En fotobok om släkten Hedén i Munkedal 23-2
En fotobok om släkten Hedén i Munkedal
För en tid sedan fick jag en bok på posten – en fotobok. Den kom från min nära vän Harald Boström i Stockholm. Jag hade tidigare bett honom skriva en artikel om familjen Hedén i Munkedalsbygden och det blev en hel fotobok. På bilden ovan finns Haralds mormor och morfar.
Liten bakgrund
Min mormor Olga och Haralds mormor Berta var goda vänner liksom min mamma och Haralds mamma var goda vänner. Jag träffade honom redan som ettåring, vi finns då på foto tillsammans. Vi är märkligt nog på dagen lika gamla liksom våra syskon Gunilla och Lennart. Varje sommar kom hans familj till Munkedal och hälsade på. Det var alltid lika roligt. Jag har många fina minnen både från Munkedal och Stockholm. Ett år kom Harald på sin skoter, en Vespa, som han kört på från Stockholm. När han kom höll jag på att sota avgasröret till min moped, för att den skulle gå lite fortare. Han tyckte att det borde nog göras även med Vespans ljuddämpare, vilket skedde. Jag fick äran att provköra. Det gick väldigt fort. Det var nog första gången jag körde över 70 km/tim. Min moped gick ju bara i trettio. Samma Vespa åkte jag som passagerare på när vi hälsade på i Stockholm. Jag tror det gick i 70 km/tim där också. Det blev flera sightseeingturer i huvudstaden med ett elegant tricksande mellan bilarna. Intresset för att åka fort i Stockholm fanns kvar länge. När jag själv bodde i Stockholm omkring 1970 hade vi som sport att låna Haralds pappas bil och åka runt i staden lyssnande på polisradion. När det kom ett larm gällde det för oss att komma före polisen på platsen, vilket lyckades många gånger tack vara Haralds erfarenheter från att köra taxi och köra läkarbil. Nog om mina minnen, låt mig komma till det fotoboken handlar om.
Fotoboken och släkten Hedén från Krokklev i Munkedal
Att göra en fotobok om sin släkt är ett lättsamt (för läsaren) sätt att få berättat om släkten. Boken innehåller 28 sidor tryckt på tjockt fotopapper – en mycket trevlig förebild att ta efter.
Låt oss börja historien om släkten Hedén på platserna där de bodde i Munkedal. Det gäller skolhuset på Hede, numera borta, samt huset Eriksberg på Kviström och som ligger mitt emot Munkedals plantskola.
Hede skola var den allra första fasta skolan i Foss, som kommunen hette då. År 1856 beslöt skolstämman att upprätta ett skolhus på Hede. Det uppfördes av virke från ett hus som stått i Krokstad. Troligen togs Hede skola i bruk 1 juli 1857 och dess förste lärare blev Carl Winberg från Munkedal. Skolan var då Folkskola (ingen fast småskola fanns vid det tillfället).
En av de första lärarna där efter Winberg var skolläraren Johan Edvard Johansson samt hans hustru Christina som var sömnadslärare. Familjen bodde också i början i detta hus med sina sju barn.
Johan Edvard Johansson var född 1847 på Tornehagen under Geddeknippeln i Herrestads socken. Han blev torpare på Rytterhagen under Berga i Skredsviks socken och vigdes 1873 med Christina. Han kom 1880 till Hede i Foss. Där står han som vikarierande småskole-lärare trots att Hede skola då var en mindre folkskola. Där tjänstgjorde han från vårterminen 1880 till och med höstterminen 1885. Hans hustru Christina antogs år 1881 som lärarinna i syskolan.
Eftersom Hede gamla skolhus var dåligt beslöt skolstämman att ett nytt hus skulle uppföras och den gamla skolan rivas. Då Hede gamla skola 1886 var färdig upphörde »den mindre folkskolan« där och småskolan fick ta plats här i stället. Edvard fick börja undervisa i småskolan.
I lön hade han 500 kronor om året samt 50 kr för ved. Dessutom erhöll han fri bostad i Hede skolhus. Den årliga lönen sänktes till 300 kr. Under perioden efter 1885 arbetade han i flera olika skollokaler t.ex. i ett av Munkedals AB tillhörigt hus på Färgarevägen 8 på »Röé Lycke« Sedan fick han undervisa i ett vindsutrymme i Lycke skola (husen finns kvar än idag), samt i ett utrymme i Handelsföreningens hus på Önnebacka. Då han vikarierade i Stene skola (på vägen mot Gårvik) måste han ta med matvaror för en hel vecka och själv laga sin mat där. Då han behövde uträtta ärenden i Uddevalla tillät hans kassa honom sällan att hyra skjuts, utan åtskilliga gånger vandrade han med tunga bördor fram och tillbaka till staden. År 1912 avgick han med pension och avled senare i en ålder av 87 år 1934. En av hans söner, Oskar Hedén var lärare i Stene skola 1904–1906.
År 1904 fick Johan Edvard flytta in som lärare i sin småskola på Hede, där han hela tiden haft sin bostad. Han gjorde sig känd och omtyckt av barn och föräldrar. Han var en verklig barnvän som såg till att de små barnen hade ordentligt på fötterna och att de fått på sig sina kläder ordentligt innan de vandrade hem från skolan.
Källa: boken Folkskoleväsenets utvecklig i Foss socken av
Erland Forshult.
Johan Edvard och Christina hade sju barn. Vi ser sex av dem på bilden. Alla barnen tog sig namnet Hedén efter traktnamnet Hede. Sönerna Olof och Gustav stannade kvar i Munkedal medan de andra flyttade till andra ställen i Sverige med respektabla arbeten. Olof gifte sig med Berta och de flyttade in i det huset Eriksberg som i dag ligger mitt emot Munkedals Plantskola. Här föddes åtta barn.
Pappa Olof som arbetade på Munkedals AB dog tidigt år 1926 och då blev mamma Berta ensam om att försörja och uppfostra alla barnen. Olofs bröder var dock till stor hjälp och sammanhållningen i familjen hade alltid varit stor. Detta är ett förhållande som gäller släktingarna än i dag.
På Eriksberg växte de upp och återkom med sina familjer under hela tiden som Berta bodde där. På somrarna brukade en familj bo på övervåningen och en familj i brygghuset för att kunna umgås och njuta av västkusten. I fotoboken får man också följa de åtta barnens levnadsöden men min artikel slutar här. År 2022 avled Elisie, gift med Göte, den sista i generationen efter Olof och Berta.
Text och bilder från Harald Boström son till Wilma.
bearbetat av Sverker Balksten
Olof och Bertas barn framför hemmet Eriksberg. Bilden är troligen från 1926. Från vänster Anna (f. 1910), Johan (f. 1911), Carl (f. 1913), Nils (f. 1915), Wilma (f. 1917), Eric (f. 1919), Ellen (f. 1920) och Göte (f. 1923)
I samband med Bertas 85-årsdag 1967 togs denna bild som visar en familj och syskonskara som hållit ihop trots svåra tider och dålig ekonomi. Berta lyckades ensam efter Olofs död fostra de åtta barnen till duktiga och hederliga medborgare. Syskonen står i samma ordning som på bilden ovan.