Vådan av att sova I nattskjorta

Detta är alldeles sant – eller? Det var en man som låg inlagd på Uddevalla sjukhus för ett antal svåra, men inte livshotande skador. Han hade skär-, stick-, och rivsår i ansiktet och på armar och händer. Hans båda skinkor var svarta och med svåra brännskador. Han var allmänt blåslagen och hade dessutom ett brutet ben och en bruten arm.

Lokalreportern var på plats och skulle ta reda på vad som hade hänt och fick höra följande berättelse:

Mannen och hans hustru låg och sov i sitt sovrum på andra våningen i sin villa, när hustrun blev väckt av något mystiskt ljud utifrån. Hon väckte sin make, som trött fick kravla sig ur den varma sängen och iklädd endast sin nattskjorta tassade han ut till ett fönster, som vette ut mot gården och husets entré.

Han tryckte näsan mot glasrutan för att se om någon objuden gäst befann sig på gårdstunet eller tomten. Han blev stel av skräck, då han hörde ett smygande och tassande ljud bakom sig! Och när han kände något kallt och fuktigt treva sig upp under nattskjortan, blev det för mycket. Fullständigt skräckslagen kastade han sig skrikande genom fönstret och trillade handlöst ner i rabatten med rosenbuskar.

Till ljudet av hans hjärtskärande rop på hjälp smög sig hustrun försiktigt ut till fönstret, där familjens trogna hund med sin kalla fuktiga nos stod. Hunden kunde inte förstå varför husse hoppat ut genom den stängda glasrutan, när han bara kärvänligt, med sin nos, ville hälsa på husse.

När hustrun kikade ut, upptäckte hon sin man liggande i rosenbuskarna. Hon sprang ner för den smala trappan. Öppnade ytterdörren och rusade ut till sin man, som var full med skär-, och rivsår från krossat glas och rosentaggar. För övrigt verkade han ha klarat fallet rätt bra, tack vare landningen i de ”mjuka, stötdämpande rosenbuskarna”.

Kvinnan tog sin make under armen och hjälpte honom in och upp till badrummet i andra våningen. Väl där, kunde de konstatera att mannen ”bara” fått riv-, stick- och skärskador. Hustrun tvättade mannens sår med spritindränkta bomullstussar, som hon nogsamt slängde i toaletten. Mycket sprit och bomullstussar gick åt och hon talade lugnande med mannen, som efter rengöring av småsår och omplåstring, äntligen kunde sätta sig på toalettstolen för att ta ett lugnande bloss på en cigarett.

Han tände cigaretten, rökte njutningsfullt i långa tag. När cigaretten var nästan slut, och mannen fullkomligt lugn, kastade han den glödande fimpen i toaletten, som var fylld med spritångor.

Hustrun hörde bara en kraftig explosion. Hoppade ur sängen igen och rusade ut till toaletten där mannen låg på magen, återigen skrikande. Hustrun såg hans svartbrända, smått rykande skinkor och konstaterade att hon inte kunde göra något åt brännskadorna, så hon ringde efter ambulans. Inom några minuter var ambulansen på plats och de båda ambulansmännen konstaterade att mannen var alldeles för uppskakad för att gå själv, så de övertalade honom att lägga sig på den medhavda båren. På grund av de brända skinkorna fick han lägga sig på magen. Ambulansmännen kunde inte spänna fast honom riktigt eftersom spännbanden då hade skadat hans skinkor ännu mer.

Samtidigt, som de bar iväg mannen mot ambulansen, berättade kvinnan om vad som hänt och hur skadorna uppstått. Ambulansmännen, som när de var mitt i den trånga trappan, fick höra hur det hela gått till ”fick skrattet”. De skrattade, så att de tappade taget om båren och mitt i den branta trappan, föll mannen av båren och rullade utför resten av trappan med ben- och armbrott som följd.

Sensmoralen i denna berättelse är: Sov aldrig i nattskjorta!

Skrönan nedtecknad av: Håkan Grundberg