Hembygdsföreningens årsmöte 1990 90-2

Från MHF-Wiki
Version från den 5 december 2023 kl. 17.24 av Lennart (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Hembygdsförbundets    årsmöte  var i år förlagt till Härryda. Den 19 maj togs delegaterna emot   av Björketorps hembygdsförening.     Förhandlingarna ägde rum i Björketorps skola,  belägen inte långt från Rävlanda kyrka. Harald Tor- gestam,  Lyse,  omvaldes  till ordförande i Bohusläns    Hembygdsförbund och sitter ytterligare två år. Årsavgiften höjdes till 300 kronor för föreningar med mer  än 150 medlemmar.    Meda...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hembygdsförbundets    årsmöte  var i år förlagt till Härryda. Den 19 maj togs

delegaterna emot   av Björketorps hembygdsförening.     Förhandlingarna ägde

rum i Björketorps skola,  belägen inte långt från Rävlanda kyrka. Harald Tor-

gestam,  Lyse,  omvaldes  till ordförande i Bohusläns    Hembygdsförbund och

sitter ytterligare två år. Årsavgiften höjdes till 300 kronor för föreningar med

mer  än 150 medlemmar.

   Medan vi njöt av den goda  lunchen underhölls vi av lärare vid skolan. Åke

Rundin  från Hindås sjöng visor  till gitarr. Det var företrädesvis värmländska

låtar (Dahlgren, Fröding m fl)  han  exekverade.  Rektorn själv, Lennart Hen-

ning, läste dikter av bade  kända och okända   poeter (Fröding  återkom, Dan

Andersson   var med  och  Henning återkom    med en fin sommardikt av  en av

de kvinnliga lärarna i  Björketorp). Härrydas  kommundirektör     Conny Berg

informerade  om  den    kommunala verksamheten   och  poängterade   det goda

samarbetet  mellan  kommunens  politiska ledning och  den lokala  hembygsds-

föreningen.

  Därefter besåg vi    Hembygdsparken i Rävlanda.  Huvudbyggnaden    är från

1750.    Densamma samt  ytterligare fyra byggnader, bl a det gamla kyrkstallet,

ar   numera museer.  Här  har föreningen  samlat  omkring 2000. föremål. Allt

mycket   välordnat och  publikvänligt utställt. Av de mest unika sakerna kan

nämnas   en 140  cm lång  handhyvel, ett tröskverk av trä, ett långhalmsverk,

självvuxna  ämnen till plogåsar (ett är närmare fyra meter långt), trätniga for

häst (s   k "mösatoffer, mosstoffel),   mulkasse for  oxe samt  ett verkligt

intressant föremål, nämligen  en ålderdomlig snigeldosa  med  järnbeslag och

lock  I den förvarades  i forna tider levande sniglar som användes till vagns-

smörja.  De oxförspända    vagnarna och  kärrorna  drogs  knirkande fram  på

vägarna. Det gnisslade  och skrek och levde. Det gick så trögt och man tyck-

te att det lät ungefär som  "Aldrig går jag till Skinta mer, aldrig går jag till

Skinta mer". Långsamt,  tungt och sorgesamt sjöng  kärran den versen. Skinta,

troligen ett gammalt gårdsnarrin. Då stannade man  kanske till, plockade fram den   gamla smörjdosan, lossade hjulen ett efter ett och smetade in stora feta vartsniglar kring axeln. Så passade man in hjulen väl på axeln igen och fixerade  dem. Sniglarna finfördelades  under   den fortsatta färden till en mjuk smörja. Mycket bra, sa  de gamle. Och  nu  kan ni tro att kärran gick lätt och fint! Sången blev rask och hurtig. "Nog går jag till Skinta än en gång, nog går jag till Skinta än en gång" lät det.

  Vi skall heller inte glömma att det inne i boningshuset, donerat till föreningen  1947 av  en  man   som hette Albert Andreasson i Buarås,  hängde tre fina   oljemMningar av en  vid sekelskiftet verksam  gåramålare som kallades Hoppla.  Man  berättade också  om en  annan  känd naivist i trakten vid namn Ratikainen. Denne  gick omkring i gårdarna, fick mat  och husrum   och målade bilder av  husen for femton kronor styck. Sin egen stuga delade   han med ett  stort antal katter. Under kriget skickade han  pengar till  Finland och bekostade  en ung flickas utbildning.