Minnena från Hede skola 16-2

Mina minnen från Hede skola och några barndomsminnen från tidigt 50-tal.

Hede skola byggdes i slutet av 1800-talet. Skolan var belägen bredvid det blå huset vid nuvarande Östanvindsvägen. Den brann ner på 1960-talet och det enda som finns kvar är utedassen ihop med ett förråd.

Skolan var byggd i ett och ett halvt plan. Första våningen bestod av ett kapprum med klädkrokar och bänkar. På väggen fanns en vattenho och över den en behållare för vatten och en mugg att dricka ur. Innanför kapprummet låg skolsalen. Direkt till vänster innanför dörren stod vedkaminen och till höger, mitt på kortväggen, stod katedern. Fönstren var belägna åt söder och öster.

På andra våningen fanns det en lärarbostad, men jag minns inte om någon bodde där under min skoltid.

År 1951 började jag första klass i Hede skola, som var en så kallad B-skola. Detta innebar att både 1:a och 2:a klass undervisades i samma lokal och av samma lärarinna. Troligen fick andraklassarna sina uppgifter först för att fröken sedan skulle ägna sig åt förstaklassarna.

Som jag minns det, så var det väldigt lugna lektioner.

När vi hade gymnastik flyttades skolbänkarna åt sidorna så att golvet blev fritt. Ett minne från gymnastiken är, att när vi låg på golvet och cyklade, så knäppte det i knäna på en av pojkarna.

Jag kommer inte ihåg om vi satt i skolbänkarna och åt vår medhavda matsäck, men troligen gjorde vi det. Vår fröken gick upp till fröknarna Mård i huset bredvid och åt sin lunch.

Jag minns vår fröken, Lilly Erhardsson, som snäll och omtänksam. När vi till exempel kom med blöta vantar eller sockar, torkade hon dem runt vedkaminen i skolsalen.

På rasterna hoppade vi flickor rep och hage. Tillsammans med pojkarna spelade vi kula och när det var maskrosdags gjorde vi ringar av stjälkarna, vilka vi satte ihop för att se vems som blev längst.

Något vi inte fick göra var att springa runt skolhuset. Fröken var rädd att vi skulle komma runt ett hörne från olika håll och kollidera.

Mina klasskamrater kom från de nybyggda villorna på Hede, eller som jag, från Stale, söder om Klevavägen. Det kom även barn från Krokklev, Kviström, Åtorp och ”Hede Håla”.

Barnen från Hede och vi söder om Klevavägen, ägnade fritiden åt att leka vid Hedebäcken eller uppe i ”Svarta Berget”. Varifrån namnet på berget kommer, vet jag inte, men det är berget bakom återvinningscentralen på Östanvindsvägen. Ett hyss som vi tyckte var roligt, var att binda ihop ett långt snöre med ett paket eller en plånbok, som vi sedan lade ut på Stalevägen. Med snöret gick vi sedan över ängen till Östanvindsvägen och gömde oss bakom buskarna. Nöjet var att när någon gående eller cyklande försökte ta upp paketet eller plånboken, så ryckte vi undan det. De flesta skrattade, men det hände att någon blev arg.

Min mamma, född 1915, berättade angående hyss, att när hon var barn, gick hon och kamraten Britta Blomberg på Hede gård, ner till Nordströms affär på Kviström för att köpa godis. Godiset var placerat högst upp under taket. Innan biträdet klättrade upp för stegen, frågade han om båda skulle ha, men svaret blev ”nej”. När han väl kommit ner, skulle naturligtvis även den andra också ha, så han fick klättra upp igen vilket inte gladde honom.

Min mamma berättade även att när hon var i 14-15 årsåldern, planterade Valdemar Blomberg på Hede gård den granskog, som idag växer på Kåvaneberget. Han sparade några plantor som planterades vid Hedebäcken, vilket var till glädje för mig som barn och även för mina barnbarn att klättra i.

Ett annat sommarminne jag har, var när ett barnbarn till Valdemar Blomberg kom på sitt årliga besök. Vi fick då åka på hölasset till ladugården och även hoppa i höet på logen.

Somrarna bestod även av härliga bad på Gårvik och Saltkällan, där jag gick i simskolan.

Skolkortet har tagits i klassrummet när jag gick i 2:a klass.

Text: Ulla Dittmer (Zander)