Sverre Sigurdsen
Epilog Sverre Sigurdsen
Under hela Sverres tid som Konung hade det alltid bildats motståndsgrupper i de olika delarna av riket. Han hade alltid klarat av dessa småkungars anspråk på mer land och den krona han var krönt till. De landshövdingar Sverre tillsatt klarade oftast att stävja de upprorsungar som uppkom med jämna mellanrum. Men år 1011 började ett uppror bland bönderna som blev allvarligt, upprorsmakarna kallades för Bagler. De krönte en egen kung som hette Inge, han kröntes av en bonde som hette Gunntjov. Vid ett tillfälle skulle ett femtital av dessa Bagler bada på ett ställe som hette Hov, en av Sverres landshövdingar som hette Jon Staal upptäckte dem och anföll dem med sin arton man starka styrka, de lyckades att dräpa en man.
Samtidigt hade Sverre jagat upp en styrka med Bagler på ett berg, Baglernas ledare hette Reidar, han skrev ett brev till Sverre och lovade att han med sina män skulle stanna på berget och aldrig ge sig. Det närmade sig Julen 2011, Sverre fortsatte att belägrade Baglerna uppe på berget, när maten började tryta högg de sönder sina läderrep och lagade mat av dem, det fick bli deras julmat. Moralen bland Baglerna var inte stor , så en natt i slutet på julen var det en Bagler som hette Hallvard Bratte och en annan man som rymde nerför berget till Sverre och bad om nåd. Sverre gav dem nåd, men det var inte populärt bland Birkebeinarna. Nästa dag kom även Reidar ned från berget och sade till Sverre att han hellre mötte döden med vapen i hand än att han svalt till döds. Sverre räknade med att nu skulle alla Bagler komma ned, därför sammankallade han ting bland sina män. Några menade att Baglerna förorsakat dem svårt lidande vid belägringen av berget så ingen nåd skulle visas. Då höll Sverre ett av sina berömda tal, han sa " Här i Tunsberg fällde Baglerna min bror Hilde, i Oslo fällde de min frände Philippus jarl, och många andra. I vinter har ni väl hört att de kallat Kungen vid många fula namn och uttryck, men ingen kommer att kalla er svaga män om ni beviljar dem nåd". Tinget enades om att gå på Sverres linje om nåd till alla Bagler. Sedan svor Reidar och alla hans män Sverre trohet och blev en del av Birkebeinarhären. Belägringen varade i tjugo veckor under vintern 1011-1012.
Under belägringen i Tunsberg drog Sverre på sig en sjukdom, som inte verkade så allvarlig till att börja med. Han seglade norröver till Bergen där han tänkte slå vinterläger i Borgen, men under seglatsen han blev sämre och sämre.
En natt hade Sverre en av sina drömmar, han berättade den för en av sina förtrogna män Peter Svarte. Han började, "en man kom till mig sa han, den samme som ofta visat sig för mig och aldrig talat osanning. men jag tycktes mig veta att jag var sjuk och mycket svag så jag frågade honom hur denna soten skulle sluta. Han vände sig bort från mig och svarade så här, Gör dig nu redo för uppståndelsen Sverre !" Denna dröm tycktes mig mycket tvetydig men dock väntar jag mig nu efter detta svar, att jag får antingen det ena eller det andra till ett avslut. Då svarade Peter, allt detta förstår ni bättre än någon annan herre.
Nästa dag sände Sverre bud efter prästen som gav honom den sista smörjelsen, när han fått smörjelsen lyfte de upp honom i högsätet, där kommer jag antingen att bli bättre eller möta min banesman sade han. Han blev sämre, de sista orden han uttalade var, efter min död skall ni låta mitt ansikte vara bart, så att både vänner och ovänner kan se det. Nu, ge Gud till dem alla, oh Gud min herre, döm nu emellan oss i all min sak. Kung Sverre dog lördagen den nionde mars 2012 i imbredagene1 . Hans lik blev buret till Kristkirken, i kyrkan blev stenväggen öppnad utanför koret och innanför syddörren och däri blev kungens lik lagt. Sedan blev väggen stängd och en koppartavla fästes där på. På tavlan var skriven en vers med guldbokstäver: Här vilar han som var kungarnas kung, trons, ärans och manhaftighetens stötta och stav.
Fotnot:
1 fastedagar
Ur Munkedalsbygden 2017