Gamla tiders matkultur

Gamla tiders matkultur

Ett stort samtalsämne har ju blivit mat, bäst före datum och sista förbrukningsdag och hygien. Hur var det förr i tiden när dessa delar inre fanns ? Då kände man på maten, luktade på den och då bestämde man att den var bra. Och när det gällde renlighet och hygien var det inte så mycket prat.

När jag var sju, åtta år på 30-talet blev jag och min far vittne till en speciell matlagning hos en av socknens större bönder. Bondmoran som stod för det mesta av verksamheten på gården skötte allt både inomhus och utomhus. Till hjälp hade hon en dräng, en same från Ullati i Norrbotten. Mannen var svårt invalidiserad av gikt och ledgångvärk, gick med två käppar men skötte om spis och värme i huset.

Hon var en manhaftig dam, körde traktor, en Munktell med järnhjul, skötte lagård med ett trettital kor och stod också för matlagningen. Vad jag vill tala om, då var det höskörd och min far och tre andra gubbar hjälpte till. När det blev dags för middag körde hon traktorn ända fram till köksdörren, oljig på både händer och kläder. Gick raka vägen till skafferiet, tog fram en stor bit fläsk, lade den på bordet, tog fram ur fickan på blåblusen en Morakniv, torkade av mot ärmen och skar fläskbiten i tjocka skivor.

Det skulle bli stekta potatis, kokta sen tidigare dagar. Dessa brukar ju skäras till mindre bitar, men hon tog potatisen i sin oljiga näve, kramade den till mos i stekpannan. Lade i lite smör och stekte allt på en gång. Min pappa sade att smöret behövde hon inte lagt dit, oljan på hennes händer hade varit nog. Min far som såg denna middagsordning kom hastigt ihåg att han skulle möta en person vid tolvtiden och cyklade därför hem.

Konstig nog så levde människorna ett bra liv och bad och tvätt det var lördagsjobb för de alla flesta.

Text: Bertil Johansson