Affären på Småröd
1942 övertog mina föräldrar, Alma och John Olsson, Småröds lanthandel av Almas syster Annie. Hon hade drivit affären sedan någon gång på 3D-talet. Gården Småröd ägdes av Herman Hansson, min morfar. Han köpte den någon gång mellan 1915 och 1920. Redan då fanns affären på Småröd. Den låg då på samma sida av vägen som gården. Ägaren som Annie köpte rörelsen av hette Jonsson. Jag vet inte så mycket om den tiden, men har fått omtalat för mig, att man t.o.m. kunde låna böcker här. Min moster lät bygga en ny affär på andra sidan av vägen väster om rikstvåan. 1942 köpte mina föräldrar rörelsen och hade den sedan tills 1970. Då gick en lång epok i graven till mångas saknad och sorg. Alma och John orkade inte längre driva rörelsen och fastigheten blev såld till Jürgen Boldt, som senare kom att anlägga ett järnvägsmuseum här (Chateau Småröd).
Småröds diversehandel växte och blev med tiden som ett dåtidens varuhus. Här fanns allt som folket på landet behövde. Skulle det vara något som inte fanns på lager, var det inga svårigheter att skaffa det.
På lager fanns specerier, bröd, charkuterier, porslin, manufakturer, järn, färg och husgeråd, tidningar foder till lantbruket, koks för värme, bensin och oljor. Tipstjänst fanns också.
Varorna levererades oftast med varubilar en gång i veckan. Brödet kom med bussen klockan 9.30 varje dag från Blomqvist i Uddevalla. Vilken känsla när man fick öppna brödlådorna och känna den ljuvliga doften av nybakat bröd.
Charkuterivarorna kom från VSS med speciella bilar tre gånger i veckan. Utsiktens bryggeri levererade drickan och Esso stod för bensin och oljor. Frukt och grönsaker kom från Fruktimporten. Chaufförerna blev riktiga vänner till Alma och John.
Till sin hjälp var 1-2 anställda. En av dem var inneboende hos oss. Denna blev som en familjemedlem och levde med familjen under veckorna.
Affären öppnade klockan 8 och stängdes klockan 18. Det där med stängningstider var lite si och så eftersom vi bodde i huset.
En viktig sak var att brevbäraren korn varje dag. Många av kunderna var bönder som fick sin betalning via checker från mejerier och andra ställen. Dessa inlästes oftast i affären. Så kunde posten lösa in dem i sin tur.
Färska ägg från frigående höns fanns alltid. De kom från hushållen runt om, som hade höns. Det blev ett tillskott i deras kassa. Äggcentralen hämtade ägg en gång i veckan för vidare försäljning.
Fiskbilen från Hunnebostrand kom en gång i veckan. Då kunde de som inte hade möjlighet att komma själv, få fisken inköpt och de hämtade den senare eller fick den hemlevererad med Övriga varor.
Varje vecka körde pappa ut varor till kunder som hade besvär med att komma till affären. Denna service ökade och blev på vintertid två gånger i veckan och sommartid så gott som varje dag. Då ringde kunden in sin beställning, gärna dagen före, och sedan fick de varorna hemlevererade på köksbordet och drickebacken på rätt plats i källaren. Det var roligt att ta vara med och springa med småpaket och hjälpa till vid dessa tillfållen. Ofta stod kaffebordet dukat på många ställen när varorna korn.
Även kunderna blev personliga vänner till familjen och många är de män som tatt sin matlagningskonst med hjälp av mamma Almas recept och tips.
Affären var en social mötesplats, där tankar utbyttes.
Fanns det tid kunde kunden få sig en pratstund och en kopp kaffe uppe i köket. Soffor fanns utanför där många satt och småpratade och diskuterade olika frågor.
Rikstvån senare E 6 gränsade till gården, så det var mycket enkelt för förbipasserande att svänga in. En av de mest kända kunderna var när det grekiska kungaparet med hela sitt följe svängde in och fick sina bilar fulltankade och människorna köpte förfriskningar och tittade sig noga omkring i lugn och ro, ända tills pressen hann i fatt dem. Då gled de stora bilarna snabbt iväg. Grekiska kungafamiljen hade då varit på besök i Norge.
Bensinpriset började närma sig 1 kr. /liter. Detta tyckte pappa var ruskigt dyrt. Bensinstationen var öppen den tid som någon var till hand att sköta den. Det var så att säga ständig jour.
Detta var en tid som är underbar att minnas, även om det handlade on mycket strävan och slit. Mångas ögon var tårade när denna epok slutade i september 1970.
Då drog sig Alma och John sig tillbaka i den nybyggda villan och njöt av att få ägna sig åt sådant som de aldrig hade haft tid med tidigare. De kunde tillexempel göra resor tillsammans eller en sådan enkel sak som att ta en promenad tillsammans. Detta hade nästan varit omöjligt tidigare. De fick också större möjlighet att ägna sig åt sina barnbarn vilket var mycket uppskattat.
Trots detta saknade de det fantastiska liv de haft tillsammans med alla sina kunder och leverantörer och de berättade gärna om alla minnen de hade.
Tyvärr noterades inte detta medan tid var, Men ett är säkert Småröds Lanthandel lever kvar i mångas minnen. Inte bara på grund av vägraset som inträffade vid jultid 2006, utan framför allt av ett händelserikt Centrum i Småröds, Saltkällans och Munkedals historia.
Munkedal i augusti 2007
Märta Hansson (Alma och Johns yngsta dotter)
Noter
Gamla affären fanns i början av 1900-talet och kortet visar hur den såg ut. Den låg alldeles intill Gården Småröds mangårdsbyggnad..
Den nya affären byggdes 1939 och kortet visar denna.
John Olsson utbildade sig på Dingle lantmannaskola samt i Umeå och Strängnäs. Sedan drev han och Alma gården strand i Forshällasocken. Alma, som var dotter till ägarna till Småröds gård Herman och Anna , ville gärna återvända hem. Hon övertalade John att de skulle flytta dit och överta Småröds affär, som hennes syster då drev.. John gav då upp sitt jordbrukarliv och blev affärsman.
Affären hade kunder från en stor omnejd. Kunderna kom från Skredsvik, Studseröd saltkällan Skaveröd m.fl. ställen. Många från Munkedal arbetade på Uddevallavarvet på den tiden och en del av dem kom den geniala idén att lämna in ”notan” på morgonen till Småröds affär och hämta den färdigpackade krogen på kvällen när de åkte hem – vilken service!. På den tiden var det vanligt att man handlade på bok och så även i Småröd. John han lämnade alltså en månads kredit.
Under 2:a världskriget var militären inkvarterad på gården Småröd. Till Johns stora förskräckelse hade de även etablerat sig i affären, där de hade stabskontor.