Cykelhandlaren på Stale 25-2
Åke Axelsson, som är systerson till Bertil Andersson berättar här historien om Bröderna Bertil och Gunnar Andersson, som många år drev cykelaffär på Staleområdet. Många av de som växt upp i denna del av Munkedal har minnen från cykelaffären och bröderna Andersson
Bertil Andersson föddes den 13 maj 1920 på gården Nybygget Gunnarsröd i Hede socken. Han var äldst av fyra syskon, Gunnar 1923, Anna 1926, och Gunborg 1931.
Morbror Gunnar berättar att när Bertil gick och läste för konfirmation 1935 var han en dag och arbetade hos Strängs, som tillverkade fisk- och potatislådor. Efter arbetsdagen kom Bertil hem gråtande och tyckte inte det var något roligt. Hans far Anders sade: i morgon får du cykla ner till cykelaffären och börja där, för Sixten Andersson (som jobbade där) bara pratar och får inget gjort. Det blev början på en verksamhet som i stort sett varade livet ut.
Under många år var Bertil beroende av Sixten. Det var först som läromästare och sedan under krigsåren 1940–44, då han först gjorde värnplikten 1940 och sedan som så många andra blev inkallad till tjänstgöring då och då under krigstiden.
Min mor Anna talade ofta om denne Sixten. När han kom till Nybygget för att redovisa veckans resultat för hennes far Anders. Hon brukade då springa och gömma sig när hon hörde Sixtens motorcykel komma. Sixten brukade alltid skoja med henne, varvid han klämde lite hårt när han hälsade. Detta uppskattade hon inte.
Efter sin militärtjänst övertog Bertil Eklunds cykelaffär på Stalevägen 96 av sin far. Samtidigt köpte han gamla konsum och flyttade verksamheten dit. Fastigheten låg där Schewenius tryckeri sedan byggdes på Tryckerivägen. Oturligt brann fastigheten ner 1948.
Det blev till att börja om på nytt. Bertil hyrde in sig under några år i Franklins uthus. Byggnaden finns fortfarande kvar mitt emot Stale Pizzeria.
I början av 1950-talet iordningställde min mors make en del av källarutrymmet i fastigheten Stalevägen 36. Där utökade Bertil verksamheten med försäljning av bensin och oljor. Under 1950-talet blev försäljningen av mopeder den stora succén, då många äldre inte hade körkort, utan var hänvisade till detta transportsätt. Sedan blev det ungdomarnas favorit. Man slapp det mödosamma trampandet för att komma fram.
Under 1960-talet blev även motordrivna gräsklippare populära.
I sin ungdom var Bertil mycket sportintresserad tillsammans med brodern Gunnar och andra pojkar i grannskapet. De brukade samlas på söndagarna och spela boll, vilket till slut inte kunde undgå prästens öron. Min mor Anna berättade att en dag kom prästen cyklande så rocken fladdrade bakom honom, det är nämligen utförsbacke till Nybygget, varvid han utropade att pojkarna ska gå i kyrkan på söndagarna och inte sparka boll! Bertils och Gunnars mor Johanna, som aldrig missade en gudstjänst blev alldeles ifrån sig att prästen skulle komma och säga något sådant. Men deras far Anders sa: »Gör ungdomarna inget värre så får de hålla på.« Då vände prästen och gick därifrån. Det blev för prästen att återvända med oförrättat ärende. Någon ivrig kyrkobesökare blev Bertil aldrig trots prästens uppmaningar. Vad jag förstår var Bertil efter sin konfirmation i kyrkan bara vid sin mors och fars begravning 1952 respektive 1976, samt slutligen vid sin egen jordfästelse i januari 2007.
Däremot var hans idrottsintresse stort. Tillsammans med brodern Gunnar besökte de moto- crosstävlingar både på Kuröd och Båberg. De for även på allsvenska fotbollsmatcher i Degerfors och Göteborg. Bröderna bevistade också tävlingen Hedemora TT. Under tio år mellan 1949 –1958 kördes Hedemora TT runt stadshusberget och nuvarande motorstadion. Hela världseliten fanns på plats och samlade publikskaror på cirka 100 000 åskådare varje år. Tävlingarna som kördes på vanliga vägar var mycket farliga och skördade många dödsoffer. TT-tävlingarna stod för Tourist Trophy, som syftar på motortävlingarna som äger rum på Isle of Man. Tävlingen som startade 1907 är ett av världens äldsta landsvägslopp för motorcyklar och är välkänt för sina farliga banor.
Det jag minns av Bertil i min ungdom när vi hälsade på morfar på Nybygget under söndagarna, var att Bertil endast syntes till under måltiderna. För övrigt var han sysselsatt med administrativa göromål samt att planera för veckans kommande arbetsuppgifter och inköp.
När Bertil sedan flyttade till Munkedal blev hann tillgänglig även på söndagarna för kunderna. När min mor ibland ville bjuda Bertil på middag skyllde han oftast inventeringarna. Så man kan räkna på ena handens fingrar de gånger han kom på besök.
På äldre dagar blev Bertil intresserad av fotografering. Ofta blev fotoobjekten kunder och försäljare. De sistnämnda, kallade han för »trappskuttare«.
Militärtjänstgöringar och idrottstävlingar var de enda tillfällena han inte sysslade med arbete. Jag kan med säkerhet säga att Bertil inte hade en tanke på att ta en dags semester i hela sitt liv. Det var nämligen plikten framför allt.
Namnet Eklund
I min ungdom hörde jag ofta att man kallade Bertil Anderssons cykelaffär för Eklunds.
När jag frågade Bertil hur det kom sig, sade han att innan han övertog rörelsen av sin far Anders hade denne låtit Sporrong tillverka cykelemblem med namnet EKLUND på. Emblemet satte man på cyklarna och därav fick affären namnet Eklund. Min mor Anna talade om att hennes far Anders inte tog namnet Eklund men hans syskon gjorde det offentligt. Likväl finns namnet tillsammans med Johansson på körkort, olika dokument och skrivelser. Även på gravstenen står namnet Eklund. Däremot har barnen Bertil, Gunnar och systern Gunborg använt namnet Andersson.
Vid samtal med min mors kusin Bo Eklund, Gunnarsröd, Fisketorp, upplyste han mig hur det låg till. Bo, som är intresserad av släktforskning och andra hembygdshistorier hade tagit reda på att hans farfar (min mormors far) Johannes tillsammans med bröderna Anders och Olof hade varit i Amerika i slutet av 1800-talet. Då det fanns många olika nationaliteter, uppstod det vissa problem när de använde namnet Andreasson. Bröderna beslöt därför att använda namnet Eklund, eftersom de ursprungligen kom från en plats Ekemon i Mo socken vid västra Kynnefjäll. Johannes och Olof återvände till Sverige men brodern Anders bosatte sig i USA.