Ledare 14-2
Jubileumsåret !
Tänk att vår hembygdsförening är så gammal! Att vi hållit på i ett halvt sekel! ”Gammal” är väl inte rätta ordet, ung skall det vara, föreningen är ju vital och uppe i en stark utvecklingsprocess. Vi tänker då på nybyggnation, den populära utgivningen av vår tidning ”Munkedalsbygden”, inströmningen av nya intresserade medlemmar, den goda kontakten med kyrka och kommun och inte minst samarbetet med kulturella förbund och institutioner. På nationell nivå har vi till exempel blivit kända genom båtbygget på Kaserna. Inne i vävstugan håller tre synskadade på med att bygga en träbåt, en GKSS-segeleka. De tre är Janne Svensson, Per Karlsson och Sture Johansson i Önnebacka. Saken har uppmärksammats både i tidningar och TV. 4 juni såg vi ett inslag om detta i TV 1 och 7 juni var det med ett längre inslag i ”Landet runt”. Men mycket annat intressant har förstås hänt under de gångna åren.
Nuvarande MHF grundades vid påsktid 1964. Alfred på Skogen kallade till möte i Blomqvists konditori på Önnebacka och förutom honom var tre andra personer närvarande: Blomqvist själv förstås (Paul), Gilbert Bäckström och Gunnar Karlsson, Riskas. Antalet medlemmar ökade snabbt och var efter några år bortåt 600. Intresset bland allmänheten tog väldig fart i och med att Wiknerspelen lanserades.
De flesta kända författare i Sverige har ett eget litterärt sällskap - Thorild i Svarteborg för att nämna en - men varför inte Wikner? Därför att det inte behövs. Hembygdsföreningen har ju förvaltat minnet av bygdens store son alltsedan Alfred Carlsson startade Wiknerspelen 1970. Skådespelet uppfördes vid midsommar under några år, därefter fortsatte spelen som traditionell hembygdsfest med kulturella inslag. Munkedals Folkdansgille har varit stadig gäst, Svarteborgs spelmanslag likaså, dansen kring midsommarstången har roat generationer av barn och på friluftsscenen har stått många kända artister. Vem kommer inte ihåg Ingeborg Nyberg, den då mycket unga sångerskan? Det var 1972. Ray Adams (han hette egentligen Ragnar Asbjörnsen och drev kaférörelse i Uddevalla) uppträdde på Kaserna och kompades av ingen mindre än Olav Wernersen, den berömde norska dragspelsvirtuosen. Det var 1990. Vilka kom året därefter? Det var Bröderna Djup, den omtyckta västgötagruppen som hanterade lie, räfsa och andra redskap med sådan energi och musikalisk inlevelse! Eller kommer ni ihåg Bohusgruppen MacLains? 1993. Dalslänningen Kjell Fredriksson? Det var 1996. Ja, uppräkningen kan bli lång men vi får väl tänka på utrymmet här i tidningen. Jag kan bara inte låta bli att nämna några lokala hör- och sevärdheter: Vassängspojkarna - för de har anknytning till Kaserna - och nu på 2000-talet Idolflickan Sophia Jacobsson, ”Näktergalen från Önnebacka”.
Allt detta och mycket annat satt vi och pratade om när vi firade föreningens 50-årsfest 6 september. Det var många fina minnen att glädjas åt och roliga historier att berätta. Lilli-Anne Sihlberg spände upp ett stort vitt pappersark och ritade upp föreningen som hon föreställer sig den i dag. Föreningen är som en stor myrstack där alla vi hembygdsvänner är arbetsmyror som strävar med olika saker, alla lika viktiga. Här sitter jag, sa hon och pekade på ett bo mitt inne mellan strån och stickor. Och där borta går stackdrottningen ”Elsie”! En liten rödmyra som till viss förvåning fortfarande kröp runt i stacken gav hon namnet ”Yngve”. Och högst upp på den väldiga stacken satt överstemyran ”Sverker” med god utblick över verksamheten.
Text: Yngve Carlsson