Britt-Lis Fürst berättar
Britt Lis Fürst berättar för Ulf och Håkan
Det är inte alla förunnat att bli bjudna på eftermiddagskaffe och nybakad äppelkaka. Om detta dessutom serveras av en förtjusande kvinna, i en charmig lägenhet högt uppe i ett vackert slott - ja, då är det något att berätta om.
En dag nu i augusti fick Håkan och jag komma hem till Britt Lis Fürst på Torreby slott och prata med henne om det gamla Munkedal.
Britt Lis (född Nässén) föddes i Östersund och kom tillsammans med föräldrarna Magnus och Margareta (Greta) samt syskonet Inga-Stina till Munkedal 1921. Där utökades familjen med Olle och Titti (Inga- Lill).
Pappa Magnus var föreståndare för affären ”Föreningen” på Stale[1] mitt emot Trogens och familjen bodde på övervåningen där.
Munkedal präglades på den tiden av, i en än högre grad än idag, pappersbruket och den bruksmiljö som följde med Bruket. Britt Lis fick på nära håll uppleva olika sidor av bruksmiljön, dels i affären där brukets folk handlade (Föreningens andelar ägdes av arbetare och tjänstemän vid Bruket), dels herrgårdsmiljön där VD Olof Bildt styrde. En av Britt Lis bästa väninnor var då, nämligen, Margareta Bildt, dotter till Olof.
Tjugo- och trettiotalen präglades av osäkerhet på arbetsmarknaden, men Bruket skapade trygghet för de anställda.
På herrgården levde familjen Bildt, tillsammans med ett stort antal tjänstefolk, ett annorlunda liv. Skillnaderna i levnadsvillkor var stora, men på grund av de insatser som gjordes inom bl.a. idrott, skola, kyrka, Folkets Park, föreningslokaler och bostäder, skapades ett förtroende och respekt mellan Brukets ledning och de anställda. Man ser på Britt-Lis när hon berättar om den tiden, att hon minns den med stor glädje. Då och senare i livet.
Britt-Lis berättar om Mässen på Bruket, där det kom att bo många av de unga personer, som senare kom att spela stor roll för Brukets utveckling. Där ordnades det sportaktiviteter på egen tennisbana. Torpet Åbacken (vid Nisse kulle på Maltes stig), dit man kunde paddla kanot fungerade som en rast- och övernattningsstuga för unga tjänstemän.
Ofta förekom det, på Mässen, fester av många olika slag. Bl.a. maskerader och middagar.
En av dessa unga herrar var John, som såg till att fröken Nässén bytte efternamn till Fürst. Britt Lis liv kom nu att präglas av den stora familjen, idag tre barn, Gunilla, Margareta (Nuppe) och Claes, barnbarn och barnbarnsbarn.
Britt Lis var, och är en mycket duktig konstnär, som målat både i olja och akvarell. Hon har också idkat ett sportigt liv med mycket naturliv och idrott från tidig ålder, och även simning, skidåkning och sedan 40 år tillbaka, mycket golf.
Hon hade också ett aktivt social liv med stora framgångar i bridge och i andra olika tävlingssammanhang.
Livet i Munkedal kändes tryggt och behagligt under 40-talet, trots oroshärdar runt om i världen och i våra grannländer. Bruksandan och Brukets överlevnad gjorde att man trivdes, säger Britt Lis.
Britt Lis berättar vidare att, om hon har svårt att somna på kvällen, ”går jag igenom alla hus och byggnader och det liv, som fanns nere i Bruket kring Torget och vidare upp för Gjuteribacken, Lycke och så vidare ”.
Britt Lis med familj kom att bo i ett par tjänstebostäder, först vid Nedre Lycke, samt en tid vid Lycke där Kalle Baaz affär var belägen. Därefter bodde de på Möe i en av de två nya bostäder som Bruket byggde där. I den andra bostaden bodde Oscar Wallin med familj (Gun, Björn och Marianne).
John arbetade mer än 40 år på Brukets kontor. Bl.a. under många år som försäljningschef.
När sedan barnen flyttat ut och John skulle gå i pension skulle Britt Lis och John skaffa en ny bostad när tjänstebostaden skulle lämnas. Nu hade man börjat bygga villor vid Torreby och fler tomter var till salu. Vid en sådan tomtvisning råkade de träffa ägaren till Torreby egendom och slott, Stig Widell. Han föreslog att de skulle titta på den lägenhet, som höll på att iordningställas i slottet. Eter att ha sett utsikten därifrån utbrast Britt Lis. ”Här vill jag bo”! Så blev det och här bor hon nu också 40 år senare. Tyvärr gick John bort 1986, men minnena från deras tid tillsammans finns i den tjusiga våningen tillsammans med flera av Britt Lis fina tavlor, som finns på väggarna, men också i ”samlingsform”, som lätt kan visas vid besök, eller vid vernissage.
Dessa tavlor och Britt Lis strålande leende när hon säger, 97 år gammal: ”jag trivs verkligen med livet” får oss att tycka att det har varit en förmån att ha fått känna Britt Lis ända sedan vi var små och en glädje att få träffa henne, så vacker och glad, i denna fina miljö.
Som slottsherrar glider vi ner för de breda trapporna och ut genom den ståtliga entrén, efter vårt besök på hög nivå.
Text Ulf E Andersson
Bilder Håkan Grundberg