Barndomsminnen 12-1

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Potträning á la 50-tal[redigera | redigera wikitext]

Potträning kan göras på många sätt och min var väl kanske som alla andra små barns till en början. Men jag vägrade envist att lämna något ifrån mig i den emaljerade pottan. Till slut blev situationen ohållbar och mina stackars föräldrar blev oroliga. ”Pojken måste ju bajsa”. Jag måste beundra dem för deras uppfinningsrikedom för det här är vad som hände. Jag placerades på köksbordet sittande på pottan. Min mor mer eller mindre höll kvar mig med våld och utanför köksfönstret gick min far fram och tillbaks med hästen Flora. Jag var tydligen inte lättroad eller så var jag inte nödig för jag släppte inte ifrån mig något. Nu ställdes mina föräldrars uppfinningsrikedom på prov. På den tiden hade vi ingen bil utan far hade en motorcykel, en s.k. lättviktare. ”Vi får prova med lättviktarn” sa min far och gick och hämtade den ur vagnskjulet. Han körde upp på gården framför fönstret och började rusa motorn. Detta tyckte jag tydligen var ok för nu kom det som skulle komma och mina föräldrar kunde andas ut. Jag kan säga att jag snabbt växte ifrån att behöva höra ljudet av lättviktaren och jag är tacksam för mina föräldrars uppfinningsrikedom som gjorde att jag fick ”gjort ifrån mig”.

Vädertecken[redigera | redigera wikitext]

Innan vädret presenterades i TV och innan långtidsprognosernas tid lyssnade pappa på ”Väderleksrapporten” på radion. Vädret är ju viktigt när man är bonde, så att höra på väderprognosen var ett måste. På den tiden fanns bara P1 och kl. 18:00 var det ”Väder och sjörapport” och då måste man vara tyst så pappa kunde höra. Jag kommer ihåg än idag när radiorösten sa: ”Nordvästra Götaland, +18º sydvästlig vind 10, växlande molnighet, risk för regnskurar, klar sikt” eller ”Doggers bank +10º, nordvästlig 8, klar sikt”. Nämndes ordet åska blev jag orolig för åskan var jag rädd för och än idag har jag respekt för den. Jag frågade: ”Skall det bli åska i natt?” Men konstigt nog sa de aldrig att det skulle bli åska i nordvästra Götaland för mamma och pappa svarade alltid: ”Nä, det var inte här”. Om det sedan blev åska på natten tyckte jag det var konstigt när de hade sagt att det inte skulle bli något hos oss.

Innan radion fanns fick man förlita sig till naturens egna väderprognoser i form vädertecken och annat. Det jag hörde av mina föräldrar, mormor Berta och farbror Gunnar stämmer faktiskt väldigt bra.          Här följer några talesätt som ni kanske kan ha nytta av.

När rögen går i backen blir dä regn innå kväll[redigera | redigera wikitext]

Det sa mormors bror Gottfrid Karlsson på Ängé, en dag när jag gick till skolan. Det han menade var att om röken från skorstenen istället för att stiga uppåt vänder ner mot marken så blir det regn inom de närmaste timmarna.

Om sola går ner i säck, går ho upp i en bäck[redigera | redigera wikitext]

Då solen går ner i moln på kvällen regnar det på morgonen efter.

När löven vänder sig å visar unnersia blir det åska med regn

Blåser det och löven på träden vänder nedsidan uppåt kommer det en regnskur och åska.

Virvelvind som drog fram över gärdena[redigera | redigera wikitext]

På våren och sommaren kan det bildas virvelvindar som drar med sig damm och annat och man kan se hur de ”vandrar” över gärdet. Ibland kunde det bli lite kraftigare så att de rörde runt i det torra höet och kastade upp det i luften. Man sa att sådana virvelvindar förutspådde långvarig torka.

Aprilsnö ä fåragö[redigera | redigera wikitext]

Om det kom snö i april var det bra för växtligheten och då speciellt betes- och hövallar.

Om ven ska bli törr måste de komma snö på´n

Om veden skall bli riktigt torr skall den ha fått minst ett snöväder efter man kört hem den från skogen innan man klöv och la in den i vedskjulet.

Sju vintrar före jul[redigera | redigera wikitext]

Om det skulle bli en stadig vinter med snö och kyla skulle det vara sju vintrar före jul. Med det menas att det skulle vara frost och snö med töväder emellan minst sju gånger före julafton.

Min mormors goda råd och talesätt[redigera | redigera wikitext]

Min mormor Berta bodde på övervåningen i vårt hus när jag var liten. Hon var en fantastiskt godhjärtad människa och ofta gick jag upp till henne och lyssnade på hennes berättelser och fick en och annan godis. Mormor hade så många talesätt och råd som hon delade med sig av och många blev en del i min fostran och formade mig till den jag är idag. Här följer några exempel.

Sådan du är på nyårsdagen blir du hela året[redigera | redigera wikitext]

Om man var sur och grinig på nyårsdagen blev man sådan resten av året sa min mormor. Så här i vuxen ålder förstår jag ju att det var ett smart sätt att få snälla barn på nyårsdagen när man var trött efter att ha suttit uppe och vakat in det nya året.

Blyxtra inte, för då lockar du på den vonne[redigera | redigera wikitext]

Om man visslar lockar man på djävulen. Detta fick jag lära mig som barn och än idag kan jag inte vissla.

Inte sy på söndag för då får du nagel i ögat[redigera | redigera wikitext]

Mormor var väldigt noga med att man inte fick handarbeta eller sy på söndag. Hon sa att om gjorde jag det skulle jag få nagel i ögat. Jag passade mig noga för att inte sy på söndag för jag ville absolut inte ha ytterligare en nagel att klippa. Tyckte det var tillräckligt jobbigt med de tio jag redan hade.

Går du nära dammen tar näcken dig[redigera | redigera wikitext]

I alla större och mindre vattensamlingar, som dammar och bäckar, bodde näcken. Han hade enligt mormor ett mycket stort intresse för små pojkar som jag, och om jag gick för nära skulle han locka mig ännu närmare för att dra mig under vattnet. Bredvid vägen till granngården, där min barndomskompis Mats på Ängé bodde, låg det en liten damm och den sprang jag förbi med andan i halsen varje gång jag passerade.

Ät upp skalken på brödet så får du bra sångröst[redigera | redigera wikitext]

Om jag åt upp skalken på brödet så gjorde det att jag skulle få fin sångröst. När jag fick höra att Mats pappa Olle sjöng i kyrkokören tänkte jag att ”Han måste ha ätit många skalkar”. Såhär i vuxen ålder inser jag att jag åt för lite skalkar för min sångröst är inte något jag är stolt över.

Inte sjunga vid matbordet

Jag fick inte sjunga när vi satt och åt. Jag vet inte varför men så var det. Kanske berodde det på att jag hade ätit för lite skalkar.

Fåfäng gå lär mögge vont[redigera | redigera wikitext]

Den som går sysslolös lär sig mycket dumheter.

Om du kan greppa runt handleden kan du fö dig själv

Kan du hålla runt din egen handled så tummen och långfingret möts klarar du att arbeta ihop till ditt eget uppehälle.

Går åska te havet kommer ho tebaks etter tre dar[redigera | redigera wikitext]

Åska är inte något av mina favoritväder och jag tycker än idag illa om åskväder. Det bottnar sig nog i att jag som barn fick lära mig att åska ska man ha respekt för.

När åskan närmade sig började min mormor förbereda sig och oss på ovädret. Stolar placerades ut i hallen där vi skulle sitta om åskan kom allt för nära. Telefonen drogs ur liksom sladdar till radio, TV, frysboxen och annat elektriskt. Hade vi haft katt skulle den jagas ut för katter drar till sig blixten. Hon förmanade mig att inte stå vid fönstret, inte intill spisen och skorstenen, inte intill ett el- eller teleuttag, inte under någon taklampa och inte intill diskbänken. Så det var inte så många platser kvar som jag kunde vara på annat än i hallen. Där satt vi medan ovädret var över oss. Jag satt i mammas knä med örat hårt tryckt mot henne för att höra hennes lugnande hjärtslag. Jag hörde mormor berätta om hur det hade åskat när hon var liten och vilka olyckor blixten kunde ställa till med. Hon berättade om kulblixtar som kunde gå genom väggar, fara runt i huset och förstöra allt. Jag var så rädd att någon sådan skulle komma farande genom väggen i hallen och naturligtvis skulle den direkt uppsöka mig. Om blixten slog i slag, när blixt och knall kommer samtidigt, gick pappa runt i huset och tittade så inte blixten hade tänt någonstans. Var det en riktigt kraftig smäll kunde han till och med ta på sig och gå ut för att kontrollera om det slagit ner i lagården eller huset. Då var jag riktigt rädd. Oftast gick strömmen när det åskade och det blev ännu mer dramatiskt, speciellt på natten. Då fick vi sitta mörkret med ett levande ljus som fladdrade och förstärkte dramatiken ännu mer. Jag kunde se hur blixtarna lyste in genom fönstret i hallen.

När ovädret gått över var jag glad och kände mig lättad att jag överlevt. Luften var frisk och klar och marken var våt. Vad härligt, nu skulle det dröja innan det blev åska igen. Då sa mormor: ”Jaha, åskan gick te havet. Då kommer ho tebaks om tre dar”. Så det var bara att vänta och jag kommer ihåg att jag tänkte att måtte den då komma på dagen och inte på natten.

Det var alltid en trygghet att ha mormor i närheten. När mamma och pappa var på kalas passade hon mig och min bror. Då brukade hon berätta de mest fantastiska sagor direkt ur minnet. Kom åskan när vi var ensamma var hennes närhet verkligen värdefull. Det kändes tryggt när ovädret närmade sig och hon läste ”Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är…” eller ”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara...”.  

Text: Roger Stenström