ägarperiod. Är det resurssnålt och ekonomiskt hållbart? Dessutom har husets kulturhistoriska värde gått förlorat och det reella värdet har minskat. Gamla hus kan både underhållas och utvecklas, byggas om och byggas till på sätt som inte förvanskar dem eller påverkar dess livslängd och kvaliteter negativt – men det kräver kunskap, eftertänksamhet och kompatibla lösningar.
Vad finns av gamla hus i Munkedals kommun? Jo ganska mycket faktiskt – även om det inte precis råder en generell medvetenhet om byggnadsvård. Alla kommunens hembygdsföreningar har gått samman för att genomföra en första inventering för att se hur byggnadstraditionen ser ut i vår kommun. Vi har exempelvis funnit allt från fina mangårdsbyggnader på gårdar, små torpstugor, gamla skolhus, många hus från 1900-talets första hälft i samhällena såväl som en samling arkitektritade 1970-talshus på Torreby.
Förhoppningen är att det skall kunna bli en skrift inom ett par år som lyfter fram goda exempel på välbevarade byggnader som kan inspirera dem som köper hus i Munkedal att ta vara på vad man har. Det finns många hus som är byggda före 1980-talet som har kvaliteter som gör att dessa hus kan stå i flera hundra år och på alla sätt är det värt att tillvarata detta – även när hus byter ägare. Så länge startar Munkedalsbygden en sida om Byggnadsvård.
Text och bild: Kristin Balksten