En Munkedalsvisa nr 2 (1911-1912) 23-2
En Munkedalsvisa nr 2 (1911–1912)
som samtidigt är en geografilektion
Om Munkedal sjunger jag ännu en gång
Jag hoppas att alla vill höra min sång
Min visa är sanning, det vet jag så visst
Jag börjar där jag slutade sist.
Fabriken, den är nu så ståtlig och grann
Och större den blev visst nu sen det brann
Och snett mot fabriken där står en ateljér
Ja, så har Föreningen där en affär.
Och nedom fabriken är villor och hus
Naturskönt och vackert med elektriskt ljus.
Och folk är bestämda och aldrig nåt pjosk.
Där ser man Anderssons fina kiosk
Ja, där såg jag »Fattigmansvägen« gick ut.
Vid övra stationen tar järnvägen slut.
Och sen kommer handlare Matssons affär,
och vid Hedeholm, vad vackert det är
Vid Långehedsbroa där finns ingen sjö
Men tre stycken gårdar det har vi i Möe
Och sen kommer Idrottsföreningens plan
Och lite längre ned har vi Hagarne kvarn
Och ekar och björkar det får man där se
Vid Tångbron där slutar en finfin allé
Och ser man till vänster, då dagen är ljus
Bland kullar och berg, där står Kåvarne hus
Och sen kommer Galgbacken, Galgkullen mä
Där mången har lidit, var lugn ni för dä
Ty den som har stulit har där blivit dängd
Och den som har mördat har där blivit hängd
Å, sen börjar vägen bli jämner och hård
Och där kan man se Lilla Foss herregård
Där ligger den bland lövträd så vackert och grant
och jordbruket där tror jag skötes galant
Och handlare Ahlstrand den gick jag förbi
Och sen kommer Sohlbergs cementgjuteri
På snickarverkstan får ni utan krus
Båd dörrar och fönster som passar till hus
Och sen kommer lilla och stora station
I Hanssons affär finns det rikstelefon.
Och så har vi posten och så finns där bank
Ja, där finns det pengar för den som är pank
Och så är det en bagare, glöm inte dä
Och åkern på Jonshögen, den tar vi mä
Att han byter hästar det vet jag så visst
Och slaktarns kiosk, ja den kommer sist
Ned från Station en trappa det är
Och sen är en villa och en ateljér
Och där tar man av sig båd billigt och fort
Ja, Färdig gör utmärkta, finfina kort
Och där rinner älven så klare och ren
Och i mejeriet, ja där bor nu smén
Och sen har vi broa och så tror jag visst
Att sen kommer Kviström, där börja ja sist
Text: Troligen av Lars Dalabonde från Mellerud
Avskrivet av H.Grundberg 2023-10-24