Den hemliga resan 88-2
Den hemliga resan
Ett fyrtiotal medlemmar i hembygdsföreningen gjorde en hemlig resa en lördag i augusti. Resmålet var, som sig bör, okänt för alla men efter vissa vägval och antydningar så lutade det at ett visst håll. Och när bussresan, efter kaffepaus i Kungälv, fortsatte västerut och det dessutom spelades Öckerövalsen, så var nog de flesta säkra på platsen.
Vädergudarna var också på sitt allra bästa humör och sol och vind gjorde att öarna visade sin allra bästa sida. Efter en liten rundtur över Ockerö och Hälsö, som har landsvägsförbindelse så var tiden kommen för det första besöket som gällde Öckerö Hembygdsgård. Och detta blev en verklig upplevelse för samtliga resenärer.
Hembygdsgården består av ett antal hus som har stått på platsen sedan de byggdes, men några har flyttats från andra delar av ön. Där fanns en handelsbod av den gamla typen med varor som hängde i taket såsom skor, stövlar, fotogenkannor. Där fanns specerier i lös vikt, snuskuttingar, salt sill i tunnor, kläder och karameller, ja allt som fanns i en gammal lanthandel då seklet var ungt. Till gården hade för några år sedan skänkts ett helt hem, med hus och möbler, kläder, porslin, prydnadssaker och i precis det fina skick som det hade när det beboddes.
Ett av husen hade flyttats från en granntomt och iordninggjorts med bakugn och kakelugn. Och ute i trädgården kunde man se ett ankare som fastnat i en trål vid fiske i Skagerack, och vikten beräknades till bortåt två tusen kilo.
Visningen av alla dessa sevärdheter sköttes av några medlemmar i hembygdsföreningen och dessa lade verkligen ned all möda på att göra besöket så bra som möjligt.
Strax intill hembygdsgården låg Öckerö gamla kyrka, som också kunde beses. Och de som var intresserade av kyrkans historia kunde medelst bandspelare få höra församlingsprästen berätta om kyrkan.
Efter detta välorganiserade besök ställdes färden till nästa ö, som även den hade broförbindelse, och där besågs ett speciellt fiskemuseum. Men innan dess intogs middag på Hönö Hotell där Munkedals Hembygdsförenings ordförande underhöll med pianomusik.
Nu var turen kommen till fiskemuseet, som kunde visa upp en mängd saker som hör fiske och sjöfart till. Senare tillskottet i samlingarna var upphittade saker från den under kriget förlista ubåten Ulven, samt prylar från minsprängda tyska krigsfartyg. Och allt detta under dunket från en s k tändkulemotor, detta karakteristiska ljud som kännetecknar fiskefartyg.
Till museet hade också på senaste tiden byggts in en fartygsskans där besökarna verkligen kunde känna hur det var att bo ombord på ett fartyg. Förutom dessa två besök kunde också resenärerna beskåda en labyrint, en mycket gammal fornlämning på Hönö. På hemresan gjordes kafferast i Ljungskile. Och därmed var den utflykten inte längre någon hemlig resa.
B.J. Bertil Johansson