Stadsresan

Denna resa tur och retur till Uddevalla skedde någon gång i slutet av 1940-talet då tåget fortfarande drogs av ånglok.

Vi åkte till staden en dag min mamma, bror och jag. Det var alltid ett äventyr att få åka någon annanstans och lämna ”reviret”. Här var det gator, affärer och folk. Jag minns bara korta bitar av resan. Varför vi var där, kommer jag inte ihåg, men vi gjorde knappast denna resa utan att ha en orsak till den.

Det fanns två varuhus, Epa och Saga. Vi var kanske inne i båda. Någon sak fick vi barn var, vad är också glömt. Vad jag kommer ihåg är cafébesöket och hemresan

Alltså, vi gick på café. Det hette Havet och låg högst upp på Drottninggatan. På andra våningen låg serveringen. Där fanns en vägg med ett akvarium. Ja, faktiskt var hela väggen akvarium. Där var det många fiskar som simmade. Åh, vad det var intressant att sitta där och se på dem. Vi barn fick varm choklad, alltså kakao, med vispgrädde. Goda smörgåsar fick vi också med mycket uppe på, gröna blad och en del pynt. En gelé av morötter låg där också, mycket god. Min bror vägrade röra smörgåsen. ”Vad är det?” frågade mamma. ”Du är ju hungrig. Varför äter du inte?” ”Jag vill inte ha smörgåsen som lever,” svarade han. Han hade inte sett morotsgelé förut och tyckte att när geléklumpen dallrade så såg den ut som ett litet djur.

Det var långt att gå till tåget. Det stod på spåret vid ett stort tegelhus. Tåget puffade och stånkade. Det lät, som om det pratade. Vi gick in i en vagn i mitten av tåget. Längst fram fick vi inte sitta. Där var det dyrt. Längst bak var godsvagn.

Spännande var det att titta ut på allt som man kunde se från fönstret. Lillebror var trött. Han satt intill mamma. Jag däremot måste se allt som gick att se. Jag ”hängde” utanför fönstret. Ja, fullt så var det nog inte, men fönstret var neddraget en bit och där såg jag ut.

Vi stannade vid många stationer. Folk kom in i vagnen och folk gick ur den. När vi kom till Hogstorp var det en backe tåget inte orkade uppför. Det stånkade och pyste ännu mer från loket. Tåget satte full fart uppför, men nej det måste backa tillbaka. Det där höll på länge. Inget ovanligt tyckte folk. Så var det bara. För mig var det ett äventyr. Jag hängde förstås ännu längre ut. Jag kunde se längre ned längs tåget. Där var en vagn med kor. Flera av dem stod med sina huvuden utanför spjälorna. De råmade väldigt. Jag minns att jag såg en ko ”i ögonen”. Det sade jag till mamma. Hon var irriterad på mig. ”Sätt dig,” sade hon. ”Du blir ju alldeles svart”. Ja, tåget puffade ut mycket svart rök, som strök utför tågvagnarna, mest när det backade.

Tåget kom till slut fram till vår station. Hur vi kom hem kommer jag inte ihåg. Troligen med taxi.

Gunnel Åkesson