BP-tappen på Karlstorp
I förra numret av Munkedalsbygden skrev vi om de olika husen och en dela om vad som hänt på Karlstorp. Det finns säkert mycket mera att skriva om i detta ämne men i detta nummer fördjupar vi oss i det som i mångas minne förknippas med BP-tappen.
Jag besöker Karin Berggren, som tillsammans med sin man Karl drev rörelsen i många år. Runt det fina bordet med kaffet i bästa vackra kaffeservicen finns också hennes barn Gunilla, Karl-Erik och Maria. Tillsammans minns de mycket väl hur det vara att ha sin arbetsplats och bostad alldeles intill E6:an. Det var ett liv där familjen levde och jobbade tillsammans och kontakten med de många kunderna gjorde livet stimulerande. Det var en tid de minns med glädje.
Vi börjar från början. Som vi skrev om redan i förra artikeln om Karlstorp så byggdes huset som verkstad 1936-37 av Karls bror Birger tillsammans med Torsten Liljedal. Vi ser dessa båda på fotot nedan i den verkstad de drev i Hunnebostrand.
Verkstaden hyrdes av Kallin så Birger drev den alltså inte själv. På ett gammalt foto står det MOTORVERKSTAD på en stor skylt(dock ej på kortet nedan). Vi vet att Karl Berggren bodde där 1942 och att han köpte stället av sin bror 1947 och drev rörelsen därefter. Karin minns att hon och Karl började med att renovera bostadsdelen så att de kunde bo där någorlunda bekvämt.
Så småningom började man även sälja bensin och i början var Esso först med en pump alldeles uppe vid väggen och sedan två pumpar längre ut mot vägen norrut. De byggde också en smörjhall och tvätthall på södra sidan. Som serviceverkstad alldeles intill den stora riksvägen Rikstvåan, senare E6:an så kunde de också hämta havererade bilar med den egna bärgningsbilen som alltid stod beredda att rycka ut, dag som natt. Totalt minns Karin att det var sju man i verkstaden inklusive Karl. Karin skötte mycket av servicen. Många kunder bjöds in på kaffe med dopp, och gubbarnas smutsiga overaller skulle tvättas . Familjen minns den speciella lukten av olja som alltid fanns där och det var något man vande sig vid.
År 1955 gick man över till att vara BP-tapp. Då minskade samtidigt verkstaden successivt sin omfattning och Karin arbetade sedan i butiken med bensinförsäljning. På den tiden var det naturligt att man tankade åt kunden, torkade rutorna och hjälpte till med annat, t.ex. byta glödlampor, etc.
Det var nästan ett dygnet-runt-arbete. Första sommaren med BP var det öppet ända till kl. 24 varje dag alla dagar i veckan. Hela familjen var involverad, även barnen så gott de kunde. Det fanns också anställda utöver familjen.
Maria berättar att syskonen tyckte det var roligt att hjälpa till. Det var en viktig och naturlig del av livet med familjen. Hon minns att många spännande kunder stannade där och som de fick en liten pratstund med. Raggarna, som skulle till Fladenfesten i Kungshamn, minns hon särskilt väl. Maria och Gunilla minns hur spännande de tyckte det var att komma hem och se vilka främmande personer som kunde sitta vid kaffebordet. Det var ofta som kunder bjöds in på kaffe. Det var givetvis den tidens marknadsföring och kundvård.
Gunilla minns hur roligt hon tyckte det var med julskyltningen. Då bjöd man också in sina stamkunder till dukat långbord inne i det man kallade ”hobbyrummet”. Det var inta bara bensinköpande kunder som kom till ”tappen”. Många barn cyklade dit för att få klistermärken, som var populärt på denna tid.
Arbetet med att hjälpa till började tidigt för alla barnen. På fotot nedan ser vi hur Karl-Erik tankar sin skrinda. Man får börja med sitt eget fordon och träna.
Som utomstående kan man tycka att det var svårt att bo så nära en högt trafikerad väg men det gick bra. Maria minns dock att hon hade fått en ny trehjuling. En dag hörde hon hur föräldrarna talade om att det skulle hämtas potatis hos Winblads handelsträdgård vid Kviström 500 meter längre norrut. Maria som då var tre år tänkte att hon skulle göra en insats och hjälpa till, kanske överraska mamma med att ha uträttat ett ärende. Hon gick till sin pappa och bad att få snören för hon skulle hämta potatis. Pappa trodde att Maria bara skulle leka. Efter en stund upptäckte föräldrarna att Maria var försvunnen. Karl drog sig då till minnes att Maria pratat om att hämta potatis. Karin blev givetvis livrädd. Hon såg framför sig Maria, tre år, cyklande på sin trehjuling på E6:an och skulle dessutom korsa denna trafikled. Tänk om Maria blivit påkörd. Karin slängde sig i bilen och till sin lättnad såg hon ingen påkörd Maria någonstans längs vägen och väl framme hos Winblads fick hon se sin välbehållna lilla dotter handlandes potatis.
De har också många minnen från speceriaffären som låg omedelbart söder om deras bostad. Affären ägdes av Lindbom 1947 och därefter av Gunnar Andersson, som lade ner affären omkring 1961.
Omkring år 1970 var det dags att gå över till självbetjäning. Då skulle kunderna klara sig själva och bara komma in och betala. Karl dröjde i det längsta med detta. Han tyckte det var tråkigt att inte längre kunna betjäna kunderna på det gamla goda sättet. Dessutom missade man tillfället till den lilla extra pratstunden under tankningen. I samband med att självbetjäningen började innebar detta att det alltid fanns någon inne i butiken och man kunde börja sälja andra enklare matvaror, främst konserver.
Familjen Berggren sålde rörelsen år 1973 till Lennart Hogeus som efter ca ett år sålde det vidare till Oliver Helmersson . Efter några år i Helmerssons ägo övertogs rörelsen av Tommy Vinberg och Torbjörn Andersson med familjer. Under den tiden infördes livsmedelsförsäljning i butiken. Dessutom startade BP sedelautomaten Mack. Tommy lämnade rörelsen omkring 1980 varefter den har drivits av Torbjörn Andersson och hans barn. Under deras tid har BP försvunnit och ersatts av Statoil och nu från 2008 finns ingen bensinförsäljning kvar alls. Dottern Katrin driver den idag, dock utan bensinförsäljning.
Text: Sverker Balksten