Brånasmeden 84-2

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

"Brånasmeden" ett original på  Dal.

Han kunde  ibland vara litet tvär, var det gängse uttrycket för "Brånasmeden" vars rätta   namn var Johannes Olsson och bördig från  Järns socken  på Dal. Föräldrar var hemmansägaren  Olof Jonsson  och hans maka  Kerstin  Gudmunsdotter,  Författaren Per  Olof  Ekström, även han från Dal, har nyligen utgivit en bok som heter "Johannes Rimsmed", ty en stor diktare var han,  "Brånasmeden".  Det är  väl tydligt, att "Brånasmeden"   ägde ett rikt mått av fantasi och han kunde framställa diktverk som av många  ansågs vara av rikt innehåll. Många av hans alster har bevarats åt eftervärlden.

"Brånasmeden"   finner allting originellt och uttrycker sig i poem. Han skildrar Grinstads kyrka med dess sneda torn sålunda: se god dag,  min hedersgumma!  Hur länge har du  stått på Dal? Var god och säg mig en summa  din ålder och ditt årtal!"

Johannes Olsson beundrar  givetvis alla andra diktare på sin tid. Han föddes I 818 och dog 1886. Skalden Tegndr anges med dessa korta rader: "Af skalder i min ungdoms dagar, beundrar jag mest Tegnér!"

"Brånasmeden"   beundrar  även uddevallaskalden Wilhelm von  Braun, vars diktning i hög grad fängslade Johannes. "Brånasmeden" kom tidigt på kant med prästerskapet och detta ledde till att han kom i onåd hos prosten Olof Fryxell, särskilt av den anledningen att Johannes tog sig före att härma  prostens  predikningar. "Brånasmeden"  var utrustad med ett enastående gott minne och hade han åhört en predikan i kyrkan, kunde han sedan utan vidare härma eller repetera prästens ord. Men det var inte varje söndag som Johannes gick till kyrkan. Vid ett tillfälle satt han och metade i Dalbergsån och det bar sig inte bättre än att prosten kom åkandes  på väg till församlingens kyrka. Prästen stannade och tillsade Johannes att det yore bättre att gå i kyrkan på söndag än att fiska. "Brånasmeden"  snappade  upp  dessa ord, lade ifrån sig metspöet och  sprang på  ginvägar over fält och skogsdungar och var framme  vid kyrkan och slog sig ned i en bänk, långt bak i kyrkan. När predikan var över, sprang han  tillbaka till sitt metställe och där satt han  tryggt när omsider prästen var på hemväg. Detta måste ha förargat prästen ty han stannade till igen och utfor over Johannes det syndiga i att istället för att gå till kyrkan, sitta och meta på söndagen. "Du borde ha hört min predikan  idag" sa prästmannen. "Ja, sa Johannes, är det inget annat du vill, så kan jag läsa upp din predikan du gjort i kyrkan idag".  Och till prostens stora häpnad, läste Johannes upp predikan nästan ordagrant. Emellertid blev prosten och "Brånasmeden" ovänner för livet och tilltalade aldrig varandra.

Men  tyvärr blev det, att Johannes dog före prosten och denne blev officiant vid begravningen. Vad det nu kom sig, så hade prästen helt bytt åsikt, ty nu vid Johannes frånfälle kallade han honom rentav för "skaldebroder" vilket slog begravningsgästerna med häpnad.  Han hade tydligen haft respekt för "Brånasmedens" personlighet under livstiden ändå!

Trots sin diktning, som sedermera utgivits i tryck efter sin död, ansågs Johannes  av befolkningen som  en verklig odåga. Han var en ypperlig lantbrukare och kunde sköta sin gård, men när han var som bäst i färd med  höbärgning eller andra sysslor på åker och äng,  kunde han helt plötsligt ställa ifrån sig redskapen och rusa iväg hem för att plita ner en dikt, som han  ansåg måste skrivas ned så snart det gick. Vi har nämnt att "Brånasmeden"  var en duglig lantbrukare, han var även en skicklig fiskare, detta har vi också berört tidigare, och så var han anlitad som smed,  därav namnet. Men  Johannes  hade sina avigsidor. Ett av dessa var, att smyga sig till grannarna om kvällarna sedan mörkret sänkt sig neder och då passade han på att glo in i fönstren. Ty Johannes var även intresserad av skvaller, så nog hade han sina svagheter alltid. Men vi skall sluta med att tala om "Brånasmedens" ädlare drag. Han var hjälpsam  och god mot   de fattiga. Dessa drag av mänsklighet slätar ut alla andra sämre sidor hos denne poet av årgång 1800.

                                       A.C. Alfred Carlsson

Ur Munkedalsbygden 1984-2