Bohusbanan - landskapsled med rallardramatik 88-1

Bohusbanan — landskapsled med rallardramatik.

Den  30  december   1899 fastställdes Kungl Maj:t den  definitiva planen för järnvägssträckningen   Uddevalla-Skee.  Delen Skee-Strömstad   ingick ej då i statsåtagandet. Bohusläningen   publicerade den 6  mars 1900 banans sträckning  från Solbacken i Uddevalla till Hjeltgård i norr. Terrängen beskrevs såsom  mycket svår vid  Kasen nära Uddevalla  och utmed Örekilsälven i Munkedal. Järnvägens  sträckning söder om Uddevalla till Göteborg var ännu ej bestämd  och bl.a. diskuterades om  banan  skulle förläggas väster eller öster om Hällungen. När  arbetet tog sin början i mars 1900 skedde det på olika fronter. Provisoriska  byggnader började   uppföras längs  banan, tillfartsvägar anlades och terrängen  dränerades,  men man  satte också igång  med själva järnvägsbygget.

Uddevalla  måste i  mars 1900 ha företett likheter med ett amerikanskt guldgrävarläger.  Bohusläningen rapporterade  den 31  mars att järnvägsarbetare i mängd 50 å 70 per dag, anlände till Uddevalla för att söka arbete vid järnvägsbygget.  Det sägs  även att det var svårt för dem att få bostäder, och det gällde också för dem,   som sökte sig norrut långs banan. Eftersom efterfrågan var långt större än tillgången gick också priserna i höjden. Lantbefolkningen  begärde 3 å 4 kr per dag för —helinackordering", skriver tidningen.

Samtidigt  pågick det separata  byggandet av linjen Sker-Strömstad  och där sköts  det första skottet i Korpeberget i början av april. Ett 50-tal arbetare var anställda i anläggningsarbetet, och när man lassade den första salvan var det allmän flaggning i Strömstad. Den  24  mars började   man arbetet på den  stora järnvägstunneln vid Kärra norr om  Uddevalla, och det omtalas att 272 arbetare då var sysselsatta långs linjen. Dessa hade   kommit från olika delar av landet. Når rallarna, som de benämndes,  var  färdiga med ett järnvägsbygge så drog de till ett blivande. Det var gott  om sådana  anläggningsarbeten vid denna  tid, överallt byggde man järnvägar.

Naturligtvis kunde det inte undgås att det kom till intermezzon av olika slag. Det  fanns de som var alltför begivna på starka drycker och det fanns slagskämpar.

Bohusläningen  ifrågasätter den 28 april 1901 om ej tiden år inne att få extra bevakning  utmed arbetslinjen. Då  hade polis vid skilda tillfällen fått tillkallas för att ingripa i bråk och slagsmål. Den 5 maj detta år  berättas att en hästvagn  med öl på  väg från Uddevalla till Kvistrum hejdats av ett lag järnvägsarbetare vid   Hogstorp och kusken  hade  uppmanats att dela  med sig av varorna.  Då han nekade  blev han hotad med  kniv,  men han var själv utrustad  med revolver och inför denna retirerade mannen.

I början  av 1901 lämnas en kort redogörelse över arbeten som utförts under föregående år.   Denna upptar bl.a.  29 provisoriska byggnader,  62 avloppstrummor,   391 meter transportvägar och terrasseringsarbeten på olika avsnitt mellan Uddevalla och Orrekläpp.

Det första raset av större omfattning — det kom att följas av många fler  — inträffade  den 22 februari 1901 vid Saltkällan. Skredet omfattade ungefär två tunnlands vidd, skriver  Bohusläningen. Anledningen synes ha varit att marken  ej förmått bära  trycket av den under byggnad  varande  järnvägsbanken.

Allvarligare följder fick ett ras som inträffade på kvällen den 3  september detta år vid Blåsut strax norr om Uddevalla. Här  arbetade man i en stor lermassa  som skulle forslas bort för att man skulle komma  ner till fast berg. 30 000 kbm hade  tagits upp och kvar återstod 6 000 kbm  då raset började. 19  man befann  sig vid tillfället nere i täkten. Två av dem begravdes i leran och fyra   skadades så svårt att de fick föras till sjukhus. Samma månad inträffade nya ras vid Litsleby och Korndalen. Vid  det sistnämnda  förolyckades en arbetare.

Våldsamt uppträde i Munkedal

Det svåraste uppträdet   under  hela järnvägsbygget  ägde  den 29   november rum  i Munkedal. Vid denna tid hade en särskild järnvägslänsman förordnats för att upprätthålla ordningen vid bygget. Hans  namn var Knut Ekström.   På kvällen sökte ett antal järnvägsarbetare tränga in i en affär för att få brännvin. De slog ut fönsterrutor och åstadkom  aysevärd skadegörelse.   Handelsmannen hade lyckats låsa dörren, men då  denna var nära att sprängas hämtade han  en revolver och sköt några skrämskott.   Då detta inte hade  någon effekt gick han efter en bössa och avlossade ett löst hagelskott. Han sade sig ej ha siktat mot  någon  person, men då länsmannen kommit tillstädes och tumultet upphört befanns det att en av bråkmakarna träffats och avlidit. Länsman Ekström häktade omedelbart sex av arbetarna, vilka under natten förvarades i tingshusets arrest i Kvistrum. Vid förhör nästa dag framkom, att de häktade jämte några  kamrater  under föregående dag under hot  om att slå ihjäl honom avtvingat handlaren sex liter brännvin. Sedan detta var utsupet ville de ha mer. Det var  då köpmannen   låste om sig  och oroligheterna började.   Förhören ledde till att ytterligare några häktades och sammanlagt var det 11, som ställdes inför rätta i Uddevalla den 18 december. Målet uppsköts  emellertid till den 7 januari, och alla fick tillbringa jul- och nyårshelgerna  i häkte. De fick senare mycket  kännbara straff.

Nya ras

Under   1902 inträffade flera nya ras, bl a vid Sörvik, Smedseröd, Kärra och Torseröd  i  Tanum. Vid  sistnämnda skadades 20-årige arbetaren  Bror Karlsson från  Urshult i Småland så svårt att han efter några  timmar avled.

Den  17 april var järnvägsbron over Örekilsälven på plats och monterad av ett 20-tal arbetare  från Göteborgs mek verkstad. Med sitt fria spann på  65 meter var bron  den näst största i Sverige. Störst var Forsmobron med ett mittspann  på 76 meter.

I medio av   december 1903 var det klart för invigning av  Bohusbanans norra del, och det var en stor dag i denna del av länet. Det första persontåget avgick då  från Uddevalla till Strömstad, och Bohusläningen  berättar den  17 i denna månad    om evenemanget. Kl. 10.30 gav  Uddevalla stad lunch på Stora Hotellet för ett antal inbjudna, vilka efter intagen måltid i vagnar åkte ut till stationen  genom  en allé av  flaggor. Bland de   närvarande var  landshövdingen,  friherre Lagerbring, och åtskilliga höga järnvägsfunktionärer.  Så gick då  tåget mot Srötnstad och överallt längs banan var stationshusen festligt dekorerade. I Strömstad åt  man middag,  och borgmästare Folcker, som hälsade  välkommen,   passade då på  att hemställa  hos SJ-chefen,  Generaldirektör Nordström,  att järnvägsdelen Strömstad-Skee,  som  tillkommit  på kommunalt och privat initiativ, måtte införlivas med statsbanenätet. Så kom även senare  att ske.  På eftermiddagen  återvände tåget till Uddevalla. Tidtabellen kom i fortsättningen att innebära två tåg i vardera riktningen dagligen, och alla var blandade, dvs kombinerade   person- och  godståg.

Också andra  orter ville ha del av järnvägens välsignelser, och den 10 september 1903 omtalas  att förslag förelåg till bibanor från Bohusbanan till Lysekil, Grebbestad,  Svanesund. Tjufkil och Ström vid Lilla Edet.

Fyra dödade

Samtidigt  som man  höll på med  färdigställandet i norr arbetade man också söderut  från Uddevalla.  Såsom särskilt besvärliga  ansågs avsnitten kring Hällungen  och Tingstad.  Ras inträffade på  flera platser, och sådana ägde också  rum på den färdigställda norra  delen.

Den svåraste olyckan   hände  i januari 1906 i den moll öster vettande delen genom   Kålgårdsberget i  Uddevalla. Bohuslaningen berättar härom den 13 januari. Ett 15-tal arbetare var sysselsatta omkring 70 meter inne i berget då plötsligt stora mängder av sten lossnade från tunneltaket. Två  man begrovs fullständigt och fyra kilades fast mellan nedrasade klippblock. De befriades av  kamrater och  fördes till sjukhus, dat dock två av dem avled.  De under rasmassorna  begravda  var döda då  man kunde  gräva fram dem.

Under det fortsatta tunnelarbetet inträffade smärre men utan manspillan, den 16  maj gjordes genomslaget i tunneln.

Den 9 juni 1907 öppnades trafiken mellan Uddevalla södra, som man benämnde den lilla anspråkslösa stationen vilken var belägen vid Sörkällegatan, och Tingstad norr  om  Göteborg. Järnvägsbron vid sistnämnda plats var inte klar, och passagerarna  som skulle till Göteborg fick fortsätta med båt till Lilla Bommen. Söndagen den 14 juli var antalet resande, som skulle till Göteborg så stort att man tick sätta in 11 ångslupar för trafiken från Tingstad till Lilla Bommen. Den 10 augusti var det klart från Södra till Centralstationen i Uddevalla och Södra indrogs då. Det  lilla stationshuset flyttades till Lustigkulle vid Höjentorp. där man fick en anhalt.

Tingstadsbron  var inte färdig för trafik förrän i februari 1908, och den 1:a mars detta år började på allvar tågtrafiken mellan Uddevalla och  Göteborgs centralstationer.

                                                                       R. W. Ragnar Wärme